Kimmo Ejrevi rullar ut den fullastade "hästen" i butiken där han ska hänga plaggen på sina rätta ställen.
Vad visste Kimmo om kläder 1976? Ingenting. Bara att de var bra att ha när han gjorde lumpen som radartekniker på isbrytaren Atle.
Jag pluggade storlekstabeller. Det säger jag till dem som börjar i yrket nu: ”Lär er storlekstabellerna.
Det var när han under en landpermission besökte en krog i Skellefteå som han mötte sin blivande fru. Sedan gick han ombord igen. Mönstrade av. Packade sina väskor hemma i Jakobsberg och tog långfärdsbussen till Skellefteå. Han var 22 och visste som sagt inte särskilt mycket om kläder, men ett jobb måste han ju ha. Fick ett på H&M i Skellefteå och började från början.
– Jag pluggade storlekstabeller. Det säger jag till dem som börjar i yrket nu: ”Lär er storlekstabellerna” säger jag.
Som den ende mannen på denna arbetsplats (för det mesta i alla fall) så har han blivit något av en legend hos kunderna. Kimmo är känd som den där långe på 1,86 (har krympt 1 centimeter) och som oftast arbetar med herrkläder. Som bara genom att kasta en blick på en gentlemans hals genast kan avgöra vilket kragnummer han har.
– Fast färger är jag inte bra på, nää. ”Om du trivs i de där färgerna du har på dig nu, då ska du ha det också”, så brukar jag säga.
Detta betyder inte att Kimmo är blind för färger. Nej, färgblind är han verkligen inte. Just precis nu till exempel så är det gult som gäller. Och byxorna ska vara korta och sitta tajt på de rätta ställena. För att vara en man som inte visste ett dugg om kläder förr i världen så är han numera misstänkt lik ett modelejon med koll.
Fast gå nu inte omkring och tro att Kimmo doppar näsan i modemagasin dagarna i ända. Nej, det är tack vare det som finns i lådorna på uppackningen i källaren som han följer med i modet. På uppackningen hänger han upp plagg efter plagg på en häst eller ponny (större och mindre klädställningar på hjul). Men är det mindre saker, typ sockar och kalsonger, då använder han en åsna (hjulförsedd ställning med små lådor på). Sedan körs alltihop ut i butiken och snabbt ska det gå.
– Vi går inte, vi springer, och därför måste jag hålla mig i form. Jag har alltid gått fram och tillbaka till jobbet, det blir fyra kilometer enkel väg.
Motion, bärplockning och styrelseuppdrag. Det är vad den blivande pensionären tänker ägna sig åt. Bland annat.
På fredag går han denna sträcka för allra sista gången.
Han kommer att sakna dem så oerhört mycket; arbetskamraterna, kunderna, rutinerna.
– Jag är en rutinmänniska, försäkrar Kimmo vars pensionärsplaner fortfarande är lite vaga i kanterna. Det blir en massa motionerande förstås, även per cykel. Och bärplockande. Och så är det styrelsejobben. För säkerhets skull sitter han med inte i en, inte i två, utan i tre bostadsrättsföreningar.
För 43 år sedan klev han in i butiken som då låg mittemot, på andra sidan torget.