Vältrimmad och svettig i håret. Irene Johansson håller igång fyra dagar i veckan.
Säg att någon framsynt individ anno år 1970 (det är faktiskt inte mer än 50 år sedan) hade påstått att år 2020, då kommer personer som tillhör den äldre generationen att lyfta skivstänger med djupa knäböj.
Jag menar den människan hade ju blivit totalt utskrattad. Vilken urbota kokobello idé. Gamlingar som slänger sig ner på rygg och tränar lårmusklerna med jättestora bollar under benen: ”Hur kan du bara komma på något så sagolikt knäppt? Nää du", hade omgivningen frustat 1970, ”äldre människor ska vila när de äntligen har blivit arbetsbefriade. Det vet ju varenda människa.”
Jag har aldrig varit så stark som nu.
Klockan 09.00 måndagen den 10 februari 2020 vilas det minsann inte i den stora träningssalen. Ta bara en sådan person som Irene Johansson. Varje vecka klämmer hon in fyra (4) gympapass - två jympa station senior och två jympa soft. Och hon är verkligen inte ensam om att känna sig mer fit än någonsin tidigare i hela sitt långa liv. Inte heller är hon ensam om att tycka just det här: "Jag har aldrig varit så stark som nu". Det är det flera som säger.
I tre år har Irene hållit på på detta vis. Nu är det inte lika svettigt som det var i början, fast jättesvettig i håret det blir hon fortfarande varenda gång.
Luftkonditioneringen brummar på med högsta fart. Och det behövs verkligen, för under den en timme och en kvart långa kollektiva kroppsansträngningen går det åt mängder av friskt och fräscht syre.
Först är det uppvärmning (som bara den ser rätt jobbig ut). Sedan blir det stationsträning då olika kroppsdelar får hålla på med specialanpassade övningar på åtta olika stationer. På varje station ska varje deltagare intensivträna en minut och när minuten är slut är det snabba ryck till nästa ställe. När stationsträningen är över, då ska samtliga ha hunnit träna två gånger på varje ställe.
Efter denna högintensiva avdelning blir det faktiskt en paus som kanske varar högst en minut. Vatten klunkas i stora klunkar och sjöblöta pannor torkas med pappersservetter.
Sedan är det dags för en något lugnare och stretchinriktad avslutning.
Efter några minuters spanande lägger den förstummade reportern märke till några viktiga detaljer:
Att alla verkar så glada och ivriga på att fortsätta med nästa utmanade rörelse.
Att första riktigt hörbara flåset ger sig tillkänna först efter en halvtimme.
Att alla är så på när det gäller att fortsätta efter den mikrokorta vattenpausen.
Att det pratas så lite under träningens gång.
Det kommer nya varje vecka.
Det sista är fullt förståeligt, för var skulle de få luft ifrån när det joggas på den jättetjocka, jättemjuka madrassen.
Ingrid Lidström tar i ordentligt. Alla behöver armar med kraft i.
Stationsträning för seniorer startade 2013 och Kjell Eriksson har hängt med ända från början.
P-G Thylin stationstränar både måndag och fredag.
Kolla så många de är - 56 stycken.
Apropå muskler - spana in Christer Nordes överarmar. Imponerande.
Ledaren Angelique Eriksson-Mård peppar med glada tillrop hela passet lång.
Som åskådare är det lätt att tro att alla är precis som Irene Johansson, att de har sysslat med detta i åratal, men så är det ju inte alls.
- Det kommer nya varje vecka, berättar jympaledaren Angelique Eriksson-Mård.
Att vara ny och grön och ovan är verkligen inget att vara rädd för, försäkrar hon.
- Ingen hinner titta på varandra.
Och det är förstås Angeliques förtjänst, för det är hon som ser till att tempot hålls på topp. Vilket uppskattas. "Ledaren ska ha en guldstjärna", deklarerar en gentleman som studsar förbi.
Att var och en tar i efter egen ork och förmåga, det är förstås en självklarhet.
- Medelåldern är 73 år och alla har olika krämpor. Det gäller att anpassa träningen efter vad den egna kroppen klarar av, poängterar Angelique.
Det finns de som är uppåt 80 och som fortfarande tycker att jympa station senior är det bästa som finns.
Men så finns det de som tycker att den typen av träning börjar vara lite väl krävande. Då är det verkligen inte läge att sluta jympa. Istället är det dags att gå med i Friskis & Svettis Seniorklubb och fortsätta att kämpa på, fast på ett lite mildare sätt. För ingen kan ju räkna med att den egna fysiken alltid kommer att vara som den var när man var 65.
Ta nu inte där med 65 så himla allvarligt.
Var och en bestämmer själv när det är dags att börja betrakta sig såsom tillhörande de seniora. Dessutom händer det ibland att barn och barnbarn får hänga med på farmor och farfars stationsträning. De ungarna har säkert, precis som Norrans utsända, svårt tro sina egna ögon.
Att farmor har så formidabla överarmsmuskler och att farfar har ett så fantastiskt klipp i steget, vem hade kunnat ana det.
Å andra sidan är det inte alls konstigt om man betänker vilken superpeppning de får varenda gång det ska stretchas upp mot taket:
"Då tar vi tag i kroppskostymen."
Och när insidan av låret ska töjas ut:
"Glid iväg med långbenet."
Och när det ska skakas rumpa:
"Mjuka ben, inga stelbenta saker här."
Joggning på tjock madrass. Men guuud så jobbigt det ser ut.