Tillsammans med hoppinstruktören Philip gör Anita Nygren sitt livs första tandemhopp.
Vid grinden till Skellefteå Airport tar tandeminstruktören Mats Pallin, Umeå, emot dagens modiga hoppare.
– Ni kan vara lugna, jag har hållit på med fallskärmshoppning sedan 1980. Tittar man på statistiken så är det farligare att sitta kvar i flygplanet än att hoppa ut, säger Mats Pallin och skrattar.
Vid några tillfällen under juli månad anordnar Umeå Fallskärmsklubb tandemhopp på Skellefteå Airport. Förutom piloten rymmer planet tre hoppare, lika många tandeminstruktörer och två fotografer. Vill man, och det vill de flesta, fotograferas och filmas hoppen.
Instruktören Mats Pallin instruerar och peppar Anita Nygren och Elin Nilsson.
Under ett tandemhopp hänger den medföljande hopparen i en sele som är fäst vid den erfarne instruktören. Så länge man är frisk och över 12 år kan vem som helst hoppa tandemhopp, menar Mats Pallin.
– Den äldsta jag har gjort ett tandemhopp tillsammans med var 80 år, det var inga problem, berättar Mats.
För Skellefteborna Elin Nilsson, 37 år, och hennes mamma Anita Nygren, 68 år, är dagens tandemhopp det första fallskärmshopp de någonsin gjort.
– Ett av mina barnbarn sa: ”Då kanske vi får ärva lite pengar”, men det vara bara på skoj, berättar Anita som känner sig förväntansfull inför det stundande hoppet.
Det var egentligen dottern Elins fel att det blev som det blev. Hon hade nämligen fått hoppet i present och när Anita fick höra det så bestämde hon sig direkt att även hon skulle hoppa.
Det lilla flygplanet klättrar högre och högre upp mot marschhöjden 3 000 meter, till slut ser inte åskådarna på marken planet längre. Färden upp tar mellan 15 och 20 minuter. Till slut hörs och syns flygplanet rakt ovanför flygplatsen, som en liten prick på det mäktiga och stora himlavalvet. Pricken blir till flera prickar, fallskärmshopparna har lämnat tryggheten inne i flygplanet och faller nu helt fritt genom luften.
– Steget ut kan vara läskigt, men så fort man börjar falla försvinner rädslan för de allra flesta, berättar tandeminstruktören Mats Pallin.
När väl fallskärmen vecklats ut sig blir det en lugn färd ner mot marken. Elin Nilsson får hjälp av den erfarne instruktören Mats Pallin.
Det fria fallet går fort, ungefär 35 sekunder, innan det är dags att veckla ut fallskärmen.
– I början var det nästan lite svårt att andas, men sedan blev allt lugnt och tyst, säger Anita.
När väl skärmen har vecklats ut återstår en tre minuter lång och stilla färd genom luften, mot marken. De små prickarna på himlen växer snabbt och till slut landar tandemhopparna på gräset intill start- och landningsbanan, först Elin och sedan strax därefter mamma Anita.
– Det var läskigt i början när vi bara föll. Då tänkte jag ”nu dör vi”, men när fallskärmen sedan vecklades ut så blev det bara lugnt och skönt. Hoppet var helt fantastiskt, utbrister Elin.
En klassisk reaktion från en förstagångshoppare, menar Mats Pallin.
– Det är så tacksamt att vara tandemhoppinstruktör, alla är så glada när vi landar, säger Mats och skiner upp i ett leende.
”Det här kan jag tänka mig att göra om”, säger Anita Nygren när hon landat.