Patienten bedömdes först ha ALS och fick sedan ligga på för att få svar på undersökningar och uppföljning. Genrebild.
En patient hemmahörande i Skellefteå kommun utreddes 2018 på neurologmottagningen vid NUS i Umeå. Hen fick veta att hen troligtvis hade ALS, en nervsjukdom som leder till att nervceller som styr musklerna förtvinar, och påbörjade behandling för detta. Efter en second opinion konstaterades att diagnosen var fel.
Patienten var också kritisk till att hen måste ligga på för att få svar på undersökningar samt att både diagnos och journaltext ändrades utan att hen informerats och utan att ändringarna dokumenterades.
Ska informera
IVO bedömer i ett beslut att diagnosen utifrån symtomen var rimlig, bland annat eftersom den här typen av sjukdom är svårbedömd i tidiga stadier. Det framgår även att överläkaren inte ansåg att diagnosen var helt självklar och att det fanns planer på fortsatt utredning och uppföljning.
Däremot påtalar IVO att vårdgivaren har ett ansvar att informera patienter om resultat av undersökningar och planering av vården. I det här fallet fick patienten under utredningen ”ringa och efterlysa återkoppling om undersökningar, efterfråga om remisser var skickade och – trots planerade återbesök – ringa och efterlysa tider”. Detta anser IVO kan inte helt överlåtas åt patienten.
IVO betonar också vikten av tydlig information när sjukvården förmedlar svåra sjukdomsbesked. Vården ska också förvissa sig om att mottagaren förstått innehållet i informationen.
Myndigheten kan däremot inte konstatera att det gjorts ändringar i patientjournalen efter signering. Däremot har det i vissa fall tagit för lång tid innan signeringen hade gjorts.