Lägenheten på fjärde våningen har en fantastisk, lummig utsikt trots att den ligger centralt. Balkongen är också en chans att komma ut utan att ta några risker.
Ingeborg Lundkvist bor ganska centralt i Skellefteå men hon har knappt varit utanför dörren sedan i mars, förutom för fotvård och för att gå ut på balkongen.
Hon minns tydligt då hon första gången hörde om coronaviruset. Det var natten mot 13 mars då hon lyssnade på radion.
– Första tanken var att jag måste se till att skydda mig själv, säger hon och skred genast till verket morgonen efter.
Hon har hemtjänst några gånger per dag och den först hemtjänstpersonalen som kom på morgonen fick hjälpa henne att ta ner en flaska Smirnoff vodka från en hylla.
– Jag insåg att jag var tvungen att göra handsprit. Hemtjänsten hade inget med sig. Jag tänkte alkohol som alkohol, berättar Ingeborg.
– Hon som kom tyckte att den här kan du väl inte ta, den är ju dyr. Då sa jag att det spelar ingen roll, jag är dyrare.
Sedan dröjde det två veckor innan handsprit, handskar och förkläden var på plats, vilket Ingeborg tycker var för länge.
– Jag har alltid varit noga med hygienen och jag spritar mig själv mycket och är försiktig, säger hon.
Samtidigt är hon beroende av exempelvis duschhjälp. Det går inte att undvika. Hemtjänst behöver hon ha.
– Men jag kan inte vara orolig, då måste jag vara det varje dag. Jag kan bara vara uppmärksam när någon kommer, att de sköter sig, säger Ingeborg.
Hon bestämde däremot att hon skulle begränsa kontakterna generellt. Städerskan fick komma, dottern fick lämna mat, och frisören fick komma, men hon valde också bort en del hemtjänst för att minska på kontakterna. Nya sociala kontakter har hon också avstått.
– Jag skulle önska att de skickade samma personer från hemtjänsten och inte nya, säger hon, men det är inget hon råder över.
Kontakterna med barn, barnbarn och barnbarnsbarn sker i huvudsak genom telefon och Ingeborg pratar nästan dagligen med någon av dem. Hon har träffat två av sina barn som gjort snabba ärenden i lägenheten, lämnat en tidning eller mat, annars är det skralt med närkontakt. Ibland får hon någon bild skickad till sig, smartphone klarar hon inte av på grund av att hon är ofärdig i fingrarna.
Trots bristen i det sociala har hon inte mått dåligt av det. Egentligen tycker hon inte att skillnaden är så stor jämfört med normalt. Hon har svårt att ta sig ut även i vanliga fall på grund av sviter efter spinal stenos och ryggoperationer. För att ta sig fram använder hon rullstol och för mycket korta sträckor rullator.
– Jag har inte saknat att komma ut eftersom jag inte kommer ut så mycket annars heller. Det är egentligen inget jag har saknat under pandemin. Media skriver ofta om hur hemskt det är med isolering, men jag älskar det. Jag har inte mått dåligt annat än av det man vanligtvis mår dåligt av, säger hon.
Ingeborg läser mycket och ser film. Just nu ligger Camilla Läckberg på bordet intill fåtöljen och hon funderar på att plöja Fogelströms Stad-serie. När hon vill få upp ångan brukar hon jaga upp sig genom att tänka på brister hon upplever hos socialförvaltningen.
– Jag kan bli rosenrasande och då går jag oftast och pysslar med saker, gör lite uppfinningar, säger hon.
Hon visar en champagnekork upphängd i ett band på toan – den använder hon för att trycka ner spolknappen på toan då fingrarna är svaga. En slev med en påse över används för att röra tvätt när hon måste tvätta något i handfatet. Några päron som inte är goda kan förvandlas till en god päronpaj. Det dyker alltid upp idéer.
– Jag blir aldrig uttråkad och trivs med att vara själv. Den bilden borde också få komma fram. Vi är alla olika och jag är tacksam att jag tillhör sidan som ser det positiva, säger Ingeborg Lundkvist.
Tror du samhället har lärt sig något av pandemin?
– Jag trodde det tills de bestämde sig för att öppna äldreboendena igen. Det var onödigt. Varför inte fortsätta och låta pandemin stanna av nu. Det finns ju risk att den återkommer igen om vi öppnar upp. Det har man sett i andra länder, säger hon.
Ingeborg tror trots allt att det kan komma något positivt ur det negativa.
– Exempelvis kan vi bli påminda om vad vi verkligen har. Att vi har det så bra egentligen. Vi har inga barn som brinner upp på en ö, vi har mat, rent vatten, frisk luft för det mesta. Är det så att man fortfarande tycker att vi har det dåligt – slå på teven och se nyheterna eller reklamen för läkare utan gränser.