Organisationen Extinction Rebellion (XR) startade 2018 i Storbritannien och efter ett par månader spred den sig till Sverige, men det var inte förrän 2021 som organisationen i Skellefteå bildades. Till en början var de fyra medlemmar som deltog, men idag är de 15–20 medlemmar som träffas varannan vecka för att diskutera klimatfrågan och hur de kan väcka uppmärksamhet för att få upp den på den politiska agendan.
– Det är inte vi som hävdar att vi har en klimatkris. Det är forskarsamhället, och vårt primära mål är att förmedla forskningen på klimatområdet till allmänhet och politiker, säger Johan Zetterlund.
De beskriver organisationen som platt och demokratisk där alla får gå med och alla har lika mycket att säga till om. Organisationen har tre tydliga mål som de strävar efter.
– Ett är att regeringen måste utlysa nödläge för klimatet och jordens arter och tillsammans med andra aktörer kommunicera hur brådskande det är att ställa om, berättar Urban Stoltz.
Något annat de strävar efter är att regeringen omedelbart måste handla för att bromsa förlusten av arter och minska Sveriges klimatutsläpp till netto-noll år 2025.
– Vi vill även att regeringen ska inrätta och vägledas av ett medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet, säger Bo Gunnarsson.
Under åren som organisationen verkat i Sverige har en del kontroversiella aktioner utförts på olika platser i landet, men för medlemmarna i Skellefteå har aktionerna gått lugnt tillväga.
– Vi har bland annat manifesterat utanför kommunfullmäktige med flygblad och genom sit-ins för att väcka uppmärksamhet i klimatfrågan på lokal nivå, berättar Elin Burlin Lundqvist.
Att en eller flera personer ockuperar en plats för att genomföra en protest brukar kallas sit-in. De som protesterar samlas öppet och iögonfallande på en plats eller i en byggnad, och vägrar att flytta på sig om deras krav inte tillmötesgås.
– Våra krav är att kommunen ska sluta subventionera flyget och att kommunen ska anta en koldioxidbudget, säger Christel Stoltz.
Framöver har gruppen förhoppningar om att träffa de lokala politiska partierna för att diskutera klimat- och miljöfrågor.
Hur ser ni på de incidenter där personer från rörelsen varit inblandade i aktioner som stört samhällsviktiga funktioner, exempelvis trafikblockader?
– Om det inte medför någon säkerhetsrisk så stödjer jag dessa aktioner. Jag tycker aktivisterna är modiga, säger Urban Stoltz.
– Det är ingen som gör dessa aktioner för sin egen vinnings skull, utan man gör det för allmänheten. Man gör det för att man känner att klimatfrågan inte får den uppmärksamhet som den kräver. Så länge man inte skadar eller hotar någon så ser jag dessa aktioner som en nödvändig störning, säger Bo Gunnarsson.
Har ni förståelse för allmänhetens irritation över era aktioner?
– Jag kan förstå det som en omedelbar reaktion, men om man höjer blicken lite och tänker efter vad syftet är så tycker jag man borde förstå. Det är så mycket som står på spel, menar Urban Stoltz.
Hur långt är det enligt er okej att gå i kampen för klimatet?
– Nog skulle jag kunna tänka mig att sitta i polisarrest för att få uppmärksamhet i frågan, men aldrig skada någon person eller egendom. Det viktiga är att sammanhanget är meningsfullt, menar Urban Stoltz.
Hur ser du på civil olydnad som metod?
– Om man ser på det historiskt är det den metod som har rönt stora framgångar när det gällt att få till stånd förändring i samhället. Till exempel när Rosa Parks protesterade mot segregationen i USA, eller kampen för kvinnlig rösträtt, säger Christel Stoltz.
Extinction Rebellion i Storbritannien kommer under våren inte att genomföra aktioner där infrastruktur som vägar och landningsbanor på flygplatser blockeras. Vad tycker ni om det? Gäller samma för medlemmarna i Sverige?
– Det håller på att diskuteras just nu om man ska följa deras modell eller prova en annan strategi. Man diskuterar och utvärderar hela tiden hur man ska nå fram på bästa sätt och provar sig fram, säger Bo Gunnarsson.