Mirja jobbar som plattsättare på Contractor i Skellefteå. Hennes familj bor kvar i Boden där hon är uppväxt, men de håller kontakten och ses lite då och då.
I dag firas International Transgender Day of Visibility runt om i världen. Dagen är tillägnad att fira transpersoner och öka medvetenheten om diskriminering som transpersoner möter världen över.
Under det senaste decenniet har antalet unga med könsdysfori som söker sjukvårdens insatser för könsbekräftande åtgärder ökat kraftigt. Mirja Egefjord har sedan hon var barn haft en tydlig känsla av att utsidan inte matchar insidan.
– Det är en känsla av att vara fel, att vara instängd i en kropp som inte känns som ens egen och som man bara vill ta sig ur och varken se eller känna, menar hon.
Känslan av att inte kunna identifiera sig med sitt kön har varit riktigt tufft för henne.
– Det är fortfarande jobbigt och jag tror att det alltid kommer finnas grejer som jag kommer få kämpa med att acceptera. Såklart är det lättare nu när jag vet att det är okej att känna som jag gör, att det inte är något fel på mig och att man får vara precis som man känner är rätt, berättar Mirja.
Det var först i 25-årsåldern som Mirja Egefjord kom i kontakt med ordet ickebinär och dess betydelse.
– Jag identifierade mig direkt.
Nu identifierar hon sig varken som kvinna eller man.
– Tyvärr finns det inte ett juridiskt tredje kön i Sverige än, men hade det funnits så hade jag utan tvekan svarat det. Det som känns mest rätt för mig är att säga att jag känner mig som mittemellan.
Uppväxten har varit förvirrande för Mirja då hon inte kunnat identifiera sig med sitt kön.
– Det var många känslor och tankar som krockade, en vilja att bara smälta in och vara som alla andra, samtidigt som jag kände att jag var annorlunda och inte kunde hitta till mitt rätta jag om jag inte lyssnade på mig själv och mitt hjärta.
Då Mirja var 25 år fick hon diagnosen könsdyfori.
– Då hade jag fått prata med och blivit utredd av könsidentitetsmottagningen, KIM, på Umeå lasarett. Jag fick diagnosen rätt snabbt och det kom inte som någon chock.
Hon kände sig lättad efter att ha fått diagnosen.
– Det kändes så skönt. Dels att det gick att sätta ord på min situation, och dels för att jag visste att nu kan jag få ännu mer hjälp.
Mirja identifierar sig varken som man eller kvinna.
Efter hon fått diagnosen var hon fast besluten om vilken hjälp hon önskade att få från vården.
– Det som var mitt allra jobbigaste problem, att få operera bort mina bröst. Det fick jag göra 2015 och det är utan tvekan det bästa jag gjort i hela mitt liv. Känslan när jag vaknade efter operationen är obeskrivlig. Jag har formulerat det som att en del av mig togs bort, men jag kände mig mer hel än någonsin, säger hon och fortsätter;
– Jag är jättenöjd med min operation, men det finns fortfarande andra saker jag är missnöjd över med min kropp som jag måste lära mig att leva med.
I dag är hon otroligt tacksam över all hjälp hon fått från vården.
– Jag vet inte var jag hade varit i dag utan den hjälp jag fått. Jag har bara fått fina bemötanden, förutom en kirurg som jag fick träffa i Umeå som uttryckte sig lite klumpigt.
Mirja har alltid varit ganska öppen för sin familj med hur hon känner och alla steg i hennes resa.
– Men min pappa fick faktiskt veta att jag opererat mig först på väg hem från lasarettet. Jag har inte alltid stått honom lika nära och var lite rädd för hur han skulle reagera, men det var inga konstigheter och han gjorde klart såsom resten av min familj att han älskar mig precis som jag är.
Hon tycker att det är viktigt att inte döma någon, ta saker för givna eller placera folk i fack.
– En enkel grej som kan betyda mycket för många är att fråga om pronomen om man är osäker, eller använda ordet partner till exempel vid en fråga om ens förhållande, uppmanar hon och fortsätter;
– Bara för att man får diagnosen könsdysfori så innebär inte det att man till exempel måste genomgå alla möjliga operationer. Man kan få hjälp med det man själv känner att man vill ha hjälp med. Och bara för att man är ickebinär så innebär inte det att man ska vara eller inte vara på ett visst sätt. Det enda som spelar någon roll är vad man känner i sitt hjärta är rätt för en själv, och det är det man ska lyssna på.
I dag lever Mirja sambo-liv tillsammans med flickvännen Josefine.
I dag lever Mirja sambo-liv tillsammans med flickvännen Josefine sedan två år tillbaka, och jobbar som plattsättare på Contractor.
– Jag trivs jättebra med mitt yrke och mina fina kollegor.