Carolina och Mio tar långa promenader och går på Öppen förskola för prematurbarn.
Mio halvligger i en babystol hemma i föräldrarnas nybyggda radhus på Falkträsket i Skellefteå. Han suger förnöjt på en napp och fäktar lite med de pyttesmå armarna. På bordet står en nappflaska. Mamma Carolina rättar till hans kläder och börjar berätta den dramatiska historien.
– Mio kallas för extremprematur eftersom han föddes redan i vecka 24, förklarar Carolina.
Prematur är ett barn som föds före graviditetsvecka 37. När Mio föddes var han 31 centimeter lång och vägde 694 gram. (Tänk längden av en skollinjal).
Graviditeten utvecklades normalt, inga komplikationer eller problem. I alla fall inte som Carolina kan erinra sig. En morgon i slutet av september vaknade hon av smärtor som påminde om mensvärk.
Hon hade en tid hos barnmorskan samma dag klockan ett, men blev orolig och ringde sin syster. Hon kom direkt.
– Hon har fem barn och tyckte jag skulle åka in. Då hade jag regelrätta värkar som kom tätare och tätare, säger Carolina.
Då var Carolina i vecka 21 + 2 dagar. Alldeles för tidigt för ett barn att födas.
– Jag kunde ju inte ringa förlossningen eftersom jag trodde att de skulle se det som ett missfall, säger hon.
Hon och systern åkte in till Skellefteå lasarett och Carolina blev undersökt.
– Jag fick order att hålla mig absolut stilla. Läkaren sa: ”Rör dig inte ur fläcken” och hämtade en kollega. Jag fick veta att jag var helt öppen, säger hon och fortsätter:
– Barnet ville ut och jag var jätterädd, det här var vårt första barn och dessutom var min man Peter i Vilhelmina.
Lite senare fick hon veta att man kunde sy igen henne för att stoppa upp förlossningen.
En annan läkare konsulterades och hade en annan åsikt:
– Den läkaren menade att vi skulle låta det ha sin gång, att vi inte skulle försöka rädda barnet utan låta det bli ett missfall, säger hon.
Det var inget alternativ för Carolina och Peter. De ville rädda barnet.
– Jag kan förstå att läkaren resonerade så, men det är ingenting som man vill höra just där och då, säger Carolina och hennes man Peter nickar.
Mio får lunch av Peter, som jobbar hemifrån.
Han jobbar hemifrån hela Mios första år för att minska risken för att sonen ska drabbas av någon infektion. Han är fortfarande känslig.
Carolinas beslut blev operation. Hon berättar att det sker genom att livmodertappen sys igen för att hindra barnet från att födas. Operationen genomfördes, hon blev inlagd och skulle hålla sig helt stilla. Trots det började hon att öppna sig igen.
Hon hade då gått in i vecka 22 och beslut togs att flytta henne till Norrlands universitetsjukhus (NUS) i Umeå. Medicin sattes in, men efter två veckor fick hon värkar igen. I vecka 24+1 dag föddes Mio.
I Sverige i dag sker en förlossning i veckan i graviditetsvecka 22 och nästan ett barn i månaden överlever.
– Jag hade haft värkar hela dagen och klockan 22 minuter över tio på kvällen var han född, säger hon och stryker sonens kind.
Ett team från neonatalavdelningen stod beredda. De satte infarter på barnet och klädde in den lille i plast för att han skulle hålla värmen. Sedan lades han i kuvös.
Trots brådskan fick Peter klippa navelsträngen. Det var fint, menar de.
Nu började nästa dramatiska tid. Oron för Mios hälsa. Ett barn som föds så tidigt kan drabbas av komplikationer och Mios odds var inte de bästa.
– Vi har fått veta att lungorna är väldigt känsliga och han blev kvar i respirator i sex veckor, vilket är väldigt länge. Han behövde mer och mer syrgas och även kvävgas. I december gav de honom kortison, säger Carolina.
Mio blev ändå inte bättre. Föräldrarna pendlade mellan hopp och förtvivlan.
– Jag kan väl också säga att det gick ganska länge innan jag trodde att han skulle klara sig, säger Carolina.
En fördel de båda nämner är att de kunde vara tillsammans i Umeå under den mest kritiska tiden på neonatalavdelningen.
– När man föder ett prematurbarn får båda föräldrarna föräldrapenning under hela sjukhusvistelsen och det är jättebra, säger Carolina.
Båda har det mesta i färskt minne. De kommer ihåg detaljer, datum och händelser. Pressen och oron var enorm och de fick stöd bland annat via kurator.
Familjens brevlåda har fått ett signum av att familjen klarar det mesta.
Under tiden på sjukhuset tillstötte också komplikationer. Mio fick andningsuppehåll, drabbades av RS-virus och personal visade sig vara positiva för covid-19. Därför isolerades familjen i nästan tre veckor.
– Sjukhuskorridoren kändes som nästan en studentkorridor och tiden med Mio på sjukhuset var som pandemin 2.0, säger Peter och skrattar gott.
Men sedan vände det, i positiv mening. Efter ytterligare en kortisondos blev Mio bättre och den 10 december 2021 kunde han andas på egen hand.
– Det var en fredag, kommer jag ihåg, då de kunde extubera honom, säger hon och Peter nickar instämmande.
Det betyder att slangen för andningshjälp i halsen tas bort.
Den 17 februari i år blev en milstolpe. Då kunde hela familjen åka hem och Mio klarade sig utan syrgas, men med sond.
De säger att de blivit mer tighta genom hela den omtumlande resan.
– Det beror nog också på att vi har varit tillsammans rätt länge, säger Carolina.
Hon är övertygad om att bröstmjölken påverkat.
– Från början fick han bara bröstmjölk eftersom jag pumpade ur, men jag kan väl säga att det var en kamp att få igång mjölken under de förutsättningarna.
För henne var det viktigt att Mio skulle få den näringsrika bröstmjölken, därför pumpade hon ur i drygt fem månader.
Han måste äta järn eftersom han fick för kort tid i livmodern och har gjort laseroperation i ögonen. De påverkades av att han andats så länge med syrgas. Det förklarar Carolina.
– Det som har slagit mig är att det är så stor okunskap kring prematurbarn och komplikationer de kan drabbas av, säger hon och tillägger:
– Jag vill också säga att vården och personalen på neonatalen i Umeå är fantastisk.
De inser att faran inte är över, men nu ser de framåt. Det finns också planer på syskon till Mio.
– Då kommer de att sy igen livmoderhalstappen i förebyggande syfte, säger Carolina.
Ett barn som föds innan vecka 37 får två åldrar: En korrigerad och en kronologisk. Den kronologiska beräknas från när barnet föddes, den korrigerade från när barnet skulle ha fötts enligt ultraljud. Det senaste är viktigt för att följa barnets tillväxt och utveckling rättvist.
Hur gammal är Mio då – egentligen?
– Det beror ju på hur man räknar. Vi har valt att hans födelsedag ska vara den dag han är född. Den 20 oktober.