Kampen fortsätter för hela Norrbotniabanan

I en intervjuserie träffar Norran nyckelpersoner som i sina olika roller jobbar med att bygga och utveckla Skellefteå. Elisabeth Sinclair har arbetat i tio år för att Norrbotniabanan ska byggas. Även om sträckan upp till Skellefteå nu finns med i den nationella transportplanen är hon inte nöjd.
"Det är ju självklart att vi ska ha en järnväg hela vägen till Luleå!"

Elisabeth Sinclair är lite förälskad i Skellefteå, där Norrbotniabanegruppens projektkontor finns. 
"Ni har något helt unik att ge, och Norrbotniabanan kan plussa på med fler mervärden", säger hon.

Elisabeth Sinclair är lite förälskad i Skellefteå, där Norrbotniabanegruppens projektkontor finns. "Ni har något helt unik att ge, och Norrbotniabanan kan plussa på med fler mervärden", säger hon.

Foto: Helena Strömbro Ershag

Skellefteå2020-07-10 09:10

Först måste det klargöras: det finns tre huvudmän som arbetar med Norrbotniabanan. Trafikverket sköter planering och byggnation, bolaget Norrbotniabanan AB jobbar nästan uteslutande med finansiering av banan, och Norrbotniabanegruppen jobbar med information och opinionsbildning för att banan ska byggas i sin fulla sträckning – 27 mil från Umeå till Luleå. Det är här Elisabeth Sinclair är projektledare.

Hon har det i blodet. Farfar var lokförare. Farfarsfar och farfarsfarfar arbetade med järnvägen. Elisabeth, som bor i Umeå, jobbade tidigare med informationsarbete för Botniabanan, som blev klar 2010.  

– Kollegorna undrade om jag var riktigt klok i huvudet som fortsatte. "Du har en järnväg klar söderut, och så sätter du dig i bilen och åker norrut." Men det är få förunnat att få vara med om ett sånt här historiskt steg. Det är helt fantastiskt!

Redan 2004 fanns Norrbotniabanan med i den nationella transportplanen, med tänkt byggstart 2010.

– Då hade vi varit en rejäl bit på väg nu. Dessvärre lyftes den ur planen igen. Just när jag börjat 2010 kom en ny plan och där fanns vi bara med i en mening: ”Pröva förutsättningarna för en utbyggd järnväg i norra Sverige”. Jag minns att jag satt i bilen på Umeå kommuns parkering och tänkte ”Hur lång tid ska det här ta egentligen?”. Men det var bara att spotta i nävarna och jobba vidare. 

I normalfallet – när det inte råder pandemi – består Elisabeths jobb till stor del av resor till partikongresser, konferensen, möten och projektsamarbeten om infrastruktur. Internationellt går det oftast bra. EU har pekat ut järnväg mellan Umeå och Luleå som en prioriterad del av det europeiska stomnätet, inte minst för att råvarutransporterna av malm och skog härifrån är enormt viktiga. Nationellt behövs desto mer kunskapsspridning om behovet.

– Vi stöter på väldigt mycket okunskap om norra Sverige. Man tror att det är glesbefolkat här och att det finns större tillväxt i andra delar av Sverige. Men mellan Umeå och Luleå finns Sveriges mest tätbefolkade region efter storstadslänen Stockholm och Malmö. Varje dag transporterar vi stål motsvarande ett Eiffeltorn genom Sverige, och vi har bara ett enda elektrifierat enkelspår utan möjlighet till omledning i händelse av trafikstörningar! 

En utbyggd järnväg behövs också för att bredda arbetsmarknadsregionen och klara kompetensförsörjningen, samt minska koldioxidutsläppen och ta nästa kliv i hållbarhetsarbetet, menar Elisabeth, som både bloggar och poddar om saken. 

– Det bara sprutar hållbarhet om Norr- och Västerbotten, med koldioxidfri gruvbrytning under jord, vindkraftverk och batterifabrik! Jag känner mig otroligt stolt över att få vara ute och prata om det, för framtiden talar verkligen för oss. Men det är först med en riktig beskrivning av Sveriges olika delar som man som politiker och beslutsfattare kan lägga ett ordentligt förslag om vad som behövs. 

Lobbyarbetet har lönat sig. I den senaste nationella transportplanen finns Norrbotniabanan med upp till Skellefteå. Den första sträckan mellan Umeå och Dåva har börjat byggas. Nyligen fattade regeringen beslut om att tidigarelägga möjlig byggstart från Dåva till Skellefteå till 2023, istället för som tidigare 2024–2029. I januariavtalet fastslogs att arbetet med att bygga Norrbotniabanan i sin helhet ska intensifieras. Ett förslag på finansiering väntas därför finnas med i höstens inriktningsunderlag från Trafikverket. Elisabeth och hennes kollegor firar varje delseger med Champis. 

– Men varje gång känner vi också att vi vill ha mer. Det är inte okej med trafikstart först 2030 från Skellefteå, och vi är inte nöjda förrän banan når Luleå. Vi får påminna oss om att stanna upp ibland och tänka wow, vilken grej ändå. Halva sträckan är ju med! Och det är väldigt långa tidsspann när vi pratar infrastruktur. Tio år i de här sammanhangen är förhållandevis kort. Det är liksom inom synhåll.

– En dag kommer järnvägen att vara en självklarhet för oss. Vi kommer inte att peka och säga "Där är Norrbotniabanan, titta nu går det tåg!" utan bara kliva på och samtala om något helt annat. Kanske har jag gått i pension då, men den dagen kommer absolut! 

Elisabeth Sinclair

Roll: Projektledare på intresseorganisationen Norrbotniabanegruppen sedan 2010. Har tidigare jobbat med information inom skogs- och marinforskning, miljö och med myndighets- och bygginformation kring Botniabanan.

Familj: Man och tre utflugna döttrar. 

Favoritplats i Skellefteå: "Vi har vårt projektkontor här och när jag bor över brukar jag gå från Stiftsgården in till stan, genom Bonnstan och längs älven. Så makalöst fint! Jag tror inte Skellefteborna själva förstår vilken fantastisk stad de har."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!