Första gången som Ida kom i kontakt med drejning var för ett år sedan. Hon och några kompisar åkte på en prova på-kurs i Yttervik och sedan har det bara snurrat på. Ida bestämde sig ganska snabbt att hon skulle köpa en drejskiva,"det här ska jag lära mig".
–Första gångerna blev det ingenting, men jag bestämde mig ganska snabbt att det här med drejning ska jag bli bra på. Jag ägnade timmar att se på youtube för att lära mig hur man drejar och har även gått kurser. Efter det har jag lagt ner många timmar. Jag gillar att ha hög fart på drejskivan hela tiden, berättar Ida och drejar vidare.
Drejskivan blev placerad uppe i hallen till en början, men det blev ganska kladdigt med all lera som åkte runt på väggarna, så drejskivan åkte ner i källaren. I augusti så investerade Ida i en ugn och då blev verkstaden komplett.
–Jag gör brukskeramik som är hållbart, för jag vill att man ska kunna använda det jag har gjort och det ska inte stå i skåpet och inte bli använt. Det jag jobbar med mest är stengodslera och lite porslinslera men det är lite svårare att jobba med. Jag jobbar med skröjbränning sedan ska godset glaseras och glasyrbrännas i ett dygn. Att experimentera med färger är fascinerande, säger Ida.
Ida fick chansen att gå en kurs genom Region Västerbotten, Arctic design of Sweden, som har ett syfte att möjliggöra en introducering av designprodukter från länet på en global marknad. Där har hon fått lära sig allt från hur det ska förpackas, design och sociala medier.
Man utvecklas hela tiden och man blir aldrig fullärd.
–Det är väldigt avstressande och meditativt att dreja och jag använder fingertopparna mycket. Jag gillar att skapa och jobba med händerna. På fredagar när jag är ledig från mitt frisöryrke, som också är skapande, så jobbar jag i min lilla verkstad så mycket jag bara kan och jag kan nog göra hur många skålar som helst. När jag ska öppna den varma ugnen är det så spännande. För man vet aldrig hur det ser ut, säger Ida och gläntar på locket försiktigt.