Hannele Kohkoinen känner fortfarande oro över bristande hjälp.
Mammorna Sofia Sandström och Hannele Kohkoinen är både förbannade och besvikna på att deras grundskola inte kunnat leverera det kompensatoriska uppdraget gentemot deras barn.
Hanneles sons neuropsykologiska diagnosutredning har varit lång. Trots kontakt med kommunens logopeder och skolpsykolog anser hon inte att det hjälpt hela vägen.
– Det tar för lång tid att få hjälp från skolan. Det hände ingenting förrän vi kom med ett papper i handen och sa att utredningen var klar. Gör de tillräckligt i skolan?
Hannele Kokhoinen anser att skolan borde reagerat tidigare när man sett att sonens betyg blev allt sämre. Hon ifrågasätter om lärarna får någon utbildning inom NPF-diagnoser eller språkstörningar.
– Det känns som att det är jättesvårt för skolan att äska om extra resurser när inte barnen har alla diagnoserna på papper. Det är en hetsjakt på diagnoser innan man får hjälp.
Hon tillägger:
– När barnen börjar högstadiet blir det elevens eget ansvar, och det klarar inte alla elever av. Man måste kunna se att en elev inte fixar att ta ansvaret och gå in med extra stöttning från början. Det måste finnas en fungerande kommunikation mellan skola och hem.
Sofia Sandström har tidigare varit med i en artikel om att grundskoleklasser slogs ihop på kort varsel.
– Vi måste skapa en skola på lika villkor. Som det är nu upplevs det som någon slags elit som har lättare i skolan som det satsas på.
Sofia Sandströms son har lässvårigheter, men hon bedömer ändå att lärarna gjort så gott de kunnat för att hjälpa honom med förutsättningarna de haft. Sofia säger att man som förälder har ett ansvar att hjälpa till med läxor hemma. Men det fungerar bara till en viss punkt. Hon anser att pedagogiken som behövs för lärandets skull måste komma från skolans håll.
– Lärarna gör ett fantastiskt jobb. De gör verkligen det där lilla extra. Det är bara det att de inte får de resurser som de behöver.
Hannele Kohkoinen berättar att man lyft frågan om mer resurser till skolan med både grundskolechefen Henrik Bolin och kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman (S) redan för två år sen, men att man inte sett några förändringar.
– Visa att ni bryr er kommunpolitiker. Kom ut och hälsa på i skolorna och se hur det är. Prata med föräldrarna.
Nina Thunebro, Lövångerskolans rektor, vill inte uttala sig om enskilda fall uifrån sekretess. Men hon anser att skolan följt riktlinjer som finns för elever med diagnos eller behov av extra stöd.
– Oavsett om en elev har en diagnos, så jobbar vi kompensatoriskt utifrån det vi kan göra. Jag kan inte uttala mig om enskilda fall, men det är inte rimligt att någon ska behöva vänta två år på stöttning från skolan.
Nina anser att det är viktigt att skolan jobbar efter de riktlinjer som finns, och när man uppmärksammar snabbt sjunkande betyg måste andra professioner kopplas in i tid. Oavsett om en diagnos finns.
– Vi jobbar efter de rutiner vi har. Vad som fungerar bäst är individuellt för varje elev. Om det finns diagnoser inblandat är det upp till övriga professioner att stötta så att skolan får till sig vad som behöver åtgärdas i undervisningen.
– Men det finns inga extraresurser i form av pengar att söka från grundskolenämnden till extra resurser. Det är redan bestämt inom budgetramen för skolan och därefter är det vi som får anpassa oss efter de behov som finns bland eleverna.