Klockor av olika modell, de har suttit på väggen sedan 1955.
Hjorten var redan från början ett kommunhus och byggdes av dåvarande Skellefteå stad.
– De första kontakterna med arkitekten togs i slutet av 1930-talet men det dröjde ända till 1950-talet innan spaden sattes i jorden, huset stod klart 1955, berättar Enar Nordvik.
Orsaken till förseningen var dels kriget, dels att projektet var väldigt stort och kostsamt. Dessutom var det diskussion om det gamla trähuset verkligen skulle rivas.
Beställningen av nytt stadshus och hotell gick till den välkända arkitektfirman Tengbom, som bland annat har ritat konserthuset vid Hötorget i Stockholm.
– Tack vare det långdragna förloppet blev huset mera modernt. Ivar Tengbom hade tänkt sig ett klassiskt hus. Sedan hann sonen Anders bli involverad och det är därför huset har mer funktionalistiska drag, säger Enar.
– Dagens Nyheter hade 1957 en serie som handlade om städer som växer, och ett avsnitt handlade om Skellefteå. Där kallades nya stadshuset "ett hypermodernt 7-miljonersbygge".
Enar Nordvik är bygglovschef i Skellefteå kommun, men har tidigare gjort detaljplaner. Han gjorde bland annat planen när Hilding Holmqvist 2011 fick lov att bygga på Stadshotellet med flera våningar.
– I samband med det passade vi på att skydda en del bevarandevärt. Hjorten är ett av få hus i Skellefteå som har invändiga detaljer skyddade i en detaljplan. Det är mosaiken, trappen och en del annat.
Här var den formella entrén för den som skulle besöka Skellefteå Stad, berättar Enar Nordvik.
Den formella delen av huset ligger längst mot söder och är lite högre och bredare, samt har högre fönster. Den pampiga entrén låg i en arkad av marmor, och även den är skyddad.
Innanför dörrarna finns en stor och luftig foajé. Där börjar den stora mosaiken, som sträcker sig fyra våningar upp i huset. Den är skapad av Evert Lundqvist och heter årstiderna.
Även den pampiga trappen leder upp genom huset, och till slut är vi uppe vid fullmäktigesalen. Den var i bruk ända till Forumsalen på Campus byggdes. Därefter stod den tom några år, men har på senare år varit ett kontorslandskap för lönecenter. Därav de missprydande men säkert helt nödvändiga ventilationsaggregaten.
Läktaren med sina läderklädda stolar är dock intakt.
Vy från läktaren mot fullmäktigesalen.
Vi vandrar vidare och kommer till ett rum som många Skelleftebor säkert har fina minnen av; vigselrummet. Det var menat för vigslar redan från början, med extra höga fönster och ligger med bra läge på gaveln ner mot Stadsparken.
Den fina ljuskronan sitter kvar, kompletterad med modernare ljus eftersom även detta rum varit kontor på senare tid.
Men nu är tiden som kommunhus slut. Fastigheten såldes för några år sedan till bolaget Diös, men kommunens avdelning samhällsbyggnad fortsatte att hyra. Till nyår går kontraktet ut och lokalerna är redan tömda.
Personalen håller till i evakueringslokaler i Odenhuset och Kanalskolan. Nästa år flyttar de till nybyggda kontor med 2020-talsstil. Då blir det öppet landskap, inga egna platser och knappast några teakdetaljer i kontorshuset Svalan.
Enar Nordvik har jobbat i Hjorten och dessutom har han suttit på en av stolarna i fullmäktigesalen, representant för vänsterpartiet.
Lite nostalgiskt tycker han det är, och kan inte låta bli titta in i sitt gamla kontor när vi går förbi.
– Nu får vi bara hoppas att den nya fastighetsägaren gör något bra här, säger han.
Fotnot: Norran har sökt ansvariga på Diös för att höra om deras planer men inte fått kontakt.