Astrid Lindgren lämnade efter sig 670 stenogramblock som nu försöker tydas av hundratals stenografer.
På Kungliga Biblioteket finns cirka 670 stenogramblock förvarade och dessa har under många år betraktats som i stort sett otillgängliga, eftersom de är skrivna på vad som setts nästan som ett hemligt språk.
Det handlar om Astrid Lindgrens "krumelunser" som var stenografin som hon skrev alla sina originalmanus med.
Men nu försöker litteraturvetaren Malin Nauwerck, tillsammans med stenografer och datavetare avkoda originalmanusen och göra Lindgrens kreativa process synlig för världen. Detta i forskningsprojektet "Astrid Lindgren-koden". En av de 120 stenografer som hoppat på projektet är Skelleftebon Lisa Söderström.
– Jag visste inte om jag skulle hoppa på det först. Det var cirka 40 personer på det första mötet och det var hög medelålder och de andra hade en sjuk erfarenhet jämfört med mig, säger Lisa som gick ekonomisk linje på gymnasiet och blev sjukt less på matten och valde stenografi istället.
– Den 17-åriga Lisa tyckte det var smart – men det innebar att jag fick läsa upp matten senare, säger hon och skrattar innan hon fortsätter:
– Men ska jag vara ärlig så har jag använt mig mer av stenografin än matten sedan dess.
Hon ändrade sig dock angående projektet.
– Jag tänkte att kunde man bidra till något så här viktigt så varför inte. Och det är ju ändå Astrid. Det var ingen tvekan när det var Astrid det gällde.
Och hon har hållit liv i stenografin.
– Min mamma kan det också så vi har haft utbyte och jag använder det dagligen med handlingslistor och julklappslistor. Jag har inte sparat många skolböcker – men stenografiböckerna har jag kvar. Det kanske var en undermedveten tanke.
Astrid Lindgren har alltid varit en stor favorit.
– Jag fällde en tår när hon gick bort. Mina föräldrar läste alltid Astrid och vi såg filmerna. Precis som jag gjort med mina barn.
Astrid Lindgren med Skorpan, Lars Söderdahl, och Jonathan Lejonhjärta, Staffan Götestam, under inspelningen av filmen som kom 1977. Boken kom ut 1973.
I fokus står först och främst de stenogramblock som innehåller Bröderna Lejonhjärta. Och projektet har redan börjat bära frukt.
I utkasten till Bröderna Lejonhjärta kan man se hur Lindgren utarbetar striden mellan draken Katla och lindormen Karm, en scen vars första skepnad återfinns redan i hennes Krigsdagböcker, men här finns också mer kuriosa detaljer, som att Jonatan Lejonhjärtas gyllene hår i en tidig version av första kapitlet var kolsvart.
I ett av blocken antyds också att Mästerdetektiven Kalle från början inte alls hette Blomkvist, men att Astrid Lindgren valde att spara det tänkta efternamnet Karlsson till 1949 års pyssling Nils, och också till den lagom tjocke mannen på taket.
Frågan är hur mycket nytt som kan komma fram under projektet som ska pågå till december 2022. Lisa har redan hittat saker i stenogramblocken som inte finns i boken.
– Jag har noterat att det inte stämmer från orginalboken. Men vem som har kapat det – det är svårt att veta.
Mycket talar för att det är Astrid själv som gjorde alla ändringar.
– Hon hade ju ett förlag men jag har läst i en bok att hon bossade hela vägen själv vilket var ovanligt för kvinnor på den tiden.
Lisa Söderstöm sitter vid datorn och jobbar med Astrid Lindgrens stenogramblock.
Nu går Lisa och de andra in i olika block på nätet i en plattform som heter Omeka. Där går man in och markerar vilken del man arbetar i så att inte flera personer är inne i samma block. Men alla kan hjälpa till med de olika blocken.
– Det kan vara bra om man kör fast och då kan någon annan knäcka koden.
För Lisa har kört fast bland Astrids krumelunser.
– Jo, det var ett stycke som jag körde fast i. Men när jag lämnade det en stund så var det solklart vad de stod när jag kom tillbaka. Det kan vara bra att vara i från det en stund.
Skelleftetjejen Lisa Söderström är en av många volontärer som nu jobbar med att tyda Astrid Lindgrens "krumelunser". Nu hjälper hon till att koda manuskriptet till Bröderna Lejonhjärta.
I Astrid Lindgren-koden är volontärerna extra viktiga för forskningens helhet eftersom de har kunskapen om stenografi. Något som inte många besitter nuförtiden. Genom att tolka blocken nu undviker man att om 100 år stå inför Astrid Lindgrens manuskript med samma frågande blick som forskarna stod inför Rosettastenens hieroglyfer, menar bibliotekarien Karolina Andersdotter som medverkar i projektet.
– Det tror jag. Och systemet vi jobbar i ska vi både transkribera i och det innehåller ett program att lära sig läsa stenografi.
45-åriga Lisa tillhör de yngre som deltar i projektet.
– Det är en hög medelålder. Det vore bra om datasystemet kunde lära sig att tyda stenografi.
Hur svårt är det då att tyda Astrid Lindgrens koder?
– Det är ju lite som en egen handstil. Du kan ju läsa din egen handstil – men kanske inte andras. Det som är bra med Astrid är att hon följer Melins system som är en vanlig stenografi. Hon har gjort det "by the book". Det är inte enkelt och inte lätt att tyda – men om hon inte följt det noga hade det varit ännu svårare.