âDet Ă€r lĂ€kande att bo nĂ€ra skogen och naturenâ sĂ€ger Linda om StorkĂ„getrĂ€sk.
Norran möter Linda pÄ Svedjans kafé, ett stenkast ifrÄn hennes hem. DÀr dyker hon upp med ett smittande leende, men med dörren öppen till ett plÄgsamt förflutet. Hon Àr redo att dela med sig och sÀger att det inte kÀnns sÄ svÄrt att berÀtta om det som varit.
â Jag har mĂ€rkt att om man sjĂ€lv vĂ„gar sĂ„ vĂ„gar ocksĂ„ andra. Det Ă€r jĂ€tteviktigt.
För Linda finns det ett âföreâ och ett âefterâ. Tiden dĂ€remellan Ă€r till viss del höljd i dunkel, men hon minns hur det började. Hon var gravid med andra barnet och Ă€ldsta dottern var sex Ă„r. Linda arbetade som personlig assistent och engagerade sig i alla möjliga projekt.
â Jag hade jobbat jĂ€ttehĂ„rt och bara kört pĂ„. Men till slut gick det inte lĂ€ngre, det var som om livet kraschade. Jag lĂ„g och grĂ€t en hel helg.
à ret Àr 2013. Linda fÄr hjÀlp av sin mamma att komma till hÀlsocentralen, hon remitteras till psykiatrin för utredning och fÄr diagnosen ADHD. Ett besked som för Linda bÄde Àr en lÀttnad och en sorg. Hon gÄr omkring som i en dvala, och kommer knappt ihÄg nÄgot frÄn sonens första Är.
â Jag gick i samtal pĂ„ psykiatrin, testade olika mediciner mot ADHD och depression, det konstaterades att jag var utbrĂ€nd och mamma kom till oss dagtid för att stötta nĂ€r min man jobbade. Det Ă€r ju utmattande i sig att ha en bebis, och nĂ€r sonen var fem mĂ„nader blev jag oplanerat gravid.
Linda berÀttar lugnt och eftertÀnksamt, utan att darra pÄ rösten eller vika undan blicken. Hon sÀger att hon vÀxte upp i ett tryggt hem dÀr det var viktigt med struktur och rutiner, men nÀr hon flyttade hemifrÄn tappade hon allt sÄdant.
â Enligt mina förĂ€ldrar fanns det varningssignaler redan dĂ„ pĂ„ att jag inte mĂ„dde bra. Det var nog dĂ€rför jag jobbade sĂ„ mycket, för att slippa kĂ€nna efter.
âJag Ă€r stolt över att ha kommit dit jag Ă€r idagâ, sĂ€ger Linda.
à ren gÄr och medan barnen vÀxer upp och börjar förskola och fritids, sover Linda bort det mesta av tiden. Hon Àr mycket nedstÀmd och det finns en oro att hon ska fastna i depression. FörsÀkringskassan och Lindas samtalskontakt peppar henne att ge sig ut i arbetslivet.
â Mitt mĂ„l har alltid varit att komma tillbaka, Ă€ven nĂ€r jag mĂ„dde som sĂ€mst. Men nĂ€r jag provade arbetsplats efter arbetsplats och ingenting fungerade tog det hĂ„rt pĂ„ sjĂ€lvförtroendet. Jag var nĂ€ra att ge upp.
Men sÄ för tvÄ Är sedan, efter att ha gÄtt en nÀtbaserad arbetsmarknadsutbildning via stödinsatsen Iris Hadar, fick Linda testa att vara i receptionen pÄ Soo Shim. Det var hennes eget val, och idag Àr hon anstÀlld. Om sina kontaktpersoner pÄ Soo Shim, som numera Àr hennes chefer, sÀger Linda:
â De har rĂ€ddat mitt liv. Dagar dĂ„ jag mĂ„dde skit och ville stanna hemma sa de till mig: âJa men Linda kom hit och sitt hĂ€r om du mĂ„r dĂ„ligt, steg 1 Ă€r att du ska ta dig hit.â Och nĂ€r de gav mig chansen till en anstĂ€llning om jag lyckades fĂ„ ner min korttidsfrĂ„nvaro, dĂ„ tĂ€nkte jag: nu djĂ€vlar!
I november tilldelades Linda Jakobsson och Eva Hedlund pÄ Soo Shim TillgÀnglighetspriset pÄ Psykeveckan.
Nu Àr de flesta av Lindas dagar bra dagar. De sÀmre dagarna pÄminner hon sig om steg 1 och det bÀr henne framÄt. I november tilldelades Soo Shim TillgÀnglighetspriset pÄ Psykeveckan, tack vare Lindas insatser för personer som vanligen inte inkluderas i samhÀllet. Linda Àr Àven ordförande i Attention SkellefteÄ, en intresseförening för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsÀttningar (NPF).
â Drivet inom mig tackar jag ADHD:n för. Jag har ocksĂ„ upplevt att ju lĂ€ngre ifrĂ„n den stora kraschen jag kom har det gĂ„tt snabbare att ta sig upp. Lite som en studsmatta, frĂ„n början var det skitdĂ„lig studs men med tiden blev det bĂ€ttre och bĂ€ttre.
Linda uttrycker tacksamhet för stödet hon fÄtt, av sin familj, sin mamma, vÀnner, psykiatrin, försÀkringskassan, barnomsorgen, Iris Hadar med flera. Och FamiljegÄrden, dÀr barnen fick lÀra sig att det inte var deras fel att mamma var sjuk. Hemma har de pratat mycket om hur man sÀtter ord pÄ kÀnslor. Linda vet hur viktigt det Àr att göra det, för att andra ska förstÄ och kunna hjÀlpa. Hon har förelÀst om psykisk ohÀlsa och skriver om Àmnet i sina sociala medier.
Linda arbetar aktivt för att personer med funktionsnedsÀttningar ska inkluderas i samhÀllet.
â Jag tror man kan bli stĂ€rkt av och hitta hopp i nĂ„gon annans historia, det ger styrka att inte vara ensam. DĂ€rför Ă€r öppenhet sĂ„ viktigt. Det Ă€r ingen svaghet att ha varit med om de hĂ€r sakerna, tvĂ€rtom. Och att fĂ„ berĂ€tta att det gĂ„r att ta sig ur det kĂ€nns helt fantastiskt.