Norran berättade i tisdags om det grova våldsbrottet som inträffade vid två-tiden natten mot den 15 september i stadsparken i Skellefteå.
Här kan du se ett tv-klipp med bilderna från det grova våldsbrottet i centrala Skellefteå:
Fyra män, mellan 18 och 43 år, anklagas för att ha brutalt misshandlat offret, som dessutom förnedrades ytterligare eftersom den åtalade 43-åringen filmade delar av händelsen.
Men han gjorde misstaget och sparade filmerna – som nu är åklagarens viktigaste stödbevisning när rättegången startade på onsdagen i Skellefteå.
Rättegången blev nästan en timme försenad av flera orsaker.
En av orsakerna var att målsäganden, en man i 30-årsåldern, inte vågade befinna sig i Skellefteå tingsrätts lokaler under den inledande förhandlingsdagen.
Detta efter att han strax innan förhandlingen blev uppringd av en person, och där samtalet hade koppling till 30-åringens roll som brottsoffer.
Vad hände som gjorde honom så rädd?
– Min klient fick motta ett telefonsamtal som han upplevde hotfullt där den som ringde försökte påverka vad min klient skulle säga under förhör vid rättegången. Exakt vad som sades i samtalet vill jag inte kommentera, svarar Mikael Stenman, brottsoffrets målsägandebiträde.
Hur upplever din klient allt som händer nu?
– Min klient utsattes för ett mycket allvarligt brott som inneburit allvarliga konsekvenser, såväl det fysiska våldet som det psykiska lidandet. Och vi upplever det förstås som allvarligt att han fått den här typen av telefonsamtal inför rättegången, det är något som påverkar hela hans tillvaro just nu, svarar Mikael Stenman.
Brottsoffrets rädsla innebar att han, tillsammans med Mikael Stenman, fanns uppkopplad via videolänk från en annan plats i Skellefteå.
Han ni gjorts någon polisanmälan om övergrepp i rättssak, alltså att hota en person som lämnat uppgifter till polisen?
– Det jag kan säga är att polisen i Skellefteå är informerad om vad som inträffat, svarar Mikael Stenman.
Lars Westermark, polischef i Skellefteå, säger till Norran:
– Jag är inte insatt i detaljerna kring detta ärende, men som det beskrivs är det mycket allvarligt av flera skäl. Jag har full förståelse för hur utelämnad målsäganden känner sig när sådant här inträffar. Lika allvarligt är det om personer, som medverkar vid en rättslig prövning, känner sig hotade.
– Att försöka hota folk till tystnad, att använda sig av otillåten påverkan, är att påverka rättssäkerheten i dess grundvalar. Tack och lov vet vi att dessa hot ytterst sällan verkställs, men det är tillräckligt allvarligt ändå, tillägger Lars Westermark.
Rådman Jonas Hägerlind, som leder förhandlingen, säger till Norran angående uppgifterna att målsäganden tagit emot hotfulla telefonsamtal och inte vågade komma till rättssalen:
– Det är riktigt att han deltog vid huvudförhandlingen via videolänk. Det är i övrigt en mycket omfattande fråga som jag, i min roll som domare, har begränsade möjligheter att uttala mig om. Att närvara via videolänk är i lagens mening detsamma som personlig närvaro men i vissa fall kan det finnas fördelar med att målsäganden är på plats.
Åklagare Perla Frohm säger till Norran:
– Som rättens ordförande nämnde är videonärvaro att jämställa med personlig närvaro. Frågor kring målsäganden bör nog vändas till målsägandebiträdet. I övrigt har jag inte så många kommentarer.