Söderläget och närheten till stan var avgörande när Lisette Edgarsson köpte sin kammare i Bonnstan.
Hon sitter på farstubron och njuter av solen som i dag strålar från en klarblå himmel. Här finns inga krav utan det är ett ställe för avkoppling och nedvarvning.
– Här gungar jag i gungstolen, eldar i öppna spisen, lyssnar på radio och löser korsord. Dessutom har jag alltid en bok liggandes i stugan, en bok som jag bara läser när jag är här. Ibland är den så spännande att jag bara måste åka hit. Här är jag ledig, säger Lisette Edgarsson.
Den är inte stor, bonnstakammare nummer 159, men rymmer ändå det nödvändigaste; hall, storstuga och sovloft. Det finns däremot inga bekvämligheter som vatten och el indraget, vilket gör att matlagningen blir spartansk.
– Jag har en trefot som jag ställer i öppna spisen. På den kan jag värma en korvburk eller en paj i folieform, men det blir mycket sushi. Dessutom är det nära till pizzerian, säger hon och skrattar.
Den smala trappen i Lisette Edgarssons kammare leder upp till det lilla sovloftet på vindsvåningen.
Stugan är helt oisolerad, vilket gör att hon bara använder den under sommarhalvåret.
– Det finns en stor mysfaktor med att sova över här. Att vakna i stugan och sedan äta frukost är en helt annan känsla än att vakna upp i radhuset på Anderstorp. När jag sedan cyklar hem så känns det som att jag varit borta jättelänge, fast jag bara sovit här i en natt.
Lisette Edgarsson och hennes syskon hade just sålt hemstället i Tärnaby, med skog och allt, när hon började fundera på en stuga nära Skellefteå. Hon fick tips på att en kammare i Bonnstan var till salu. Det var närheten till stan och att stugan låg i söderläge som avgjorde saken.
– Här kan jag dricka mitt kaffe i solen, dessutom tar det bara en kvart att cykla hit.
Lisettes vänner och bekanta kommer gärna på besök. De allra flesta är nyfikna på vad som döljer sig innanför väggarna i Bonnstan, berättar hon.
– Det är förvånansvärt många Skelleftebor som aldrig har varit in i en kammare.
Bonnstan är ett resultat av kyrkogångsplikten som fastställdes för hela Västerbotten 1681. Kyrkoplikten innebar att bygdens invånare var tvungna att ta sig in till Skellefteå för att närvara vid gudstjänsterna. Bodde man inom en mils radie till kyrkan skulle minst en i hushållet besöka kyrkan varje helg. Kyrkobesökare som hade längre än en mil fick göra färre besök, men inget hushåll kom undan. För att detta skulle vara möjligt byggdes övernattningsstugor i Bonnstan. I dag består området av 116 hus och närmare 400 kammare. Bonnstan är sedan 1982 byggnadsminnesförklarad och det innebär restriktioner för ägarna, renoveringar och underhåll måste ske med varsam hand.
– Vi har en manual från länsstyrelsen som talar om hur vi ska sköta husen. När jag skulle behandla brotrappen fick jag blanda en speciell balsam med linolja, tjära, terpentin och allt möjligt.
1982 blev Bonnstan, med sina närmare 400 kammare, byggnadsminnesförklarad.
Till sina amerikanska vänner brukar Lisette förklara vad en kammare i Bonnstan är med att säga:
– ”This is my cabin downtown”, och det är just precis vad den är; min stuga i stan. Om jag till exempel har varit på Trästockfestivalen eller någon annan tillställning i stan kan jag sova över här. Det känns också bra att kunna driva ett kulturarv vidare.