I samband med Norrans artiklar om det stundande valet har gruppledarna svarat på frågor om otrygghet i Skellefteå och vilka insatser de menar är mest relevanta för att skapa trygghet.
Det finns både likheter och skillnader i svaren. Gemensamt för de flesta är att de bedömer att Skellefteå är en trygg plats men, att det krävs arbete för att fortsätta behålla känslan av trygghet när staden växer. När det kommer till vilka konkreta åtgärder som ska göras skiljer sig partierna åt.
Några fokuserar på brottslighet, fler poliser och skärpta straff medan andra menar att ökad delaktighet och att arbeta förebyggande är vägen att gå. Flera nämner skolans viktiga roll.
Mattias Käller arbetar i Skellefteås förebyggande råd, Fris, med frågor som rör barn och ungas trygghet. Fris prioriterar åldersgruppen 7-25 år.
– Det handlar om att ge unga en trygg uppväxt, säger Mattias Käller.
Fris drivs av kommunen i samarbete med socialkontoret, polisen och Regionen. För ett antal år sedan kompletterades Fris verksamhet med Trygghetsforum. Forumet drivs av polisen men kommunen deltar. Här är fokus på hela befolkningen.
Det finns lokala Frisgrupper. I dessa samverkar skola, polis, elevhälsa, fritidsgård, hälsocentral, kyrkan och föreningar.
Mattias Käller beskriver de lokala Frisgrupperna.
– De är känselspröt för oss om hur det ser ut i området.
De har även en annan funktion.
– De är viktiga för oss för att nå ut med förebyggande insatser, säger Mattias Käller.
Varje år ställer Fris frågor till elever i grundskolans årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet. Frågorna handlar om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel (andts). Svaren blir vägledande för insatser i samverkan.
Det som oroar Mattias är trenden att flickor känner större otrygghet på gator och torg under kvällstid.
– Det är ett resultat åt fel håll, säger han.
Skellefteå växer och Mattias funderar på vikten av att involvera olika parter och perspektiv för att upprätthålla tryggheten.
– I tidiga skeden gäller det att få med inkludering och jämlikhet.
Rebecca Bohman, fysisk planerare vid Skellefteå kommun, tycker att det finns möjlighet att ställa krav på exploatörer så att de verkligen bygger trygga miljöer.
– Mitt jobb är att se till att det finns plats för skola, friluftsliv och bostäder.
Rebecca uppskattar samarbetet med skola och polis. Det ger en bredare bild och därmed bättre underlag i den fysiska planeringen.
Mattias ger exempel på vad trygghetsskapande arbete kan vara ihop med Trygghetsforum.
– Trygghetsforum handlar om hela befolkningen. Men det är fortsatt fokus på vad som sticker ut i Skellefteå. Det kan vara skadegörelse, klotter, brott mot äldre och att lära ut om grannsamverkan.
Mattias Käller nämner tre anledningar till att Skellefteå ändå är tryggt.
– Jag tror att utbyggt föreningsliv, aktiva fritidsgårdar och föräldrars sätt att vara föräldrar spelar stor roll.
Det är svårt att beskriva trygghet och vad som skapar det. De flesta är överens om att trygghet är något önskat och eftersträvansvärt. Det blir ett slags ”trygghetskoncept”. Men det finns grupper som i sig utmålas som otrygghetsproblem, exempelvis hemlösa, nyanlända eller ensamkommande invandrare, utåtagerande ungdomar och ”tiggare”. Deras trygghet ingår sällan i ”trygghetskonceptet.”
Jennie Brandén är forskare vid Umeå universitet och hennes avhandling ”In the name of safety” handlar om svenska kommuners trygghetsarbete. Hon menar att det gäller att vara uppmärksam så att trygghetsfrågor inte enbart fokuserar på tekniska aspekter och den fysiska miljön. Det är viktigt att ta hand om människors olika erfarenheter.
– Trygghet är en komplex fråga som är svår att mäta och som kräver mer djupgående förändringar än att göra checklistor.
Upplevelser av otrygghet varierar mellan personer och mellan grupper av människor. Kön är den mest avgörande faktorn när det gäller upplevelse av otrygghet, men många gånger samverkar kön med andra villkor i kvinnors och mäns liv. Känslan av otrygghet kan också påverkas av faktorer som ålder, etnicitet, funktionsnedsättning, socioekonomiska förutsättningar eller var du bor.
– Det kan handla om den otrygghet som är kopplad till en ökad ojämlikhet och utsatthet i samhället. Eller en rädsla för sexualiserat våld eller rasism, menar Jennie.