Mamma och son lär sig av varandra.
– Vi fokuserar på att skapa trygghet och gemenskap. Det är viktigt att de känner sig sedda och bekräftade, säger Jasmine Ravaghi, som är cirkelledare och lärare i svenska på Sensus.
Just den här dagen är det bara två stycken från Ukraina på lektionen, 44-åriga Jruna och sin femåriga son Yuvij Zaverbnuj. Mamma och son lär sig språket tillsammans och hjälper varandra.
– Jag ser att de är intresserade och vill lära sig, säger Jasmine, som tycker att barn lär sig aningen lättare än vuxna.
– Det fascinerar mig att de har kraften att vara så intresserade och vilja lära, trots att de har gått igenom så mycket, säger Jasmine.
De lär sig även orden genom ansiktsuttryck. ”Jättebra” är kopplad till en jätteglad gubbe på tavlan.
På frågan om det är svårt att lära sig svenska svarar Jruna ”sådär¨, ett uttryck som hon har lärt sig via skoltavlan på väggen.
Läraren och eleven använder sig av kroppsspråk för att kommunicera med varandra. Här gör de kroppsspråket till ordet ”tjock”.
Kroppsspråket är till stor hjälp för att kommunicera, liksom översättningsappar i telefonen.
Just nu läser gruppen svenska 1. Sen väntar svenska a, b och c och därefter kursen vardagssvenska. Samhällskunskap är inbakad i samtliga kurser.
Vanligtvis är de mellan fem till åtta deltagare på lektionerna. Det är svårt att veta hur många som kommer att närvara vid varje lektion, eftersom familjerna kan få ett samtal från Migrationsverket om en förflyttning.
Totalt är de 28 personer från Ukraina som läser svenska på Sensus, men Jasmine förväntar sig fler deltagare framöver.
– Det bor 30 barn och 70 vuxna på evakueringsboendet i Byske. Vi kommer att informera dem om undervisningen när de flyttat till Migrationsverkets boenden.
Läraren Jasmine Ravaghi är cirkelledare och lärare i svenska på Sensus. Hon har jobbat med svenskundervisning i tio år.
Hon hjälper också gruppen med andra saker – som att betala räkningar, gå till biblioteket och besöka billiga matbutiker.
Jasmine tycker att det är tydligt att flera av eleverna bär på tunga bagage.
– De har mycket att fokusera på. De är tacksamma att de har tak över huvudet, men hur de mår och vad de visar utåt är olika saker.
Upplever du att de är stressade?
– Ja, de vet inte vilka de ska bo tillsammans med i framtiden, men de har vant sig vid ovissheten.
Jruna Zavevbua, 44 från Lviv i Ukraina är glad och positiv på lektionen.
Jruna och Yuvij har bott i Skelleftehamn i tio dagar. Kvar i Lviv i Ukraina är de två sönerna som är 19 respektive 24 år gamla. Jrunas ansiktsuttryck förändras snabbt när sönerna i hemlandet kommer på tal, men det ledsna ansiktsuttrycket försvinner snabbt igen.
– Eleverna från Ukraina är bra på att dölja känslor, säger Jasmine.