Vid vårterminens första Berättarkafé Norrsken den 19 januari i Studieförbundet Bildas lokal i Skellefteå medverkade bland andra Greger Ottosson och Solja Krapu-Kallio. Dagens tema var ”Den människan glömmer jag aldrig.”
Greger inledde med en fräck historia som han hade berättat i bönhuset. En gammal tant stegade fram till honom efteråt och spände blicken i honom, och han förväntade sig en utskällning. I stället övertrumfade hon honom med en ännu fräckare historia.
Många olika anekdoter berättades. Som den om Soljas bror Kari som snickrat sin egen likkista i en studiecirkel och sedan många gånger lånat ut den till teaterföreställningar.
Seija hade träffat dottern till en man som jobbat på en likkistverkstad i Viborg och gjort likkistor efter vinterkriget. Dottern kom ihåg när hon var 12 år och vita likkistor hade hämtats under kvällen. Flickan hade kokat soppa på rotfrukter som fallit ner från lastbilar och vittjat råttfällor på råttor som hon stärkt soppan med.
Greger spelade ”Livet i löpgravarna” på munspel, och Bill Svanborg berättade att den låten och Säkkijärven polkka spelats under kriget för att hindra ryssarnas propagandasändningar.
Solja berättade att jordgubbar och likkistor transporterats i samma bil i Finland,och någon hade fällt kommentaren att mormor luktade sommar och jordgubbar.
Greger spelade avslutningsvis mörtmetarmusik på munspel, en föregångare till bluesen som han borde ha fått mer erkännande för.
Karin Ferry