Lukas Svärd om uppväxten, könsdysforin och uppväxten.
I dag är Lukas Svärd 44 år och trots att han fortfarande har saker i sin uppväxt att bearbeta, så är han tillfreds med livet. Men det har inte alltid varit så. Under hela uppväxten kände han sig vilsen i sin egen kropp. Han kände sig som en kille, ville vara kille och agerade som kille. Men han föddes som flicka – och hette Jennie.
– Det var väl redan i tre, -fyraårsåldern som jag kände att jag inte är en flicka. Jag har alltid varit Lukas, inte Jennie, säger han.
Då, under uppväxten, betecknades han som konstig och udda vilket innebar mobbning, utanförskap och ensamhet och det han utsatts för har medfört trauman och psykisk ohälsa.
– Jag var ju annorlunda och mådde jättedåligt, säger han.
När Lukas var 18 år tog hans mor honom till en klinik.
– Jag kom till en könsidentitetsmottagning och där fick jag hjälp. När jag var 20 år började operationerna som tog fyra år. Det var en massa strul med urinröret och jag var den första personen i Europa som genomgick en speciell operationsmetod för att det ska fungera, förklarar han.
Lukas ville vara kille och säger att han, av den anledningen, gick på de spår han själv anser är maskulina. Han gjorde lumpen som jägarsoldat och utbildade sig senare till brandman. Något som inte fungerade då han också fick erfara fördomar på sin arbetsplats.
Jennie är Lukas – föreläste på Sara Kulturhus på måndagen.
Trots sina svårigheter har Lukas Svärd valt att vara öppen kring sin könsdysfori – och använder sig själv och sin uppväxt som ingång.
Hans förhoppning och intention är att skapa inkludering och ett vänligare klimat människor emellan.
– Jag kände inte heller igen mig i hur transsexuella personer beskrevs så jag orkade inte vara tyst längre, säger han.
Han fick fler och fler uppdrag och på måndagen föreläste han på Sara Kulturhus, som en av Pride-veckans inledande programpunkter.
”Jag har aldrig låtit någon eller något stoppa mig”.
Vad tror du? Kommer alla fördomar, oavsett kategori, att dö ut?
– Nej, jag själv har fördomar men jag önskar att folk skulle kunna få vara som de vill, säger han och fortsätter:
– Jag har väldigt många trauman, men jag har aldrig låtit någon eller något stoppa mig och det känns också som att jag hjälper mig själv när jag föreläser, säger han.