Vi befinner oss på Dyhringegatan i Skellefteå. Där bor Malin och Olof samt deras två barn i ett K-märkt hus med sadeltak som ligger insprängt bland moderna villor. Under en stor snöhög mitt på gårdsplanen döljer sig en riktig lyx i dessa dagar med höga matpriser: En jordkällare.
– På sommaren växer det blommor över hela taket, säger Malin och slår ut med händerna.
I dag är huset ljust målat med vita knutar men det har tydligen varit brunt. Därav epitetet pepparkakshuset, tror de båda.
Man kan nog säga att de ”bott in sig” för 2020 gick flyttlasset från Stockholm till Skellefteå. Deras längtan efter eget hus fick dem att välja Skellefteå och för Malins del, som har rötterna här, var det också värt att komma hem.
– Vi flyttade hem när vi flyttade hit, konstaterar hon.
Olof är född och uppvuxen i Norrtälje och var helt med på noterna.
Beslutet att köpa hus och byta bostadsort hade mognat. De hade grunnat i cirka två år innan det blev verklighet. Malin berättar:
– Det här huset låg ute till försäljning tidigare, men då var det inte läge för oss att flytta. Senare dök det upp igen och det känns som om det var meningen.
Lite trixigt blev det med visningar, så Malins föräldrar tog den biten.
– Vi satt med på en digital visning och senare åkte vi upp och tittade på huset, mitt i pandemin, säger Malin.
Precis som många andra fick de syn på huset via Hemnet. Det är byggt 1920 och var ett dödsbo. Men även om Morins har planer på förbättringar och renoveringar säger de att huset var välhållet. De berättar att ägarnas döttrar hade fixat till lite.
Sedan Morins flyttade in har det lilla huset med torpargrund fått nytt ytter- och innertak, de har bytt råspont och murat om skorstenen, målat i vissa rum, har planer på att tilläggsisolera fasaden och tänker anlägga en uteplats.
– Där kan vi bjuda över vänner och familj på utemiddagar i solen, grilla och så, säger Malin.
Köket fungerar, tycker de och det finns inga planer i nuläget på att renovera det i alla fall. En nackdel de båda nämner är att det bara finns en toalett med badrum i huset – på övervåningen, men det kommer att bli en toalett till på bottenplanet. Av praktiska skäl.
– Vi ska göra en toalett där, säger Olof och pekar mot trappan på nedervåningen.
De båda är entusiastiska och berättar om huset, dess fördelar och när jag frågar vad som fick dem att köpa huset svarar Olof direkt:
– Vi sökte ett äldre hus och vi gillar läget och charmen båda två.
Han säger också att han och Malin kompletterar varandra på ett bra sätt.
Vem gör vad?
– Jag är en konstnärssjäl med visioner och Olof är den praktiska, säger Malin, skrattar gott och fortsätter:
– Vi bollar mycket, vad vi vill göra här, ideér och så, men jag skulle säga att huset styr. Olof nickar.
Boytan är på 150 kvadratmeter. Det känns luftigt och rymligt. I köket leder två parallella dörrar dels till diskrum, dels till ett utrymme som kan användas som ett walk-in-skafferi, förråd eller annat.
Det är detaljerna som gör helheten, kan man säga. Malin berättar bland annat om köksbordet i shabby-shic-stil som egentligen är ett gammalt skrivbord. Hon har budat hem det från Bukovskis, den vitmålade kökssoffan hittade de på soptippen och Malin säger att en stor del av möblemang och prylar är, som hon uttrycker det ”loppat och fått”.
Hon gillar inredning och de berättar om en annan snitsig detalj som de upptäckte vid badrumsrenoveringen. Ett ventilationsgaller högt upp på väggen som de valde att ta fram.
– Det var övermålat, men jag skrapade fram det och hantverkarna som var här tyckte det var kul, säger Olof.
Det är i svart gjutjärn med ett slingrande mönster och vackert mot de ljusa väggarna.
Toalettstolen är från england med spolknappen käckt placerad, som ett handtag, på ena sidan.
Uppvärmningen är kanske inte det mest optimala – direktel, men Olof säger att de också har luftvärmepump och överväger fjärrvärme.
Vid besöket tar vi också en titt på jordkällaren. Där förvaras bland annat sylt och marmelad och Malin vill gärna inreda den för att kunna ”hänga” därnere.
– Vi har också hört att den fungerade som arrest för längesedan, säger Olof.
Men det är en helt annan historia …