Norran i september 1997: polisen söker igenom terrängen kring Sunnanå kyrkogård i jakten på spår efter gärningsmannen. Hittills har ingen ställts inför rätta för brottet som i dag rubriceras som försök till mord.
Joakim Oja och Ola Ehrenberg ingår i polisens grupp inom Region Nord som arbetar med att sammanställa, kartlägga och utreda flera allvarliga våldsbrott som betecknas som ”kalla fall”, motsvarande det engelska uttrycket ”cold case”.
Ett av dessa ”kalla fall” som berör Skellefteå är mordförsöket vid Sunnanå kyrkogård hösten 1997.
Det var tidigt på söndagsmorgonen den 7 september 1997 som den unga kvinnan var på hem från en fest. Cykelfärden hemåt innebar att hon skulle passera Sunnanå kyrkogård.
Den unga kvinnan hittades vid åtta-tiden på morgonen på kyrkogårdsområdet. Eftersom hon lämnade festen strax efter midnatt så hade hon nog legat medvetslös i minst sju timmar efter att den brutala misshandeln ägt rum.
Hon ådrog sig hjärnskakning och kraftiga skador i huvudet, nacken och ansiktet där ögonen svullnade igen.
En månad efter överfallet berättade den unga kvinnan i en Norran-intervju om hur den trivsamma kvällen förbyttes till något fullkomligt nattsvart:
– Jag minns cykelfärden fram till kyrkogården. Sedan är allt svart fram till uppvaknandet på Skellefteå lasarett.
Hon beskrev allt mörker men också att skuggorna bleknade lite, lite ju längre tiden gick:
– Det är det jag längtar efter, att allt ska bli som förr igen. Ibland sluter jag ögonen och hoppas att mardrömmen ska ta slut.
”När det gäller dna-spår så finns det olika alternativ på åtgärder. Exakt hur vi ska gå tillväga vill jag inte gå in på, men förutom masstopsningar är så kallade familjesökningar och ursprungsbedömningar två alternativ”, säger Joakim Oja.
Ingen person har ställts inför rätta för överfallet som i dag rubriceras som försök till mord utifrån det mycket allvarliga våldsangreppet mot kvinnan.
Frågan är om det nu finns en möjlighet att rättvisa ska skipas efter så många år.
Mordförsöket på den unga kvinnan på kyrkogården på Sunnanå är ett av cirka 20 ”kalla fall” som polisens utredare inom Region Nord bedömer kan vara möjliga att komma vidare med.
En stor fördel med den tekniska bevisningen som finns sparad är att gärningsmannens dna-spår säkrades i samband med överfallet.
– Några exakta detaljer kring hur dessa spår säkrades vill vi av utredningstekniska skäl inte gå ut med, men vi kan säga att det är ingen annan än gärningsmannen som kan ha lämnat dessa dna-spår. När man har en dna-profil så finns det ju en god möjlighet att via olika utredningsåtgärder komma närmare en gärningsman, säger Joakim Oja.
En månad efter överfallet berättade den unga kvinnan i en Norran-intervju om hur den trivsamma kvällen förbyttes till något fullkomligt nattsvart: ”Jag minns cykelfärden fram till kyrkogården. Sedan är allt svart fram till uppvaknandet på Skellefteå lasarett”.
Hösten 2020 dömdes en 37-årig man i Linköping för ett dubbelmord 2004. Mördarens dna-spår hade säkrats och tack vare träffar i en kommersiell databas för dna-släktforskning kombinerat med familjesökning fick polisen ett genombrott i utredningen.
Kan det bli aktuellt med omfattande topsning av Skelleftebor kring mordförsöket på kyrkogården – och kommer den framgångsrika släktforskningsmetoden från Linköping-fallet att upprepas?
– När det gäller dna-spår så finns det olika alternativ på åtgärder. Exakt hur vi ska gå tillväga vill jag inte gå in på, men förutom masstopsningar är så kallade familjesökningar och ursprungsbedömningar två andra alternativ.
– Vi följer på nära håll arbetet med släktforskning för att utreda grova brott eftersom det i många fall skulle vara en framgångsrik metod för att lösa grova brott. Linköping var ett pilotprojekt med släktforskare inhyrda som konsulter och nu ska det utvärderas om släktforskning är en metod som polisen skall få använda sig av permanent. Bland annat ska etiska rådet uttala sig om det är etiskt försvarbart att polisen använder sig av släktforskningsdatabaser för att leta gärningsmän, fortsätter Joakim Oja.
”Med tiden kan lojalitetsband mellan olika personer förändras, det man av olika orsaker inte ville berätta hösten 1997 kanske är något som man vill föra vidare i dag”, säger Ola Ehrenberg.
Vad kan mer bidra till att mordförsöket på kyrkogården klaras upp?
– Med tiden kan lojalitetsband mellan olika personer förändras, det man av olika orsaker inte ville berätta hösten 1997 kanske är något som man vill föra vidare i dag. Vi hoppas att det finns människor som i dag är beredda att lämna sådana uppgifter till polisen, svarar Ola Ehrenberg.
– Det finns goda skäl för att berätta vad man vet om detta mordförsök, först och främst med omtanke om brottsoffret och hennes anhöriga men också utifrån det allmänna rättsmedvetandet att man inte ska klara sig undan ett så här allvarligt våldsbrott, tillägger Joakim Oja.
Att polisen i Skellefteå har gärningsmannens dna-profil efter mordförsöket på Sunnanå kyrkogård är en mycket viktig detalj för att komma vidare och till sist nå fram till den skyldige.
Norran har inför publiceringen av dagens artiklar tagit kontakt med Jessica Torstenssons mamma Gerd och kvinnan som utsattes för mordförsöket på kyrkogården, för att berätta att vi skriver.
Båda har också getts möjlighet att kommentera men valt att avstå.