Det var Inspektionen för vård- och omsorg, IVO, som yrkade på att förvaltningsrätten skulle döma ut vitet. Bakgrunden är att en person som beviljats bistånd i form av dagverksamhet fick vänta på detta i drygt fyra månader.
De anhörigas behov av avlastning var ett skäl till ansökan om dagligverksamhet, även den enskildes behov av social stimulans. Dröjsmålet fick till följd att de anhöriga istället fick fortsätta ta ett stort ansvar. Dröjsmålet är enligt IVO ”oskäligt” och kunde ha undvikits av kommunen.
Kommunen har svarat att dröjsmålet inte berott på resursbrist, utan på att ”gällande rutin inte har följts.” Kommunen svarar också att personen under väntetiden inte varit utan stöd. Stödet har tillgodosetts av en utökad hemtjänstinsats och av anhöriga. Av den anledningen motsatte sig kommunen att behöva betala den särskilda avgiften.
Men förvaltningsrätten går på IVO:s linje. Det är inte fråga om ett ringa fall, står i skälen för rättens avgörande, därför bör det medföra en avgift. Att kommunen hänvisar till utökad hemtjänst är inte heller relevant, enligt rätten. Detta eftersom hemtjänsten uppgift inte är ”en enskilds behov av social stimulans”.
Enligt praxis brukar avgiften räknas ut genom att undersöka vad kommunen sparat in på den uteblivna insatsen. Avgiften kan vara alltifrån tusen till en miljon kronor. I detta fall rör det sig enligt förvaltningsrätten om 29 300 kronor.