Maria Hurtig kan arbeta hemma ibland när hon behöver ha det lugnare.
Hon berättar att hon, förutom problemen ovan, känner sig seg i hjärnan och kroppen. Den svarar inte på träning som tidigare och hon har närmare till utmattning då hon varit utmattad tidigare.
– Det slog till väldigt plötsligt och jag fick oro och ångest, något jag inte haft på många år. Hormonerna har helt flippat. Visst kan man göra en del saker själv, som att träna, inte stressa och att äta bra, men det hjälper inte, säger hon.
För att må bättre igen önskade hon få medicinsk behandling. Hjälp hon visste fanns men som hon inte kunde få via regionen.
– Det här drabbar halva befolkningen mellan 35 och 60 års ålder. En del får inga besvär, andra lätta och en del får så kraftiga besvär att det påverkar deras vardag i mycket stor omfattning. Kvinnor måste då kunna få hjälp. Det är kostsamt för samhället att kvinnor exempelvis måste vara sjukskrivna för besvären, säger hon.
Maria Hurtig tror att det är viktigt att komma i kontakt med rätt kompetens.
– Det finns risk för en feldiagnos annars, till exempel utmattningssyndrom eller depression, när det i själva verket är klimakteriet.
För att orka med vardagen har hon behövt ta det lugnare på jobbet. Och hon tackar sin chef för att han underlättat och anpassat arbetssituationen under denna tid.
Till slut valde hon att vända sig till en nätläkare och fick där hjälp. Enligt uppgifter som hon har fått så har inte vården för kvinnor med klimakteriebesvär fungerat sedan i januari.
Det bekräftas av närsjukvårdsområdeschef Camilla Andersson. Det visar sig samtidigt att situationen, dagen innan Norran kontaktar henne, har varit föremål för diskussion. Ökad efterfrågan på behandling och sämre tillgång till hjälp på gynmottagningen är anledningen.
Bakgrunden till problemen är att kvinnokliniken, som tidigare tagit emot dessa patienter, inte längre har resurser till att göra detta. Det beror bland annat på att de måste täcka upp för att det saknas läkare med kompetens i Lycksele.
Jenni Fryxell, tillförordnad verksamhetschef på enhet syd i primärvården i Skellefteå, säger att de som sökt hjälp för besvär tidigare har fått vård vid kvinnokliniken då barnmorskorna varit centraliserade under många år.
– De har ställt upp och avlastat primärvården under lång tid, säger hon.
Nu när de inte längre har möjlighet ska vården istället ges på hälsocentralerna framöver.
– Tyvärr är kunskapen på hälsocentralerna inte i ett önskvärt läge eftersom vi kunnat hänvisa kvinnor vidare, säger Jenni Fryxell.
Därför har de nu startat upp ett arbete med inblandade parter för att komma till rätta med detta.
– Vi ska undersöka hur stort kunskapsglappet är när det gäller klimakteriebesvär och hur vi kan överbrygga det. Kunskapen ute på hälsocentralerna är ojämn, säger Jenni Fryxell.
Lösningen just nu är att hälsocentralerna ska ta upp kontaktuppgifter då patienter hör av sig och tar kontakt när tillgänglighetsproblemet har lösts.
– Vi jobbar för att få ordning på det så fort vi kan och vi har olika funderingar på hur vi kan lösa det.
Hon tillägger:
– Jag förstår att det väcker frustration. Vi försöker ligga i framkant så gott vi kan, men det finns ett tillgänglighetsproblem på kvinnokliniken och även inom primärvården just nu.
Vad ska man göra om man har stora problem då?
– Man ska höra av sig till hälsocentralen och så får vi se vilken hjälp vi kan ge och vilken hjälp som kvinnokliniken kan ge om man har så stora besvär att det inte kan anstå. En del kan behöva snabb hjälp, andra kanske kan klara sig med egenvård, säger Jenni Fryxell.
Maria Hurtig tycker det är konstigt att det inte pratas mer om klimakteriet och besvären som följer. Men hon är glad över att ha fått stöd av sin chef Anton Pantze på Tietoevry. Han har också reflekterat över att det inte pratas om problemen.
– Maria sökte stöd hos mig och vi har haft ett öppet förhållningssätt till detta. Jag har lärt mig massor om detta genom våra samtal.
Han har inte haft andra medarbetare som uttalat att de haft besvär med klimakteriet.
– Men jag kanske har haft det utan att veta om det tidigare. Det är jättesorgligt att vi inte pratar om det. Om man tittar på en personalgrupp ska hälften igenom klimakteriet någon gång. Som chef har jag varit ganska oförberedd på det. Nu skulle klockorna ringa tidigare, säger Anton Pantze.
Han tillägger:
– Det är viktigt att hela människan är hel för att kunna göra ett bra jobb. När medarbetare inte mår bra måste vi göra något och vi har även stöd av företagshälsovården.
Vad kan arbetsgivaren göra?
– Jag har funderat en del på det. Det handlar dels om att vi inte pratar om det och behöver föra upp det i ljuset. Sedan tror jag att det finns ett hål i chefs- och ledarutbildningar. Att lära sig om detta är något som borde ingå då det är så pass vanligt och så viktigt. Många ledare saknar nog verktygen. Med mer kunskap om det skulle medarbetare kunna få hjälp snabbare, säger Anton Pantze.
Klimakteriehjälp
Att göra själv enligt 1177.se:
Vara fysiskt aktiv tre till fyra gånger i veckan. Få upp pulsen och bli svettig.
Avslappningsövningar.
Dricka mindre kaffe, te och alkohol.
Inte röka.
Ha löst sittande kläder.
Sköta om underlivet och använd badolja hellre än två.
Använda receptfria läkemedel i slidan om det svider och kliar.
Använd glidmedel.
Var försiktig med naturläkemedel.
Medicinsk behandling enligt 1177.se:
Det finns läkemedel med hormoner, exempelvis vid svåra sömnproblem eller ymniga svettningar.
Det handlar om östrogen, progesteron och gestagen som verkar på olika sätt.
Östrogen påverkar många organ i kroppen, till exempel livmodern, slidan, skelettet och hjärnan.
Det finns läkemedel i form av tabletter, plåster och gel.