Lorentz Andersson föddes i Byske 21 maj 1942, men flyttade redan som ettåring till Ursviken. En ort han sedan var trogen under alla år, även under åren 2001 till 2007 då han var landshövding och hade tjänstebostad i Umeå.
Han växte upp i ett arbetarhem där hans pappa jobbade på Scharins och hans mamma arbetade som städerska. När han så småningom började på realskolan i Skellefteå fick han med egna ögon se att föräldrarnas status och ställning gjorde skillnad på eleverna. Rönnskärstjänstemännens barn hade egen skolbuss samtidigt som arbetarbarnen fick åka tåg, vilket gjorde deras skoldagar betydligt längre. Det var under den här tiden som Lorentz Anderssons politiska gnista tändes och han gick med i SSU.
Redan som 16-åring började han jobba på Scharins i Ursviken. Senare bytte han arbetsplats till Rönnskär innan han återvände till skolan för att studera till byggnadsingenjör. Efter examen fick han jobb på Larco, som då var en av de tre största byggfirmorna i Skellefteå. I mitten av 1970-talet släppte han taget om sitt jobb som ingenjör och växlade över till en politisk karriär. Han var bland annat byggnadsnämndens ordförande och vd på Skellefteå industrihus AB, som senare blev Polaris AB och i dag åter går under namnet Skellefteå industrihus.
1980 tog han över efter Karl-Erik Lundström och blev Skellefteå kommuns starke man, som då titulerades kommunstyrelsens ordförande. Tio år senare valdes han in i Socialdemokraternas partistyrelse, där han fick möjligheten att påverka den nationella politiken. Under sina tio år i partistyrelsen samarbetade han med både Ingvar Carlsson och Göran Persson. Lorentz Andersson menade att båda dessa partiledare var bra för partiet och landet, men att de hade helt olika ledarstilar. Ingvar Carlsson var den lugne och Göran Persson den beslutsamme. Lorentz Andersson har alltid känt samhörighet med Göran Person och hans filosofi om att kommuner, landsting och stat ska ha ordning och reda i sina finanser. Att man inte ska låna till verksamhet som inte ger intäkter.
Lorentz Andersson har av många upplevts som en stark och ganska dominant ledare, men det var inte hans egen bild av sitt ledarskap. Han menade att en ledare inte bara ska ta åt sig äran i medvind utan även att stå upp och ta ansvar för de mer impopulära besluten.
Vid millennieskiftet hamnade Boliden i ett akut ekonomisk läge där stora tillskott i kassan behövdes, och det snabbt. För att undvika katastrofen var företaget i behov av 500 miljoner kronor. Eftersom Lorentz hade bra kontakt med industrimannen Carl Bennet ringde han upp honom och förklarade det bekymmersamma läget. Carl Bennet ställde upp och tillsammans med Anders Sundström, som då var mycket engagerad i banksektorn, ordnade trion finansiering. Boliden lyckades undvika konkursen och verksamheten på Rönnskär var räddad.
År 2008 tilldelades han en medalj av kungen, 12:e storleken i serafimerordens band, för ”framstående samhällsinsats”.
Lorentz Andersson var involverad i många nationella frågor genom hela sin karriär. Under de sista aktiva åren jobbade han intensivt med att förverkliga bygget av Norrbotniabanan. En järnväg som skulle förbinda Skellefteå med övriga Sverige, en bana han aldrig fick se förverkligas.