Åsa Israelsson. Chef stöd och service, Skellefteå kommun.
Tjänsteskrivelsen målar upp en bild av att det inte finns några andra alternativ än att lägga ned boendet, som riktar sig mot personer med psykisk ohälsa och missbruksproblem. Norran har tidigare berättat om förslaget. I skrivelsen, som varit ute på remiss till berörda intresseorganisationer, står att personalens säkerhet inte kan garanteras, att den nuvarande miljön ”understödjer ett aktivt missbruk” och att det på boendet förekommer både tillverkning och försäljning av droger. Norran har varit i kontakt med ett flertal berörda, bland annat intresseföreningar och personal. De ger en annorlunda bild.
En representant från intresseföreningarna vill uttala sig anonymt. Men personen påpekar att de alla, RSMH, Attention och Trivselföreningen Castor, gemensamt yttrat sig över skrivelsen och är kritiska. Både till bilden som målas upp, hur processen gått till och vad en stängning kan leda till.
– Kommunen hade jobbat med frågan hela hösten, först på slutet fick vi komma med synpunkter. Det var otroligt snävt att hinna.
Flera boende har bott där i över tio år. Att boendet skulle vara ett misslyckande, och att hotbilden är så stor som den målas upp, är intresseföreningarna skeptiska till.
– Vi har ju talat med både personal och brukare. Önskemålet att stänga kommer inte från dem. Jag skulle snarare säga att boendet lyckats fantastiskt väl. De som nu bott där i flera, flera år, har en tidigare historik av att vräkas gång på gång.
Om bilden av att det förekommer droger på boendet, säger personen:
– Boendet riktar sig till personer med missbruksproblem. Då får man nog räkna med att det ibland förekommer drogproblematik. Men bilden som personal gett till mig är en helt annan, jag vet inte var ledningens bild kommer från.
Nu oroar sig intresseföreningarna för vad som ska hända med de boende.
– Det är helt enkelt fruktansvärt. De här personerna riskerar att vara tillbaka på ruta ett. De har förstahandskontrakt, men då boendepersonalen och stödet försvinner blir det ett vanligt hyreshus, då riskerar de åter att hamna i situationer då de vräks.
– Vi intresseföreningar kräver nu att socialnämnden tar frågan på allvar, och vi hoppas att de lär sig något inför framtiden. Brukarmedverkan krävs, och det måste ske i tid.
Norran kontaktar ett par personer som arbetar vid boendet och frågar om de sett skrivelsen. Det har de. De kan tänka sig att tala anonymt. Först vill de säga att det var mycket olyckligt att adressen till boendet tidigare kom ut.
– Det kändes jättetrist att de boende skulle få information via tidningen, och att de skulle få en känsla av att personalen är rädda för dem, det är vi absolut inte.
Personalen ligger inte bakom önskemålet att stänga, säger de, de har aldrig ens tilltalats i frågan.
– Vi är lika chockade som brukarna, vi har ingen aning om vem som driver frågan, och vi vet inte var bilden kommer från trots att vi är de mest insatta.
Vad är det som inte stämmer?
– Mycket, att det skulle vara en fristad för den som vill missbruka. De får det att låta som att vi passivt skulle titta på. Vi vet att det till viss del förekommer missbruk hos enskilda personer, då det är en del av deras problematik. Men det sker inte öppet och är inte allmänt förekommande.
Någon drogförsäljning känner de inte till.
– De allra flesta på boendet arbetar hårt för, och lyckas väl med, sin nykterhet.
Er säkerhet kan inte garanteras, står det i skrivelsen.
– Det är en starkt snedvriden bild. Det kan vara en utmanande miljö, men det är ju vårt arbete, ett arbete vi har stor erfarenhet och kompetens att klara av att möta. Hot och våld är absolut inte vanligt förekommande. Vi gör allt vi kan för våra brukare, vi förstår inte varför ledningen tror att de skulle få det bättre utan oss.
Pandemin har dock, precis som för flera verksamheter, varit en stor utmaning, fortsätter personen:
– Personal har bara fått göra det absolut nödvändigaste insatserna hos brukarna, och gemensamhetslokalen har varit stängd. Självklart har det påverkat måendet för både brukare och personal.
Enligt skrivelsen har samarbetet mellan psykiatrin och Individ- och familjeomsorgen ”i stort sett försvunnit”.
– Det stämmer absolut inte, det är inte så att det upphört, däremot har det andra former i dag än i början. Vi har ett nära samarbete med psykiatrin genom vår sjuksköterska, säger personalen.
När Norran begär att få ta del av tjänsteskrivelsen får vi veta att den som skickats ut till brukarföreningarna inte är den som socialnämnden ska ta ställning till. Den nya skrivelsen får vi inte se, då den sekretessbelagts som ett arbetsmaterial.
Åsa Israelsson är avdelningschef vid stöd- och service. Hon vill först inte uttala sig förrän nämnden tagit sitt beslut. Till slut svarar hon dock, men bara via mejl.
Vad är ändrat?
– Det är inga väsentliga ändringar. Däremot har vi kompletterat med en plan som ska säkerställa ett bra genomförande av förändringen om nämnden fattar beslut om det. Den visar bland annat hur brukarnas behov ska tillgodoses framöver.
Hennes uppfattning är att medarbetarna diskuterat frågan löpande. Att alla varit medvetna om problemen. Hon säger att ”det är viktigt att betona” att om nämnden fattar beslut om att stänga boendet, så ska de ansvara för att brukarna får sina behov tillgodosedda och de olika typer av stöd som de har rätt till.
Att vara medvetna om problem är en sak. Men det här förslaget kom ju som en chock för den personalgrupp vi pratade med. Kan det oroa dig?
– Enligt närmaste chef har situationen diskuterats löpande med medarbetarna och det som skiljer sig åt är synen på vilken typ av förändring som är den rätta.
I skrivelsen står att det förekommer drogtillverkning och drogförsäljning vid boendet?
– Vi har uppgifter som kommer från medarbetarna själva där man nämner förekomsten av droger som ett av problemen.
Förekomsten av drogproblematik är en sak. Men har ni på fötterna då ni hävdar att drogförsäljning pågår. Det är en rätt allvarlig anklagelse som alltså mejlats ut till intresseorganisationerna?
– Vi har uppgifter som kommer från medarbetarna själva där man uppger förekomsten av droger som ett av problemen, svarar Åsa Israelsson.
Något svar på frågan om uppgiften gällande drogförsäljning får Norran alltså inte.