Lagom till Prideveckan har vi äntligen fått njuta av dagar med en smula vårvinter, sol och härligt gnistrande och frostade träd. Såna där norrländska dagar som gör det svårt att klaga på något. Fredagskvällen bjöd även den på stämningsfull atmosfär med en strandpromenad uppdukad med massor av ljus i form av facklor och marschaller.
TV: Kolla in hur det lät när ”näcken” spelade - foto Veijo Laine
En mild vinter har dock skapat en del frågetecken i upptakten om isen verkligen är tillräckligt stark. Men talman Lars Westerlund hos arrangerande Mörkrets & Kylans Glada Vänner ger dock ett lugnande besked:
– Många har varit oroliga, men faktum är att vi har ett bra isläge med en tjocklek på 30 cm. Det är isen närmast kajen som är tunn, säger han och fortsätter:
– Vattnet är däremot ovanligt varmt i år med sina 0,9 grader. Vi får hoppas på kallare vatten imorgon (lördag) då varje grad gör otroligt mycket, menar Lars.
Tävlingen i vakpoesi satte igång i ett raskt tempo där de sex deltagarna fick läsa upp sina dikter en efter en nedsänkta till axlarna i Skellefteälven. Vinnare efter juryns överläggande blev Anna Nilssons dikt i hård konkurrens av de andra poeterna.
Ett av kvällens utropstecken under invigningen var den minst sagt annorlunda och tillika imponerande musikaliska mellanakten. I sin premiär som vinterbadare stod Urban Berggren för bedriften att nedsänkt i isvaken framföra ett musiknummer på fiol. Inte helt olikt ett övernaturligt manligt vattenväsen fick han publiken att tända till i vintermörkret inför tonerna av Näckens polska.
Efter sitt nummer passade den iskalle spelmannen raskt på att tina upp sig i den vedeldad badtunnan intill.
Hur var det att hålla koll på fiolsträngarna?
– Jag tål fasen inte kallt vatten och åker inte ens till Eddahallen på grund av det. Men arrangören Stina Renström frågade om att jag skulle göra det här och då tänkte jag att man må väl ändå prova, säger han.
Enligt undertecknad missade Urban otroligt nog inte många toner under visans gång.
TV: Första doppet för kvällen
– Det gick rätt bra att spela faktiskt. På slutet blev däremot fiolen ostämd av kylan, sen hörde jag även att ena strängen for så jag kunde inte riktigt spela klart låten, säger han och ler.
Blir det fler spelningar i vak framöver?
– Det vete tusan! Men kommer det många och vill spela nästa år så kanske det blir en tävling av det, säger han och skrattar.