Tribo äger fastigheter med totalt runt 350 lägenheter på flera håll i Skellefteå. För tre veckor sedan anlitade fastighetsbolaget en firma med skylift för att få hjälp med istapparna vid taken.
– De tog bort dem där det finns risk för hyresgästerna på de översta balkongerna och där de kan rasa ner på trottoarerna. Så vi har eliminerat den risken, säger Karl-Evert.
Han säger att just istapparna och carportarnas tak är de största orosmomenten.
Hur vet man när det är dags att skotta och rensa istappar från taken?
– Vi har erfarenhet och håller stadig koll på det här. Gör man inget åt snön och det kommer en regnskur, så ökar vikten avsevärt. Man ser på balkarna när snön blir för tung på taken. En sån här vinter blir det extra uppsikt på grund av snömängden.
Han berättar att Tribo aldrig har råkat ut för någon incident som är relaterad till istappar.
– Det ska man vara glad för, det kan hända att man missar. Ser man inne i stan tycker jag det är oroväckande på flera håll. På flera ställen hänger det istappar över trottoarerna. Att skylta ”Risk för snöras” skyddar inte dig som fastighetsägare om det blir en juridisk sak. Det ska åtgärdas, säger Karl-Evert.
Ansvarsfrågan aktualiserades i november 2016 när branschorganisationen Fastighetsägarna tog upp den på ett frukostseminarium. Man konstaterade att det i ordningslagen (1993:1617) står att snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats utan oskäligt dröjsmål ska avlägsnas från tak och rännor. Och att det ska åtgärdas utan risk för att personer eller egendom ska skadas. Det är ägarens ansvar eller den som till följd av nyttjanderättsavtal eller på någon annan grund är i ägarens ställe.
I januari 2002 dömdes en chef för ett plåtslageri för vållande till annans död sedan en 14-årig pojke dödats av en fallande istapp i centrala Stockholm. Plåtslageriet skötte snöröjningen av huset och chefen dömdes först i Stockholms tingsrätt. Domen överklagades, men Svea hovrätt fastställde tingsrättens dom. Domen överklagades på nytt och togs upp på högsta instans. Högsta domstolen fastställde hovrättens dom och mannen dömdes för vållande till annans död.
Högsta domstolen menade i sin dom att chefen, som företrädare för sitt företag, hade åtagit sig att avgöra när snöskottning behövde ske och därefter se till att skottningen utfördes snarast möjligt.