Norran har tidigare berättat om det särskilda samordningsansvar som Skellefteå kommun har om krisen eller kriget skulle komma. I dagarna presenterade Moderaterna ett program för att ytterligare stärka Skellefteås krisberedskap.
– Den senaste revisionsrapporten visar att Skellefteå generellt har en bra krisberedskap. Men det finns några specifika områden där vi inte lyckas, säger oppositionsrådet Andreas Löwenhöök (M).
Totalt handlar det om tio områden där partiet vill se förbättringar.
Partiet vill bidra till en stärkt försvarsförmåga genom att utöka den militära verksamheten vid Tåme skjutfält. Man vill också skapa en lokal veteranpolitik som skulle kunna innebära rabatter och förmåner för krigsveteraner i Skellefteå samt införa ett politiskt mål för inköp av närproducerade livsmedelsprodukter.
Dessutom vill partiet investera i stabila energikällor och reservkraft för kommunens kärnverksamheter, skapa en ungdomsbrandkår för att öka intresset för räddningstjänsten, införa ”Hesa Fredrik” på fler platser i kommunen, se över rutinerna kring krisinformation och införa riktlinjer om att kommunen inte ska samarbeta med icke-demokratiska länder.
Vilken åtgärd anser ni vara mest angelägen?
– Det är en svår fråga eftersom vi betraktar allt som en helhet. För att upprätthålla kommunala verksamheter i kristid behövs alla de saker som vi vill satsa på, säger Andreas Löwenhöök.
– Vissa åtgärder är mer långsiktiga, som till exempel matpolitiken. Andra saker kan vi få på plats ganska fort, till exempel beredskapslager. Oavsett så måste vi ta politiska krafttag, tillägger vice gruppledare Ramona Dolan (M).
Det kan ju framstå som att ni plockar lätta politiska poänger genom att föreslå allt detta under ett valår?
– Jag tänker att det står den politiska majoriteten fritt att själva presentera ett offensivt reformpaket på de här områdena, men det har de inte gjort. Moderaterna har länge haft de här frågorna på agendan.
Har ni inte haft möjlighet att driva igenom det här tidigare? Ni har väl ett ansvar som näst största parti?
– Det är klart att alla partier har ett gemensamt ansvar. Vi har varit delaktiga i arbetet med att ta fram styrande dokument, men till syvende och sist är det den politiska majoriteten som står för själva genomförandet av styrningen. Och där kan vi konstatera att vi skulle ha velat se mer.