Det är fredag den 14 september 2018. Hösten ligger i luften och termometern visar på åtta plusgrader när Nina Nyman går fram mot entrén till Skellefteå lasarett strax före klockan 8.30 på morgonen. Hon ska snart träffa en läkare som förhoppningsvis kan ge svar på varför hon varit så uppsvälld i magen de senaste månaderna.
– Jag tänkte att jag bara var fet. Dottern tjatade om att jag skulle boka tid på hälsocentralen, men jag tyckte inte att jag hade tid. Men till slut fick jag svårt att äta och det gjorde ont, så då ringde jag och fick en tid direkt, berättar Nina Nyman, när vi träffas i källaren på Bröllopstudion, företaget som Nina driver sedan åtta år tillbaka.
På väggen hänger trådrullarna på rad och de vita klänningarna trängs på ställningen vid symaskinen. Det här är Ninas kreativa oas, det är här hon hämtar kraft och energi. Nina ställer ner en kopp snabbkaffe på bordet och rör om med skeden. De som känner Nina på Facebook vet att hon gått igenom en tuff period i sitt liv, men vad få känner till är att hon ”duckat två kulor”, som hon uttrycker det, redan tidigare.
Första gången var 2015, då hon fick ett brev från mammografin som berättade att man upptäckt en cellförändring.
– Jag blev livrädd men lyckligtvis var det inte cancer, berättar Nina.
2017 var det dags igen. Då upptäckte Nina en knöl i ena bröstet och fick akutremiss till Umeå.
– Jag minns när jag gick i korridoren på onkologen, det kändes precis som gröna milen och jag tänkte att nu är det över. När läkaren berättade att det inte var något farligt brast det och jag grät hejdlöst av lättnad och lovade att bli en bättre människa, minns Nina.
Livet återgick till det normala. Nina hade fullt upp på jobbet och funderade på att göra verklighet av drömmen om att kunna arrangera bröllopsceremonier.
På hemmaplan gick ena dottern igenom en tuff period och i samma veva kom första barnbarnet. Så kanske var det inte så konstigt att Nina inte hann fundera så mycket på det där med magen som sakta växte? Om sanningen ska fram så slarvade hon ju en del med maten också.
– Jag inte en tanke på att det kunde vara något farligt, berättar Nina, som fick en chock när hon såg röntgenbilden på läkarbesöket den där fredagsmorgonen i september 2018.
– Hela buken var fylld med tumörer. Läkaren sa att de inte visste vad det var, men att jag skulle förbereda mig på en tuff operation. Då blev jag rädd, då förstod jag att det var skarpt läge, berättar Nina.
– Jag minns knappt hur jag tog mig tillbaka till jobbet, men jag vet att jag blev uppringd av en psykolog redan efter någon timme och jag måste säga att det är ett helt otroligt team de har när de trycker på cancerknappen.
Cancer är jobbigt att prata om för många. Nina hade också tänkt lägga locket på och aldrig nämna ett ord om den resa hon gjort det senaste året, men så ändrade hon sig.
– Jag tänkte som så att om min berättelse kan vara en livlina åt någon annan så är det värt det.
Nu väntade några veckor av förberedelser innan det var dags för operation.
– Jag orkade inte träffa någon utan jag var bara hemma och laddade med roliga videoklipp och godis i mängder. Så länge jag slapp träffa någon kunde jag hålla rädslan i schack, berättar Nina.
Hon berättar att ingen i familjen nämnde ordet ”cancer”. I stället talade de om tumörerna och detaljer kring operationen.
Hur gick tankarna kring döden?
– Flera i min närhet har gått bort i cancer, men jag bestämde mig för att det skulle gå bra. Jag sa till min kollega Stina att ”din enda uppgift är att aldrig släppa in tvivlet” och det gjorde hon inte heller. Den enda gång jag vacklade var när jag såg rädslan i andras ögon, berättar Nina, som även plöjde ”Sagan om ringen” i väntan på operationen.
Några dagar innan det var dags att åka till Umeå valde hon att berätta om sjukdomen genom ett inlägg på facebook med en bild av Gandalf, trollkarlen från del välkända trilogin. Så här skrev hon i slutet av inlägget: ”Jag tvivlar inte på att det går bra, jag känner mig som Gandalf i Sagan om ringen när han möter Balrog då hela mitt inre skriker till rädslan för cancer You shall not pass!”
– Jag förstod att jag skulle bli borta länge och kände att jag måste meddela till mina vänner vad som hänt, men jag försökte vara saklig. På vägen till operationen läste jag alla kommentarer och sög åt mig av all kärlek, berättar Nina.
Den 16 oktober 2018 opererades hon på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
– På väg till operationssalen drabbades jag av dödsångest, jag gallskrek och det var fruktansvärt jobbigt. Men de som jobbar där är verkligen proffs, jag fick lugnande och sedan var jag inte längre rädd, berättar Nina.
Operationen gick bra, men tog lång tid och försvårades av att ryggbedövningen inte tog som den skulle och att Nina förlorade mycket blod. Tumörerna som plockades ut vägde totalt 5,4 kilo.
– Tiden efter operationen var jättetuff. Jag drabbades av infektion och hade väldigt ont, jag kom inte upp ur soffan på flera veckor. Eftersom de plockat bort livmodern hamnade jag i klimakteriet och jag frös så jag skakade, minns Nina, som fick mycket tid att reflektera över tillvaron.
– Jag funderade på att lägga ner firman, det kändes inte viktigt. Men så ringde de från Alvargalans jury och berättade att jag nominerats i kategorin ”Årets hållbara företag”. Det blev en vändpunkt. Jag har alltid drömt om att bli nominerad och jag bestämde mig för att jag skulle bli frisk och gå på galan.
I samma veva kom samtalet från läkaren i Umeå. Provsvaren visade att de fått bort allt och att tumörerna var godartade, på så vis att de inte kunde hitta några metastaser.
– Det var en stor lättnad. Jag bestämde mig för att börja träna och prioritera mig själv för första gången i mitt liv. Tidigare unnade jag mig aldrig något, men nu började jag prioritera sådant som jag själv vill göra för mig egen skull, berättar Nina.
Den 19 januari 2019 fanns en vitklädd Nina Nyman på plats på Alvargalan. Att klänningen skulle vara vit var självklart.
– Det kändes givet dels för att jag säljer brudklänningar, dels för att när Gandalf återuppstår i Sagan om ringen så gör han det som Gandalf den vita. Och det var så jag kände mig, säger Nina och sträcker sig efter en cashewnöt i skålen på bordet.
Hur ser livet ut idag?
– Jag har aldrig mått bättre! Jag äter nyttigare och har fortsatt att träna och göra sådant som jag mår bra av. Den här resan har trots allt lett till något bra och jag känner mig till och med lite klokare. Jag jobbar fortfarande mycket, men när jag är ledig så försöker jag verkligen vara ledig och jag har fått mycket mer energi. När jag är hemma kan jag inte låta bli att måla och fixa, jag vill skapa.
Nina har även fortsatt att utveckla sitt företag. Drömmen om att kunna ha egna bröllopsceremonier har äntligen blivit sann och sedan i höstas är hon även med i ett inkubatorprogram.
Vad har du lärt dig om dig själv under den här tiden?
– Att jag har ett eget värde. Jag upptäckte när jag blev sjuk att vi hade försäkringar för huset, bilen, moppen, ja allt – utom mig. Det visar väl hur jag prioriterade då. Men nu har jag skaffat mig en försäkring, säger Nina och ler.
– Livet blir aldrig detsamma som innan. Den största skillnaden för mig är att rädslan, som jag tidigare brottats med en hel del, är mindre idag. Jag tänker inte lika mycket på vad andra tycker och jag törs testa det jag vill. Vad är egentligen det värsta som kan hända?