Rismyrliden är ett nybygge som ligger mitt ute i skogen ett par mil väster om Skellefteå.
– Det här ansågs inte alls ocentralt förr i tiden. På 1960-talet fanns det flera grannar som en kunde gå till över dagen, säger Siw Andersson, ledamot i stödföreningen.
Nybygget fick tidigt el men har saknat rinnande vatten. Inför den här sommaren har det fixats en del på gården och nu finns både varmt och kallt vatten.
– Rismyrliden är inte som vilken gårdsgrupp som helst, säger Maj-Britt Widmark.
Människor som inte hade egen mark att bo på och att bruka tilldelades en gård. Statsmakten klurade ut vad som skulle behövas för att kunna leva på en gård. Slutsatsen blev att det behöver finnas ett bostadhus, en ladugård, några djur och kanske något uthus. Baksidan av det här upplägget var att det kunde bli tillsyn av hur gården sköttes. Om den inte föll väl ut blev familjen av med sin gård.
– En kunde bli av med stället trots femton års arbete, säger Siw Andersson.
Det var tre bröder som ägde Nybygget Rismyrliden tillsammans. Endast en av dem hade egna barn och dessa var inte intresserade av att ta över gården. Därför såldes den till Wallmarks såg och hyvleri.
– Det påstås att den första avverkningen betalde inköpet av gården, säger Siw Andersson.
Idag är det Luleå stift som äger och förvaltar gården. I praktiken är det stödföreningen Rismyrlidens vänner som står för ruljansen. Det är två personer anställda som har hand om kaféet och djuren. Catharina Stenlund tar emot i butiken och kaféet. Trädgården har Margareta Lundgren hand om.
– Det är min tredje sommar här, konstaterar hon.
Margareta odlar sådant som var vanligt på 1800-talet. Det var bland annat sallad, korn, spånadslin och röbetor.
– Bäst är själva odlingen, att se att det växer bra, menar Margareta Lundgren.
Vilka gäster är intresserade av trädgården?
– Det är både äldre som minns sin barndom genom växterna men det är också yngre som är intresserade av odling, säger Margareta Lundgren.
När Norran är på plats kommer ett par besökare från Linköping och vill köpa dill och sallad.
Nybygget Rismyrliden har en lång historia och både Maj-Britt och Siw vill att den ska få fortsätta vara ett tillgängligt och unikt kulturarv i Skellefteå kommun.
Det har alltid handlat om att ideella krafter ska engagera sig.
– Det är ett bekymmer att hitta frivilliga och det skulle aldrig fungera utan anställda, säger Maj-Britt Widmark.
Det är ingen som bor på gården den här sommaren och därför är djurbeståndet reducerat till tre får och två hönor.
Siw Andersson berättar att det är många som återvänder till Rismyrliden som vuxna för att dom under barndomen varit på läger på gården.
Hur kommer gården att utvecklas framöver?
Nästa sommar hoppas duon på att kunna arrangera temaveckor som skulle kunna handla om självhushållning, konst och rollspel.
– Det här är självhushållningens mecka, menar Maj-Britt Widmark.
Drömmen är att barnfamiljer ska fortsätta hitta till Nybygget Rismyrliden.
– Just att gården ligger så avsides gör att du inte störs av någon brusande väg, poängterar Siw Andersson.