Håkan och Marianne Malm har bott i lägenheten på Sörböle sedan 2004.
Hemma hos paret Malm flödar solljuset in från alla håll och ett stilla lugn råder. Lägenheten ligger nära Stigs konditori och här har de bott sedan de sålde huset i Stämningsgården år 2004.
– Lägenheten är fin men lite för stor. Vi kommer att flytta till något mindre, säger Marianne.
Orken är inte hundraprocentig och de blir inte yngre, säger de. De har trots allt en del hälsoproblem, även om det inte syns utanpå.
– Nej hjärtsjukdom syns ju inte. När jag blev sjukpensionär vågade jag till en början inte gå ut och promenera förrän det blivit mörkt. Jag var rädd att folk skulle se mig och tro att jag inte jobbade för att jag var lat, säger Håkan.
Håkan har alltid jobbat hårt och under de 25 år han körde lastbil blev det många timmars övertid. Arbetet med att köra ut glass till butikerna var både tungt och stressigt. För att orka med jobbet brukade han löpträna, men en kväll i juli år 1992 förändrades allt.
Håkan Malm.
– Jag hade känt ett tag att orken var sämre och jag fick så ont i bröstet. Jag sa till Marianne att jag börjar nog få dålig kondition, och gav mig ut på en löprunda för att råda bot på saken.
Men Håkan hade varit elitcyklist för Skellefteå AIK när barnen var små och Marianne visste att han inte hade dålig kondition. Hon förstod att något var fel, satte sig på cykeln och for efter Håkan. Efter 300 meter segnade han ner.
– Kroppen sa till mig att nu Håkan måste du lägga dig här i diket, säger Håkan.
Marianne och Håkan Malm.
Marianne behöll lugnet och hjälpte sin man hem. Han fick komma till en stafettläkare som efter ett vilo-EKG hade tänkt skicka hem honom utan åtgärd (”ni norrlänningar äter för mycket potatis”), men chefsjuksköterskan såg till att han fick göra ett arbets-EKG och då blev det akut.
– De sa att jag måste till Umeå och opereras. Jag fick en chock. Jag hade aldrig varit sjuk. Det var jobbigt, jag blev rädd och tänkte att nu kommer jag att dö.
Håkan var 45 år ung när han ställde in sig på att livet var slut. Han nekade Marianne att följa med till Umeå, för han var säker på att han inte skulle komma därifrån levande.
– Men narkosläkaren var en bror till ägaren av Stigs konditori. Han lovade att han skulle hålla i gång mig under operationen och att de skulle rädda livet på mig, inte ta livet av mig. Då blev jag lugnare.
När Håkan får känningar av kärlkrampen tar han en paus och sätter händerna i sidorna. Då känns det bättre.
Marianne lyssnar på Håkans berättelse och flikar in där det behövs. Hon säger att Håkan alltid gruvar sig för saker och ting, till exempel tandläkarbesök, och att hennes roll är att behålla lugnet även när hon känner oro.
– Jag är i grunden en lugn person, det finns i generna. Jag tänker att det ska ordna sig, säger Marianne.
– Ditt lugn har hjälpt mig mycket, säger Håkan med värme i rösten.
Marianne Malm behåller lugnet i de flesta situationer. ”Jag tänker att det ordnar sig”, säger hon.
Håkan och Marianne träffades på Barnens dag i Skellefteå 1970. De kände till varandra sedan tidigare då båda är från Jörnstrakten. De började prata och Marianne tyckte att Håkan var trevlig och stilig.
– Han gillade mig och vi ville lära känna varandra bättre. På den vägen är det fortfarande, säger Marianne.
Paret Malm fyller sina dagar med aktiviteter. De konditionstränar, går på gympa och gym och vissa dagar åker de till Ersmark för att ta hand om sonens två Schäfrar. De är även med i styrelsen för hjärtlungföreningen i Skellefteå. Deras engagemang i föreningen är självklart - förutom att Håkan har sin hjärtsjukdom fick Marianne diagnosen KOL för 20 år sedan.
Håkan och Marianne Malm är med i hjärtlungföreningens styrelse i Skellefteå.
– När jag växte upp ansågs det inte farligt att röka, mina föräldrar rökte och jag började när jag var 16 år. Jag slutade 2002 och hade en deppvecka, men efter det har jag aldrig haft något sug, säger Marianne.
Sjukdomen gör att Marianne blir andfådd när hon går i backar och hon behöver inhalera medicin på kvällen, men hon tycker ändå att hon klarat sig bra.
– När jag fick diagnosen låg jag på nivå 2 av 4 och där är jag kvar. Jag känner många som har det betydligt jobbigare än mig.
KOL
Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom, KOL, är en sjukdom som främst påverkar lungorna och luftvägarna. Den leder bland annat till att det blir svårare att andas och du orkar mindre. KOL beror oftast på rökning. Det går inte att bli helt frisk från KOL, men det finns behandling som kan lindra besvären. Källa: 1177
Håkan resonerar på samma sätt. Han är tacksam över att kunna leva ett någorlunda normalt liv och klara sig själv. Det går inte att grubbla över hur länge man ska få leva för då blir man sjuk på andra sätt, menar han.
– Jag hade 90 procent stopp i hjärtat, och efter operationen sa de att jag kanske skulle hålla i sju år. Men jag har ett bra liv idag, över 30 år senare. Visst kan jag bli rädd ibland när jag får svår kärlkramp, när det är surväder till exempel och det spänner åt runt bröstet så jag inte kan andas. Men då tar jag nitrosprayen.
– Och läkarna sa att du har ett stort och kraftigt hjärta, säger Marianne.
Kärlkramp
Kärlkramp beror oftast på att det har blivit för trångt i ett eller flera av hjärtats kranskärl. Hjärtat får då inte tillräckligt med syre och det gör ont i bröstet, särskilt vid ansträngning. Att ha kärlkramp ökar risken för hjärtinfarkt. Källa: 1177
För Marianne och Håkan Malm är det viktigt med daglig motion. ”Det blir som ett gift till slut”, säger Håkan.
Läkarna brukar fråga Håkan om han orkar gå 200 meter, och blir förundrade när de får svaret att han går regelbundna promenader på över en timme.
– Jag tror att det är livsviktigt att träna och hålla i gång. Och så är det bra att ha barnasinnet kvar och ett gott humör, säger Håkan.
– Det är bara spegelbilden som förändras, på insidan är vi fortfarande unga, säger Marianne.
De försöker vara i nuet och ta en dag i taget, men de ser också framåt.
– Vi ser fram emot jul när dottern och barnbarnen kommer upp från Vallentuna och hälsar på. Sedan blir det ljusare tider, säger Marianne.