Hannelore Wenkeler, Emma Holmbom och Ingrid Fhärm, är samtliga läkare vid kvinnomottagningen i Skellefteå.
Norran har upprepade gånger berättat om bristen på både vårdplatser och personal som råder vid Skellefteå lasarett, samt den ansträngda situationen för personalen. Kvinnokliniken har sedan före sommaren stått helt utan egna slutenvårdsplatser. Planen har varit att de ska få ”låna” vårdplatser vid andra avdelningar, framförallt kirurgkliniken. Det har inte fungerat, berättar personal för Norran. Kirurgkliniken har knappt platser till sina egna patienter.
Nu råder ett totalstopp gällande att ta emot inlagda patienter med gynekologiska åkommor – överhuvudtaget – vid kvinnokliniken. Något som personalen fick information om samma dag som Norran kom på besök.
– Det känns helt galet. Beskedet vi fått är att vi inte får lägga in några gynekologiska patienter alls nu, inte heller patienter som kommer in till oss akut, säger Hannelore Wenkeler, överläkare.
Men vissa akuta gynekologiska åkommor är potentiellt livshotande, fortsätter hon. Vilket innebär att de inte kan skickas till Umeå eller Lycksele.
– Det betyder att vi i så fall måste skicka en annan patient. Vi får inte heller utföra planerade operationer om patienten behöver vårdas inneliggande efteråt.
De läkare och överläkare Norran träffar är minst sagt frustrerade över beslutet, som de ser som orimligt. Sexton läkare, inklusive avdelningscheferna, har också skrivit ett brev till både politiker och sjukvårdsledning, där de kräver svar.
– Vi kan förstå att avdelningar ibland kan behöva dra ned på antalet platser, det är en sak. Men vi har alltså inga platser alls, jag vill veta hur de ansvariga tänker. Det här känns som ett skämt, säger Ingrid Fhärm, ST-läkare.
Hittills har personalen ”trollat med knäna” för att hitta platser åt sina patienter. Att hjälpa en patient, kan då gå ut över en annan, berättar Elin Bondestam, överläkare.
– En kvinna som har ett mindre allvarligt behov av vård, kan då flyttas från Skellefteå till Umeå, säger hon.
Bristen på vårdplatser har redan fått allvarliga konsekvenser. Antalet kvinnor som väntar på operation växer nu konstant, och flera patientsäkerhetsrisker har konstaterats.
– Vi ser stora risker med att vårda gynekologiska patienter, som utomkvedshavandeskap, på andra avdelningar där personalen saknar erfarenhet av sådana patienter. Det finns risk att livshotande komplikationer upptäcks sent, säger Hannelore Wenkeler.
Det handlar inte om bristande kompetens hos de andra avdelningarna, fortsätter hon.
– Men vi har alla våra specifika kompetenser. Att flytta runt patienter till andra avdelningar medför en uppenbar risk.
Johanna Sundqvist och Elin Bondestam, båda överläkare vid kvinnokliniken i Skellefteå är stark kritiska till avsaknaden av vårdplatser: ”Det är fullkomligt oacceptabelt, särskilt ur ett jämställdhetsperspektiv”, säger Johanna Sundqvist.
Personalen har inga besked om hur länge inläggningsstoppet ska vara.
– Nej, när våra lokaler stängde på grund av byggnadsrelaterad ohälsa blev beslutet att vi först skulle få vårdplatser på nåder hos andra avdelningar, sedan att vi inte ska ha några platser alls, fortsätter hon.
Hur tolkar ni det?
– Det finns inte så många sätt att tolka det, det måste handla om att våra patienter, kvinnor, ses som mindre viktiga, med lägre prioritet, säger Hannelore Wenkeler.
Johanna Sundqvist håller med i analysen.
– Och det ser vi som fullkomligt oacceptabelt, särskilt ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi vill veta vad politikerna anser om det, vi vill också veta vad ansvariga tänker göra år situationen.
I skrivelsen kräver läkarna att ansvariga omgående ska ordna lokaler där de kan bedriva sin gynekologiska slutenvård.
Magnus Hedström är områdeschef för länssjukvårdsområde 1. Han har precis fått skrivelsen via mejl, men inte hunnit läsa än. Han är på väg in i ett möte när Norran ringer, men hinner svara kortfattat.
De ifrågasätter nedprioriteringen av just deras patienter – kan du svara på hur ni tänkt?
– Det här är ju en krissituation vi känner till, det är ingen ny situation. De har ett stort hjärta för sina patienter, och reagerar starkt utifrån det. Det tror jag vilken avdelning som helst som drabbades så här skulle göra.
Men en tillfällig neddragning är en sak. De står ju helt utan slutenvårdsplatser?
– Jo, men vi är mitt inne i en process nu där vi inte är färdiga. Det är en prekär situation som vi kommer att arbeta intensivt med att försöka lösa, säger Magnus Hedström.