Cimberly Wanyony sjöng Doug Seegers ”Going down to the river” på sin slutaudition.
När hon sökte till Idol tänkte Cimberly att det var en kul grej, men ju längre hon har gått vidare desto viktigare har det blivit att hålla sig kvar.
– Jag har tänkt och fantiserat så mycket om hur det skulle vara att få vara med i nästa veckas direktsändning och nu blev det så. Det känns overkligt, säger en sprudlande glad Cimberly.
Låten hon valde att sjunga på sin sista soloaudition för publik och jury var Doug Seegers ”Going down to the river”. Juryns Katia Mosally säger allvarsamt till publiken att hon vill se Cimberly briljera, annars ligger hon risigt till.
– Jag tänkte: ”Det är nu eller aldrig”. Jag har inget att förlora, antingen kör jag all in eller så är jag borta. Jag ville imponera och ge dem en glimt av vad de fortsatt kan få se, berättar Cimberly.
När hon sedan tar sina första souliga toner sträcker Anders Bagge upp sina händerna i luften och utbrister: ”Wow”. Och före hennes slutton hinner klinga av så bryter ett jubel ut. Publiken ställer sig upp, applåderar och visslar. Men, trots det positiva gensvaret och stående ovationer blev svaret från juryn:
– Hade du levererat så här hela tiden hade det inte varit något snack om saken. Men för att det har varit lite ojämt måste vi få prata ihop oss lite. Så får du ett besked i morgon.
Cimberly Wanyony version av Doug Seegers ”Going down to the river” fick juryn att efter en lång väntan säga ett stort JA.
– Det var ingen chock, jag visste ju att de tyckte att jag försvunnit lite, så att jag fick en sådan respons var jag bara glad för. Jag oroade mig inte. Utan det var mer som att om jag åker ut nu, så har jag ändå gjort något bra. Men jag kunde inte sova på natten inför beslutsdagen.
Nästan alla har fått besked när det väl är Cimberlys tur att gå in till juryn. Hon hade hållit koll på hur många platser det fanns kvar och försökte att räkna ut om det ens var möjligt att hon skulle kunna gå vidare.
– Först går man den där långa vägen till juryn och det tar ett tag innan de börjar att prata, så man hinner bli väldigt nervös. Och när de börjar prata vet man inte var det ska sluta.
Cimberly Wanyony var bland de sista som fick gå in till juryn för att ta emot sitt besked.
Katia Mosally spänner ögonen i Cimberly:
– Den här branschen är tuff och en stor del om man ska lyckas är talang. En liten del är tur, men den största delen är hårt arbete. Därför undrar jag hur mycket du vill det här?
– Jag tror inte ens att jag förstår själv hur mycket jag vill, svarar Cimberly med tårar i ögonen.
Sedan blir det tyst igen. Cimberly berättar att det snurrade i huvudet på henne.
– Det var nästan lite irriterande, som en låt i huvudet som aldrig försvinner. All oro gick på repeat ”Gjorde jag mitt bästa, gjorde jag mitt bästa?”
Juryn varvar sin tystnad med att ställa frågor.
– När de börjar att ställa mig en massa frågor så tänkte jag: ”Vad ska jag svara så att jag kommer med?” Jag tänkte liksom att de skulle säga: ”Tyvärr du är inte redo. Kom tillbaka om några år”.
När Alexander Kronlund till slut frågar: ”Från ett till tio hur mycket vill du det här?” svarar Cimberly blixtsnabbt:
– Elva.
Cimberly Wanyony är lättad efter juryns besked: ”Jag tror inte ens att jag förstår själv hur mycket jag vill det här, säger hon.
Där och då spricker juryn upp i ett leende och meddelar henne att det är klart att hon ska med till den direktsända kvalveckan.
– Jag blev så otroligt glad. Det känns som om jag har mitt livs viktigaste framträdande framför mig. Jag har sagt till mamma att det här är kanske mitt enda framträdande, för jag vet ju inte hur länge jag får bli kvar, så det är bara att ge allt jag. Jag är jätte, taggat.
Efter Cimberlys framträdande jublade både juryn och publiken. ”Wow", sade Anders Bagge.