I början av september gick regeringen och Sverigedemokraterna vidare med den så kallade anmälningsplikten – eller ”angiverilagen”, som den ofta kallas av kritiker.
Det är en av punkterna i Tidöavtalet och skulle innebära att personal inom till exempel skola, vård och socialtjänst blir skyldiga att anmäla papperslösa som de kommer i kontakt med på jobbet. Syftet är att försvåra möjligheterna att leva i Sverige utan tillstånd.
Men förslaget har fått tung kritik, inte minst från fackförbunden. Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande för Sveriges lärare, besökte förra veckan Skellefteå och är tydlig med sin ståndpunkt: lärare ska lära barn att läsa och skriva – inte utvisa dem ur landet.
– Vårt uppdrag som lärare är att följa FN:s barnkonvention. Att se till att alla barn och elever får den undervisning, det stöd och den trygghet de har rätt till. En sådan här lagstiftning skulle gå stick i stäv med det, säger hon.
Hon tror att lagen skulle leda till att många lärare lämnar yrket. Det skulle slå hårt mot en kommun som Skellefteå, som redan har en mycket stor lärarbrist.
– Helt plötsligt skulle lärarna inte enbart finnas för elevernas utveckling, utan också hålla på med en massa myndighetsuppgifter som i dag ligger på till exempel polisen. Det är en antidemokratisk samhällsutveckling som lärare vänder sig starkt emot, säger hon.
Det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot så kallade ”ömmande värden”, och det ska därför utredas om vissa yrkesgrupper bör undantas från lagen. Sverigedemokraterna vill dock att alla verksamheter ska omfattas – medan Liberalerna utgår från att det görs undantag för exempelvis skolan.
Företrädare för Tidöpartierna har uttryckt att lagens syfte är att motverka skuggsamhället. Dessutom anses det principiellt viktigt att rättsväsendet respekteras och att personer som inte beviljas tillstånd att leva i Sverige faktiskt lämnar landet.
Har de inte en poäng?
– Nej, faktum är att lagen skulle göda skuggsamhället. I de länder där man har den här typen av lagstiftning märker man att familjer gömmer undan barn och ungdomar från förskolor och skolor. Vill man ha ett skuggsamhälle så ska man skapa en sådan här lagstiftning, säger Johanna Jaara Åstrand.
Samtidigt är ju lärare inte vilka privatpersoner som helst, utan offentligt anställda som har ett ansvar att agera om något inte står rätt till?
– Visst, vi har ett stort ansvar. Men det ansvaret medför också att vi måste sätta stopp för den här typen av tendenser. Angiverilagar är inte förenliga med demokratiska principer.
Norran har också varit i kontakt med en lärare som är verksam i Skellefteå och som är mycket negativt inställd till förslaget.
– Det skulle kännas otroligt illa om det här förslaget blev verklighet. Läraryrket bygger på förtroende, en sådan här lag skulle erodera elevernas förtroende till oss lärare, säger läraren, som vill vara anonym.
Hen understryker att skolpersonal förstås kan ha olika politiska åsikter.
– Det har jag respekt för. Men samtidigt är jag övertygad om att ingen har blivit lärare för att agera gränsvakt. Läraryrket blir inte mer attraktivt om man måste syssla med saker som går emot ens moraliska övertygelser.
Personen har också svårt att förstå hur en lag om anmälningsplikt skulle fungera rent juridiskt.
– Hur ska jag som lärare veta och kunna bedöma vilka elever som ska anmälas, och på vilka grunder? Ska jag rent krasst behöva anmäla alla elever som inte har ett svenskt efternamn? I stort sett alla kollegor som jag pratat med ser detta som en underlig idé som vore otroligt negativ för vår yrkesutövning.
Mikael Johansson, lokalordförande för Sveriges lärare i Skellefteå, delar bilden.
– De medlemmar som jag har pratat med säger samma sak, det här känns inte som något som borde vara vår uppgift. Som lärare har vi förvisso emellanåt kontakt med myndigheter, men det görs alltid för barnens bästa, konstaterar han.
Enligt regeringen ska anmälningsplikten utredas genom ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten. Utredningen ska redovisa sina synpunkter senast den 30 september 2024.
– Den här lagen skulle öka polariseringen, segregationen, misstänksamheten och otryggheten i samhället. Jag hoppas att utredningen slängs i papperskorgen, säger Johanna Jaara Åstrand.