Ida Evesäter, enhetschef vid individ- och familjeomsorgen (IFO).
– De här ärendena är väldigt svåra men det är jätteviktigt att vi lyssnar in och hör vad de unga själva har att säga, säger Ida Evesäter och förklarar:
– Alla uppgifter som kommer in till oss som rör barn och unga ska skyndsamt skyddsbedömas. Enligt Socialstyrelsen så ska det ske samma dag eller dagen efter om den kommer in sent på dagen.
Det innebär att man först tar reda på om det finns ett omedelbart behov av skydd för den eller de som är utsatta. Det görs en noggrann bedömning av hela situationen där all information som finns kring en anmälan vägs in och barnets intresse ska stå i centrum.
– Vi måste vara oerhört försiktiga med vilka kontakter vi tar och vi behöver löpande bedöma om det finns behov av skydd, säger hon och ger exempel:
– Om det är så att vi får in en anmälan där en ung person uttryckt att man exempelvis inte får vara med på fritidsaktiviteter eller att det pratas om att man ska åka till hemlandet och skolan gör en orosanmälan så gör vi en skyddsbedömning.
Nästa steg för socialtjänsten är att bedöma om en utredning ska inledas.
Vad kan man som privatperson göra om man hyser oro för ett barn eller tonåring?
– Man ska göra en orosanmälan, det finns inga krav på att det ska finnas personnummer på den som är utsatt, men vi behöver så mycket uppgifter som möjligt för att kunna veta exakt vem det handlar om.
Hon kan inte förklara varför Nina Nyman skulle behöva personuppgifter, exempelvis personnummer, men säger att socialtjänsten behöver så mycket uppgifter som möjligt för att säkerställa vilken person det gäller.
Hon tror också det finns ett stort mörkertal.
– Jag tror att om vi skulle våga fråga unga personer skulle vi kunna upptäcka mer. Tyvärr så är det också lite av en kunskapsfråga. För några år sedan uppmärksammades de här frågorna rätt mycket och det lades även mycket pengar från regeringen på att lyfta det här.
– Vi jobbar aktivt med att försöka hjälpa de här barnen och ungdomarna och det har skett en del regleringar i lagstiftningen också, just kring barnäktenskap.
Ida Evesäter tipsar om internetsidan hedersförtryck.se och säger att den riktar sig dels till den som är utsatt, dels till de som känner oro för någon annan samt till de som arbetar med unga.
– Att vända sig till socialtjänsten kan vara ett jättestort steg, inte minst för den som är utsatt. Därför kan det vara bra att vända sig till något nätverk först. De här barnen och ungdomarna kanske inte heller är medvetna om att de är utsatta, säger hon och fortsätter:
– Vi får inte glömma pojkarna i det här. De kan också ha krav på sig att gifta sig med en person de själva inte har valt.
I Skellefteå arbetar man även förebyggande, bland annat i projektet som kallas ”Kärleken är fri”. En gång per år möter socialtjänst, polis, kvinno- och tjejjour, ungdomsmottagning och ungdomshälsa gymnasieelever i skolmiljö.
Ida Evesäter säger att dagen innehåller många programpunkter, har pågått i cirka tio års tid, vanligtvis sker en gång per år och att det finns ett huvudsyfte:
– Det är att fånga upp om någon är utsatt och som jag har uppfattat det så uppskattas det av ungdomarna. Vi har haft jättebra respons och vi kommer att hålla den här dagen på Anderstorpsgymnasiet nu i vår.