Sedan tidiga tonår har Mikael Larsson, 60 år, ägnat sig åt hästar. Han har testat det mesta och tränat och tävlat i både dressyr och hoppning. Redan när Mikael var 23 år blev han ansvarig för Piteå ridklubb.
– Jag blev tidigt chef och det gick bra. Men jag hade bra människor omkring mig och kände klubben utan och innan, säger Mikael.
Mikael berättar att hans liv är präglat av hästar. Han har gjort ett par resor genom landet för att vidareutbilda sig vid ridsportens mecka, Strömsholm. Det har följt med egna hästar men han har också lånat hästar på plats.
Basen är gården i Bodan, utanför Skellefteå. Här bor Mikael med sin man och fyra hästar, hönor och katter. Tidigare fanns även ett par påfåglar runt hemmet. Det finns också sex bisamhällen hemmavid.
– Vi har delad vårdnad om bina.
När det gäller hönorna är det Mikael som har befälet. Eller skämmer bort dem som han själv säger.
– Jag ger dem korvbröd varje kväll.
Höns är ett favoritdjur för Mikael och han beskriver dem som ”charmiga och pratglada”. Det var lite annat med påfåglarna som i det närmaste agerade som vakthundar.
– Dom har bra ordning på husfolket.
Påfåglarna avvecklades genom en räv som strök förbi gården och tog dem. Men medan de patrullerade gården var det många förbipasserande som stannade till och ville veta mer om de vackra fåglarna.
Det är tillsammans med en granne som bina sköts om. Överlag ger Mikael en bild som i det närmaste kan liknas vid ett Bullerbyn. Grannsämjan är god och det lånas traktorskopor mellan varandra och alla drar bokstavligen sitt strå till stacken när höet ska bärgas.
Mikael har precis fyllt 60 år och firades med pompa och ståt av vänner och familj. Vilket han uppskattade stort även om han har svårt att greppa vart tiden tagit vägen.
– Jag fyllde väl 50 nyss?
Mikael tar fortfarande en tur på hästryggen och ser ingen bortre gräns för sitt liv med hästar. Han menar dock att han får ”ta det piano då kroppen säger ifrån.”
– Förr hyrde jag ut stallplatser men nu är det endast en kompis som hyr in sin häst hos oss. Det är skönt.
Stallet rymmer sju boxar men har byggts om, dels för att rymma en riktigt stor häst, men också en som insjuknat i fång och behöver stå inne mycket. Det råder ingen tvekan om att Mikael är engagerad i djuren och gården.
– Jag är jätte, jätte noggrann i det jag gör.
Mikael menar att han dagligen har nytta av sitt intresse för utveckling. I sitt jobb som arbetsmarknadskonsulent vid Skellefteå kommun träffar han många personer som behöver pepp och stöd. Mikael utbildade sig till studie- och yrkesvägledare vid 40-års ålder.
– Jag hade så dåliga ”syv” i skolan så jag måste kunna göra det här bättre.
Det positiva sinnelaget gör att han orkar driva arbetet, stallet och träningar runt om i Västerbotten. Det är slitsamt att stå tio timmar i ett kallt ridhus.
– Numera är det jobb, 7-16, och hästarna vid sidan om.
Vilket är ditt smultronställe?
– Hemma, självklart! Utbrister Mikael men säger också att det är skönt att resa iväg och bara vila.
Finns det någon motgång du vill berätta om?
– Den är just nu, säger Mikael och syftar på den sjuka hästen hemma i stallet. Det är väldigt motigt när hästarna inte mår bra.
Har du något tonårsminne du vill dela med dig av?
Mikael minns att det var i tonåren som han fick ökat förtroende för att ta hand om andras hästar.
– Ansvaret att rida ut hästen själv i skogen, det var stort, säger Mikael.