Året var 2007. Det var då 13-åriga Ida Lindberg fick upp ögonen för sporten. I Skellefteå fanns det ett lag och ett tjugotal aktiva utövare.
Det var genom en kompis till Idas kusin som hon själv upptäckte cheerleading, testade och säger att hon var fast direkt.
I dag är hon 28 år, sitter med i klubbens lokala styrelse och fungerar sedan 2012 som tränare samt sportchef i föreningen. Hon är själv inte aktiv utövare längre.
– Jag är för gammal, säger hon, skrattar och fortsätter:
– Men jag kan säga att vi i dag har 180 aktiva och nio lag och vi skulle kunna växa ännu mer. Jag tror att det här börjar vara en av de populäraste idrotterna i Skellefteå.
De nio lagen är uppdelade i miniorer, juniorer och seniorer. Det saknas inte aktiva, men klubben skulle behöva fler tränare och gärna fler killar. I dag finns det endast en aktiv kille i Skellefteå.
– Förbundet på riksplan jobbar för att få in fler killar inom cheerleading och det är bra, säger hon.
Det är ingen överdrift att kalla Ida Lindberg för eldsjäl, det gör hon själv. Hon är dessutom prisad för sitt engagemang inom Skellefteå cheerleading. Dels som ungdomsledarstipendiat, dels som Årets eldsjäl.
– Det finaste är nog att jag fick priset som Årets eldsjäl. Det betydde mycket för mig, säger hon.
På dagtid arbetar hon som försäkringsrådgivare och en stor del av hennes fritid tillbringas i träningslokalerna, på tränar- samt, styrelsemöten och annat kring föreningen.
I gymnastikhallen på Internationella Engelska skolan har föreningen i Skellefteå sina träningslokaler. Vi möter Ida där. Ett av lagen tränar för fullt och Ida står vid sidan och diskuterar med lagets tränare. De övar pyramider i olika konstellationer, lyft och så kör de program till musik. Synkronisering är a och o samt samarbete och även en portion mod.
– Det är många olika moment i cheerleading som gymnastik, dans och hopp, förklarar Ida och tillägger att det var variationen som gjorde att hon själv fastnade för sporten.
Allt kring cheerleading håller högt tempo med tydliga rörelsemönster och synkronisering mellan lagmedlemmarna.
Ida säger att en av de största milstolparna för sporten kom 2019. Då fick Svenska Cheerleadingförbundet plats i Svenska riksidrottförbundet. Det var vid Riksidrottsmötet i maj det året som Cheerleadingförbundet röstades in som ny medlem. Ett stort och viktigt erkännande för sporten, enligt Ida själv.
– Det var en väldigt stor grej. Tidigare kunde jag ganska ofta få frågan om cheerleading verkligen är en idrott, men inte nu längre.
Vilka egenskaper tycker du är de främsta för utövare?
– Engagemang och vilja, skulle jag säga och cheerleading kräver mycket styrka och kondition för att klara av alla moment. Sedan kan jag säga att man kommer väldigt nära varandra i ett lag. Man måste också känna tillit till varandra, det är jätteviktigt.
Vilken utmärkelse inom klubben är den hittills största som du ser det?
– Det var när vi vann guld i Riksmästerskapen 2013. Laget heter Stingrays, det lag som jag själv var aktiv i. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det.
Hur länge tänker du själv fortsätta?
– För mig är det här på livstid och en stor anledning till det är för att jag delar det här intresset med min syster och min mamma.