Linus utsattes för slag och psykisk mobbing i skolan. Genrebilden har inget med händelserna att göra.
Linus heter egentligen något annat. Vi har valt att använda pseudonym för att han och hans familj inte ska ta mer skada av det som hänt.
Föräldrarna berättar att skolgången började bra för deras son. Allt kändes tryggt och uppstyrt. Men i samband med en omorganisation av pedagogiken blev det turbulent, rörigt och stökigt. Föräldrarna tror att det kan ha gjort att lärarna hade svårare att se när det blev problem. Problem med att se barns behov av stöd eller att det pågick våld och hot.
Linus har i dag fått diagnosen adhd och medicinerar för det. Men innan han fick den så var det en tuff tid för honom och föräldrarna.
– Han kunde hamna i konflikter och tråkiga situationer. Det var många möten och hemringningar. Vi gjorde vad vi kunde och ställde även frågor om det kunde vara en diagnos men det trodde de inte på skolan, säger Linus mamma.
Samtidigt var det några killar som mobbade andra elever. Det började med hårda ord och gick sedan över till att bli fysiskt. Linus var en av dem som drabbades. När föräldrarna insåg vad som pågick försökte de få skolan att lösa problemet. De försökte även få till möten med föräldrarna till den som betedde sig värst.
Flera orosanmälningar gjordes och till slut en polisanmälan efter att Linus fått ett knytnävsslag som bevittnades av andra.
Linus kände en stor rädsla för mobbarna. Efter fem år, fyllda av möten och oro, gav familjen upp och ansökte om att få byta skola.
– Det var ofantligt många möten. Fokus var hela tiden på Linus och hans svårigheter, men man jobbade ingenting med mobbningen. Vi ville få förståelse för att det påverkade Linus. Men det fick vi inte röra vid, säger Linus mamma.
Till slut fick de till ett möte med föräldrarna till ett av barnen som slogs och skolan.
– Mannen i familjen pratade inte med kvinnor och hänvisade till sin fru, som inte var så bra på svenska.
Tolken kom inte och det ledde inte framåt.
– Jag tänker att pedagogerna säkert ibland har det jättesvårt när de ska kommunicera med föräldrar och att nå fram till en lösning, säger hon.
Det visade sig att pedagogerna följt en åtgärdstrappa för att få bukt med våldet. Det var första gången Linus föräldrar fick veta det. De kunde se att killen fått många chanser utan att det blivit en förbättring.
– Vi kände då att Linus hade tagit så stor skada. Det var för sent. För hans välmående måste han få en ny chans, säger Linus mamma.
Linus föräldrar har suttit i otaliga möten och de upplever att deras förslag om lösningar inte tagits på allvar.
De beskriver att Linus i sin nya skola nu börjar få tillbaka sitt lugn och sin trygghet och att han läker även om självkänslan är skadad.
Enligt föräldrarna är Linus inte ensam drabbad. De beskriver ett gäng som intog skolgården och barn som sprungit hem i sträck. En tystnadskultur ska också ha vuxit fram i skolan, av rädsla för att bli utsatt.
Föräldrarna vill inte ställa någon mot väggen för det som hänt. De vill blicka framåt och går ut med sin historia för att andras barn ska slippa det Linus gått igenom.
Deras kritik mot den gamla skolan gäller framför allt att de upplever att man hade en "låt-gå-mentalitet". I den nya skolan finns tydliga ramar och regler. Följs de inte så blir det konsekvenser.
– Vid ett tillfälle i den gamla skolan var två killar ute och sparkade boll på lektionstid. Pedagogerna ursäktade det med att de hade haft en svår dag.
Linus föräldrar ifrågasätter vad det skickar för signaler till övriga elever.
– Jag upplever att pedagogerna var fantastiska, men att de var totalt slut. De har det säkert tufft. Man låter det vara på grund av att man inte orkar, tror Linus mamma.
– Den gamla skolan är tappad, det är uppgivet och det finns en acceptans för att det är dåligt. Accepteras det att eleverna gör små grejer hela tiden och det blir normaliserat så blir det till slut ett stort problem, säger hans pappa.
De tycker att rektor och pedagoger ska ta kommandot och att en liten minoritet föräldrar inte ska ges utrymme att bestämma.
– Rektorn frågade om det är okej att låsa dörren och ge frånvaro när elever inte är i tid till lektionen. Och det var någon förälder som opponerade sig ... På den nya skolan skulle de inte ens ställa frågan, säger mamman.
De tycker att den som har ansvar för verksamheten måste tillsätta resurser och ta att det finns enstaka föräldrar som blir kränkta. Linus mamma tycker inte att pedagogerna ska skämmas för att ställa krav.
– Jag upplever att de är så försiktiga.
Extraresurserna, har de noterat, är ofta unga och oerfarna.
– Jag tror pedagogerna jobbar mycket i motvind, säger Linus mamma.
Utvecklingen i den gamla skolan oroar dem.
– Vilket samhälle håller vi på att skapa? Barn kan inte få bestämma över vuxna. Det spelar ingen roll om man kommer från Jokkmokk, Skåne eller utlandet. Man behöver vara tydlig med vad som gäller i skolan, säger Linus pappa.
– Barnen spenderar otroligt mycket tid där och alla föräldrar vill väl att barnen ska känna sig trygga. Det ska även finnas trygghet och respekt för pedagogerna, tillägger han.
Hur har det här påverkat er som föräldrar?
– Fruktansvärt mycket, säger Linus mamma.
– Mer än vi orkat. Det är tur att vi inte är lika arga båda två samtidigt så en förälder har kunnat tänka. Det är klart att det gnager och påverkar oss då det hållit på i flera år, säger hans pappa.
De räknar till 13–14 möten med skolan och därtill dagliga kontakter.
– Tyvärr har det på senare tid kommit fram att det här har gjort Linus så mycket mer illa än vi trott. Självkänslan är på botten och det gör ont att veta. Nu med rätt vuxna i sin vardag blommar han ut. Ingen ska behöva bli utsatt av något sådant här på grund av bristande resurser, säger Linus mamma.
Hon tillägger:
– Jag önskar att skolan jobbade stenhårt med mjuka värden. Det är oerhört viktigt.
"Kränkningar ska vi ha nolltolerans mot", säger Henrik Bolin.
Henrik Bolin, avdelningschef för grundskolan i Skellefteå, vill inte kommentera det enskilda fallet.
Om elever är utåtagerande, hur ska ni då agera?
– Först utreds händelsen. När det är utrett anmäls ärendet. Då går ärendet till utbildningskontoret så att nämnden kan få information, inte om individen men en samlad bild.
– Sedan har man uppföljande möten och ser om utåtagerandet upphört eller om man måste skruva i åtgärder vidare. Tills man anser att det är utagerat.
Och om det inte blir någon förbättring. Vad gör ni då?
– Då använder vi åtgärdstrappan i skollagen. Först en skriftlig varning, nästa steg är att flytta eleven som kränker – i första hand inom skolan, sedan kan eleven behöva byta skolenhet och man kan även stänga av eleven om det behövs.
Vad krävs för det?
– Om man upplever att det finns ett hot mot andra elever eller personal.
Vad innebär avstängning?
– Eleven får inte undervisning i skolans lokaler, men man ser till att de får det på annat sätt.
Hur ofta sker det?
– Kanske fyra till fem tillfällen per år.
Om föräldrar misstänker att deras barn har en diagnos, hur agerar ni då?
– Jag vet att det finns vårdnadshavare som vill att skolan ska driva på om att få en diagnos. Ibland ser inte skolan samma problematik som vårdnadshavare. Och då kan det bli en slitning – att man tycker att varför kan inte skolan göra en utredning? Vi driver på utredningar som vi behöver för att kunna göra vårt uppdrag, så att det inte finns hinder i utbildningen och att eleven får bästa möjliga stöd.
Det har tagit fem år, hela processen för Linus familj. Är det rimligt?
– Nej, vårt mål är att få ordning på det här så fort som möjligt och följa upp så det avslutas. Det är klart att i fem år ska ingen elev i våra verksamheter må dåligt.
Henrik Bolin säger sig inte ha fått signaler om att barnen har "tagit över" på den aktuella skolan.
– Som vårdnadshavare ser man inte hela sättet en skola jobbar på och alla insatser som görs. Det kan kanske upplevas som eleverna får styra men det är inte min upplevelse.
Han medger att det kan behöva kommuniceras så det blir tydligare kring regler och förväntningar gentemot vårdnadshavare.
Han medger även att det är svårt att få tag i stödpersoner.
– Jag skulle önska att man kunde sätta mer erfarna pedagoger i situationer som kräver mer och inte lägger det på unga och oerfarna. Sedan är det svårt att få till. I dag behöver vi alla lärare i undervisning.
Han tillägger att de sedan ett år jobbat med att dels skapa olika assistenttitlar med olika kunskaper samt tillsvidareanställningar, vilket inte varit vanligt tidigare.
– Vi behöver stärka upp och ge våra assistenter bra anställningar och förutsättningar att utvecklas i yrket.
Du sa tidigare att det är främst barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och trauman som är utåtagerande. Hur diskuteras det inom skolvärlden?
– Det är den stora utmaningen i undervisningssituationen, elever som inte har lätt att ta till sig undervisningen som den är organiserad. Den stora diskussionen handlar om hur vi gör anpassningar och hur ledning och stimulans i klassrummet ska se ut.
Det handlar om att skapa rutiner, ledning, bemötande och klassrum som passar många, enligt Henrik Bolin.
– Vi har i dag introduktionsutbildning för nyutbildade lärare om hur man ska hantera konflikter och olika situationer och ledarskap. Nu har vi även fört in i vårt arbetsmiljöarbete att årligen ta upp hot och våld med lärarna. Jag tror inte att det stora lärandet alltid kommer utifrån – utan att man kollegialt löser den här typen av situationer. Det finns ett oerhört kunnande ute i verksamheterna.