Annika Lundqvist, barnskötare. Foto: Privat.
"Vi har ju individuella löner, så nog kan det hända att det begränsar folk." Det säger Annika Lundqvist som arbetar i barnomsorgen i Skellefteå kommun.
Hon tror att folk på hennes arbete vågar framföra kritik till chefen. Hon har inte hört att någon som kritiserat fått problem.
– Jag skulle inte vända mig till en tidning i första hand. Jag tror att chefen i första hand och facket i andra hand är vad som gäller när det finns något som fungerar dåligt.
– Jag tycker att vi lyckats lösa alla problem på det viset, förutom det övergripande faktum att vi har för lite pengar.
Annika Lundkvist är barnskötare och är ombud för Kommunal. Hon har inte hört att de som jobbar fackligt på något vis har blivit straffade.
När det gäller meddelarfrihet så vet hon att den finns, möjligen för att hon jobbar fackligt.
– Finns det någon som inte vet så är det nog yngre medarbetare.
Skulle det vara något som lägger hämsko på personalens tyckande så vore det nog lönesättningen. Att folk tror att kritik kan straffa sig.
– Men jag har inte hört något exempel där det skulle vara så, varken för oss som tar fackliga uppdrag eller övriga. Jag tror och hoppas att sådant inte skulle påverka lönen.
Marina Dahl, undersköterska. Foto: Yvonne Rönngren.
"Anställda är inte rädda för att göra en anmälan enligt Lex Sarah eller Lex Maria. Vi vet att det är ett måste för vårdtagarens skull." Det säger undersköterskan Marina Dahl.
Hon arbetar i ett äldreboende i Skellefteå kommun, och anser att de anställda vågar framföra kritik till chefen.
– Mycket kan handla om scheman och arbetssituation och då kan vi ta frågorna i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Om det skulle handla om vårdtagares situation så har man Lex Sarah och Lex Maria som yttersta hjälpmedel.
– Det händer att personal gör anmälningarna, och jag tror inte man känner sig särskilt orolig. Dels kan man göra anonym anmälan och dels anses det så viktigt när det handlar om vårdtagare att det inte finns något val. Man kan helt enkelt inte vara tyst.
– Jag har inte hört att den som anmäler skulle vara utsatt för kritik.
Däremot har hon hört att de som anmäler risker för arbetsskada får kritik. Det kallas Lisa och finns sedan några år.
– Då kan chefer nedvärdera frågan och tycka att ”det där är väl ingen Lisa”.
Marina Dahl är ombud för Kommunal och säger att det inte är något motstånd mot att de jobbar fackligt.
– Men det är svårt att få loss tiden och det är ett problem.
När det gäller meddelarfrihet så är det inget arbetsgivaren informerar om. Som fackligt ombud ingår det i utbildningen, men hon är inte säker att alla vanliga medarbetare känner till lagen.
Johan Lindell, stödassistent i gruppboende. Foto: Privat.
”Vi skulle absolut säga till om det vore något missförhållande. Personalen är väldigt mån om vårdtagarna.” Det säger Johan Lindell som arbetar med funktionshindrade.
Johan Lindell är stödassistent och arbetar i ett gruppboende. Han har arbetat i 20 års tid hos Skellefteå kommun.
– Jag tycker inte att det är lågt i tak för kritik på vår arbetsplats. Vi har en bra relation med chefen och vi månar alla mycket om våra brukare. Det är en närmast orimlig tanke att det exempelvis skulle förekomma vanvård.
Johan är ombud för kommunal och är därför på träffar när han pratar med andra ombud på avdelningen för stöd och service.
– Jag har inte hört om något fall när anställda känner att man är tystade och rädda för repressalier.
Att han och kollegerna har meddelarfrihet vet han, men det är inget som arbetsgivaren egentligen har informerat om.
– För 5-10 år sedan fick vi ett brev där det stod att vi inte behöver prata med medier om vi inte vill. Jag såg den informationen som välvillig och inte som ett sätt att tysta oss.
I våras medverkade kommunchef Kristina Sundin Jonsson och personalnämndens ordförande Maria Marklund (S) i en artikel i Norran där de poängterade att kommunens personal har meddelarfrihet.
– Det var bra med den tydligheten. Tidigare skulle jag säga att det har varit en icke-fråga. Inget som arbetsgivaren informerat om och därmed inget som folk vet.
Mikael Johansson, lärare och aktiv i Lärarförbundet. Foto: Yvonne Rönngren.
Det verkar som att lärare är modigare när det gäller att kommentera på sociala medier. Det säger Mikael Johansson.
Han är lärare inom Skellefteå kommun och aktiv i Lärarförbundet, som organiserar både skolans och förskolans lärare.
– När det gäller förskoleupproret på facebook så har jag sett många berättelser från personal. Jag tycker också att det förs en bra debatt där.
– Däremot hör vi inte så mycket om den debatten i facket. Så kanske råder ”tystnaden” inte bara mot er i medier utan även mot oss.
Han tror att den som är missnöjd hellre skriver på sociala medier än att gå till de etablerade medierna. Det är enklare, närmare och inte så pretentiöst.
Händer det då att den som kritiserar sin arbetsgivare straffas? Mikael Johansson tror det är ytterst ovanligt, men någon gång per år får han höra att någon lärare misstänker att den släpar i lön på grund av frispråkighet.
– Vi går då in och tittar på det. Ibland kan vi tycka att personen nog ligger rätt, andra gånger kan vi hålla med att det är en särbehandling. Då hjälper vi till och pratar med berörd chef.
– Rent generellt så uppmuntrar arbetsgivaren oss att använda vår meddelarfrihet. Jag upplever inte att skolförvaltningarna medvetet begränsar våra rättigheter.
Mikael Johansson tror att den främsta orsaken till att lärare är ”tysta” är att det inte anses vara någon idé att klaga. De flesta problem handlar om bristen på pengar och man vet att det är svårt att avhjälpa.
Catrin Johansson, sjuksköterska och aktiv i Vårdförbundet. Foto: Yvonne Rönngren
”Det finns en rädsla för att vända sig till medier, men det är olika mellan enheterna.” Det säger sjuksköterskan och fackliga representanten Catrin Johansson.
– Det är stora skillnader i ledarskapet mellan olika kliniker. Somliga har chefer som inte lyssnar på sin personal och de får en stängd och sluten kultur. Där tror jag det finns många som inte vågar kritisera. De kan oroa sig för att de ska bli sämre behandlande, man är ju beroende av sin chef när det gäller lön, ledighet, utbildning.
– Om oron är befogad kan jag inte uttala mig om. Jag har bara hört om ett fall när en kritiker sedan blev ifrågasatt av sin chef och det är många år sedan.
– På avdelningar där ingen vågat kritisera tidigare, så tror jag inte att man vågar vara den första. Då vet man ju inte hur det ska gå.
Ett problem med att kritisera i medier kan vara att vården behöver personal. Då kan både cheferna och personalen känna att det är dumt att dåliga förhållanden blir kända.
Catrin Johansson är aktiv i Vårdförbundet med hög andel kvinnor.
– Historiskt sett kan det ha varit en fråga om könsroller, att kvinnor inte är vana vid att föra sin talan, samt att de kan känna en större lojalitet. Men det har ändrat sig i takt med att yngre kommer in i yrket.
Hon poängterar att det också finns enheter där man vågar kritisera. Vissa av dem är ibland i medier och hon har inte hört om några följder.
– Själv jobbade jag i psykiatrin innan jag blev facklig på heltid. Vi var i tidningen flera gånger utan att man fick kritik.
Catrin Johansson säger att facket är det första man bör gå till om det finns problem och att medier är den sista lösningen.
Om man tvekar mellan att kritisera i sociala medier eller i vanliga medier så rekommenderar Catrin det senare.
– Meddelarfriheten gäller mot de riktiga medierna, medan arbetsgivaren kan beskylla dig för att vara illojal om du pratat illa på andra forum. Det är en viktig skillnad.
Niklas Ståhl, maskinförare. Foto: Yvonne Rönngren.
”Folk vågar säga vad de tycker, men det sköts internt.” Det säger Niklas Ståhl som jobbar på samhällsbyggnad, Skellefteå kommun.
Han arbetar på avdelningen transport med huvudkvarter på Östra Navet. Där är han fackligt ombud för Kommunal.
Niklas jobb är att köra väghyvel. På sommarhalvåret jämnar han ut grusvägar och på vintern blir det snöröjning.
– Vi har en bra och lyhörd chef som varit chaufför själv. Därför vänder sig anställda i första hand till honom och förväntar sig att han tar frågan uppåt. Skulle det vara något man vill ta upp i övrigt så går man nog till huvudskyddsombudet. Det mesta som vi kan ha problem med handlar om arbetsmiljö, säger Niklas Ståhl.
Han tror inte att anställda vill vända sig till medier, men det beror nog mest på att problemen anses interna och inte direkt av allmänintresse. Ingen har någonsin sagt att det skulle vara olämpligt att kritisera utåt.
– Skulle vi vilja prata ut i medier handlar det nog mer om vårt möte med allmänheten. Trafiken är många gånger ett problem, både när vi snöröjer och när vi kör fordonen i övrigt. Trafiken är det förhållande som påverkar oss mest.
Anställda i offentlig sektor - bara hälften vågar tipsa om missförhållandenNorrans nyhetschef: ”Reportrarna märker en rädsla, att många inte vågar prata med journalister”Lars Eriksson: Bryt tystnaden – låt din röst bli hördHög tid att prata om tystnaden