Moa Astete-Lundmark sa upp sig från korttidsboendet i Anderstorp på grund av, enligt henne, dåliga arbetsförhållanden.
Förra veckan rapporterade Norran om vårdtagaren Roger Pettersson och anhöriga Elisabeth som känner sig otrygga efter många brister på korttidscentrat i Anderstorp.
Nu berättar Moa Astete-Lundmark om anledningarna bakom sitt beslut till uppsägning. 2008 började hon som timvikarie på korttidsboendet och där blev hon kvar i 13 år – fram tills i våras då hon fick nog.
– Engagemanget som jag alltid hade känt försvann tillslut. Jag orkade inte mer, säger hon.
Moa har alltid trivts inom äldreomsorgen eftersom hon tycker om att jobba med människor. Att ge brukarna en guldkant i vardagen har varit en prioriterad utgångspunkt i hennes sätt att jobba. När hon blev tvungen att bortprioritera den biten tappade hon sitt driv.
– Det är så oerhört viktigt att det ska finnas tid för det personliga, mänskliga mötet mellan personal och brukare. Men på grund av för mycket fokus på besparingar och effektivisering försvann möjligheten till att ge varje individ den tiden. Det gav mig så dåligt samvete.
Hon berättar att det var en stor omsättning av chefer. Under åren hon jobbade tillträdde nya chefer var och vartannat år, vilket gjorde att rutinerna på boendet ständigt ändrades i samma veva.
– Rutiner är a och o när det kommer till att jobba med äldre och när rutinerna byts ut med jämna mellanrum kan det inte längre kallas för rutiner. För dementa personer är rutiner jätteviktiga.
De ständigt förändrade rutinerna försvårade arbetet för personalen, inte minst för vikarier som jobbade på flera olika boenden i kommunen, förklarar hon.
– Man behöver struktur och tydliga riktlinjer i arbetssättet för att minska risken för misstag.
Situationen gjorde att flera personer valde att säga upp sig, säger hon och tillägger att det var närmare 20 personer från den ordinarie personalen som sa upp sig inom loppet av tre år. Hon beskriver även hur ny personal kom och valde att sluta lika snabbt.
– Näst intill all personal som jobbat där under en längre tid slutade. Det gjorde att alltmer ny personal kom in och då blev det svårt med ordentlig introduktion. Det krävs att erfaren personal håller i introduktionen för att det ska ske på ett korrekt sätt, säger hon.
"Det var extremt stressigt i perioder", säger Moa Astete-Lundmark.
Moa upplever att det inte var någon chef som reagerade trots alla uppsägningar och att det visades väldigt lite uppskattning till den personal som stannade kvar.
– Det var ingen som sträckte ut en hand och frågade hur vi upplevde arbetssituationen. Man tänker ju ändå att de borde ha förstått att något inte stod rätt till när så många lämnade. Kontakten mellan chefer och anställda är jätteviktig och jag upplever att den saknades.
Hon tror att arbetsmiljön är orsaken till avvikelserna.
– Det är klart att stress, press, underbemanning och brist på rutiner ökar risken för misstag. Men jag vill tillägga att mina kollegor gjorde ett bra jobb under rådande förutsättningar under tiden jag var där, det är arbetsmiljön som det har brustit i. Vi fick mycket uppskattning både från vårdtagare och anhöriga.
Hon tillägger:
– Äldreomsorgsyrket har redan så låg status tyvärr och alla chefer borde värna om sina anställda. Annars kommer det snart inte finnas någon omsorgspersonal kvar.