Rolf Schönfeldt, ordförande i Trottlarna, gick med i föreningen ett år efter dess grundande.
Varje onsdagskväll på sommaren träffas ett gäng veteranmopedsförare vid Manhemskajen på Älvsbacka för att gemensamt besöka ett av Skellefteås sommarcaféer.
Destinationen är hemlig fram tills alla är på plats, och sedan bär det iväg.
Dagen till ära var dock slutdestinationen inte satt på ett café, utan hemma hos ordförande Rolf Schönfeldt som i en del av sitt 70-årsfirande ville passa på att bjuda klubben på tårta i sin trädgård.
– Och de hade samlat ihop lite grejer till mig. Jag fick en hyfsat fin whisky, säger Rolf.
Rolf Schönfeldt har två mopeder hemma. Dagen till ära körde han sin Rex comet sport-moped. ”Som en motorcykel i mopedformat”, säger han.
Trottlarna, som klubben heter, är en förening för mopedfantaster som grundades år 2000. Elva år senare tog Rolf Schönfeldt över som ordförande, och det med ett stort engagemang.
– Jag skulle säga att jag är en eldsjäl. Ska man få en förening att funka måste man ha någon som är intresserad av att hålla i allt, och sedan försöka hjälpas åt inom klubben, säger han.
Sedan Rolf tog över klubben har antalet aktiviteter ökat, och med det har medlemsantalet stigit. Senaste året har klubben fått tio nya medlemmar och idag är man totalt 59 i föreningen.
– Och det är hela tiden fler på G. Det blir mer och mer poppis.
Namnet Trottlarna kommer från en mopedkomponent. En trottel är en typ av luftspjäll som öppnar hålet i förgasarna.
Under kvällen slogs sommarens rekord. 26 åkare deltog i resan från Manhemskajen till Rolf Schönfeldts 70-årsfirande.
Under utflykterna är det många människor som blir märkbart glada och vinkar. Flera personer kommer fram och tittar på mopederna och många känner också igen mopeder de själva haft i sin ungdom. I föreningen körs mopeder med årgångar ända från 50-talet till 90-talet.
De flesta i klubben kör också stenhårt på vintage-detaljer när det kommer till hjälmar och utsmyckning av mopederna vilket bidrar till helhetsintrycket.
Många mopeder och förare har tidstypiska hjälmar och utsmyckningar.
Många mopeder och förare har tidstypiska hjälmar och utsmyckningar.
Många mopeder och förare har tidstypiska hjälmar och utsmyckningar.
Mopedintresset utgör en stor del av föreningen, men det är inget krav.
– Vi har en bra gemenskap i föreningen och hittar på mycket roligt. Det är bättre än att sitta och titta på TV. Vi håller kontakten året runt. Även på vintrarna brukar vi träffas en gång i månaden, säger Rolf Schönfeldt.
– Man behöver bara vara sig själv. Det är ingen som kommer och hänger med mungiporna.
Flera anhöriga till förarna dyker upp vid träffarna för att känna och klämma på mopederna. Den gammeldags tutan uppskattas.
I klubben förekommer mopeder i alla former och färger, och människor i alla åldrar. Klubbens äldsta medlem, Klara Johansson, är 81 år.
Hon har varit med i klubben i 16 år.
Klara Johansson, 81, är äldst i föreningen. Hon har varit med i klubben i 16 år, och hängt ihop med sin klarröda moped i tio av dem.
”Det bästa med klubben är att man känner sig trygg där. Man vet att de finns”, säger Klara Johansson.
”Det bästa med klubben är att man känner sig trygg där. Man vet att de finns”, säger Klara Johansson.
– Jag såg några efter vägen som körde moped, och frågade om jag fick vara med. Och på den vägen var det, säger Klara Johansson.
I källaren hade hennes särbo en gammal moped som Klara kunde låna tills vidare. Efter Klaras intåg i klubben började fler kvinnor att gå med i föreningen.
– Det är kanske lite annat än vad en vanlig hemmafru skulle syssla med.
Klara Johansson försöker vara så aktiv i föreningen som möjligt, men medger att det vid spöregn har hänt att hon har stannat hemma.
Hon beskriver föreningen som en enkel samvaro.
– Det viktigaste är att vi inte har några krav utan vi bara är tillsammans. Det har aldrig varit någon ovänskap, utan man kommer dit och kör, och så fikar man, pratar och har det trevligt.
Uppfarten till Rolf Schönfeldts hem fylldes upp av alla mopedentusiasters dröm.
På somrarna gör klubben även en längre sväng norrut där de efter halva sträckan möts upp med Pireås mopedklubb.
Genom föreningen har hon fått vänner som hon kanske inte hade träffat i andra sammanhang. Något hon uppskattar mycket.
Blir man någonsin för gammal för att köra?
– Nej det tror jag inte. Jag är reumatiker och har varit rädd för att jag en dag inte ska kunna. Men de dagar man mår dåligt och har ont så träffar man Trottlarna, kör en sväng och sen så är man glad igen, säger Klara Johansson.
Samtliga medlemmar som Norran pratar med beskriver grunden i föreningen som genuin och kravfri.
För Gullvig "Gullan" Burman blev Trottlarna även en nystart.
– Mitt liv förändrades vid en separation och då behövde jag hitta ett nytt sammanhang. Jag hade en kompis som var med och körde, så jag plockade fram en moped som en av mina söner hade som 15-åring, säger Gullan.
”När jag var 15 körde inte tjejer moped, men motorcykel körde jag på 80-talet”, säger Gullvig "Gullan" Burman och berättar att hon gärna också skulle ha en veteranbil.
Hon minns tillbaka på sin första tur med klubben med värme.
– Jag var så glad och lycklig för det var jättekul att köra, och jag kände mig så välkomnad in i föreningen.
Gullvig "Gullan" Burman berättar att hon tycker om både veteranmopeder och veteranbilar, och körde motorcykel som ung, men det största värdet i klubben ligger utanför det sakliga intresset.
– Jag älskar att köra, men den stora grejen är gemenskapen, säger Gullan Burman.