Så här såg Palladium ut på öppningsdagenden 3 november 1927.
Josefina, eller Fina som hon kallades, föddes i Skellefteå 1882 med flicknamnet Bäckström.
Hon var dotter till Carl Herman Bäckström och Kristina Karolina Persdotter och växte upp tillsammans med sex bröder.
Pappa Carl Herman var vaktmästare på det gamla häktet på Sunnanå – men också nykterhetskämpe. Förmodligen så kunde ha på nära håll se att spriten kunde hade negativ inverkan i sitt jobb på häktet. Därför försökte han kalla till ett möte för bildande av en nykterhetsförening redan 1881. Men han möttes av hån från stadens innevånare. Men han gav sig inte och till slut bildade han stans första IOGT-loge och 1886 så stod en lokal färdig för godtemplarna i Skellefteå.
Dottern Josefinas första biograf, som var den första i Skellefteå, öppnades därför i Godtemplarnas ordenshus IOGT.
Hon gifte sig med Karl Pahlberg från Byske och bosatte sig i Umeå redan 1910. I den södra länsdelen fick hon uppleva när biografen Thalias öppnade och hon tänkte då att Skellefteå verkligen inte skulle vara sämre. Och sedan gick det fort. Den 2 december 1910 annonserades det i tidningen Skellefteåpressen att Skellefteå Biograf-Teater skulle öppna i Ordenshuset och redan på påskaftonen 1911 stod den första riktiga biografen klar.
Namnet på Josefinas första biograf var Tip-Top och den hade plats för cirka 150 platser.
Från början hade hon dock svårt att få Skellefteborna att komma dit. En anledning sägs vara att biografen låg undanskymt till på en bakgård där CK nu ligger.
Men det här var dock bara början på biografdrottningens karriär och det var nog inte många som trodde att det skulle utveckla sig till ett imperium och att Josefina skulle bli känd utanför stadsgränserna.
Förutom Tip-Top öppnade hon relativt snabbt en biograf i Ursviken och en i Sävenäs. Och efter kriget tog verksamheten fart. Tip-Top byggdes om och den 23 mars 1920 så bytte den namn till Röda Kvarn. Nu var interiören var påkostad och dessutom så installerades också ett musikkapell i lokalen.
Men biografdrottningen var långt ifrån färdig.
Den 3 november 1927 kom ytterligare en biograf och det var Josefinas mest kända. Det var då dags för den mest påkostade biografen i stan att invigas, Palladium på Storgatan. En lokal med fantastisk dekor signerad konstnären Åke Ahnlund, som var verksam i Norsjö 1929-1955, och en spindelvävsmönstrad ridå som målades av Gustav Vernon.
Som premiärfilm visades Gustav Molanders drama "Förseglade läppar" med Mona Mårtensson och Louis Lerch i huvudrollerna.
I en intervju i Norran så berättade hon att den nya biografen skulle bli "storfilmens speciella teater". Då filmen fortfarande var stum under 1927 så byggdes ett orkesterdike – men efter 1930 så var stumfilmen mer eller mindre ett minne blott. Istället så lades orkesterdiket igen och lokalen fick ljudisoleras.
Palladium byggdes om 1934 och var då stadens största med plats för 450 personer.
Men projekten avlöste varandra. Röda kvarn fanns kvar ytterligare en tid efter att Palladium öppnat och 1935 köpte Josefina dessutom Odéonbiografen som låg på Nygatan 38. Den bytte dock namn till Röda Kvarn och den gamla Röda Kvarn försvann.
City-biografen på Nygatan öppnade hon upp den 31 augusti 1939.
Den 1 september 1939 så valde Hitlers Nazityskland att angripa Polen och andra världskriget var ett faktum. Kvällen innan, den 31 augusti, var det dags för nästa biograf att invigas av Josefina Pahlberg.
För då slog dörrarna upp för City-biografen på Nygatan 53. Den blev då stadens största biograf och något större än konkurrenten Grand, som invigdes hösten 1935.
City hade plats för 550 personer och var väldigt elegant inredd i mahogny och grönt – med speciella wiltonmattor i gångarna. Biografen hade den största foajé som skådats i Skellefteå. Premiärfilmen på Citybiografen var ”Den stora valsen” av Victor Fleming. En film som handlar om kompositören Johan Strauss liv.
Josefina Pahlberg hade vid denna tidpunkt letat sig utanför Skellefteå och sökte sig ner efter Norrlandskusten. Hon hoppade över sin före detta hemstad Umeå och öppnade biografer i Örnsköldsvik (Palladium), Härnösand (Fyren) och Gävle (Aveny) under 30- och 40-talet.
Biografdrottningen Fina Pahlberg på Aveny. Till höger ser vi inredningen på Palladium från 1927 och längst ner konstverket Guldstaden av Hannes Wagnstedt som hon placerade i Avenytunneln.
Men hennes nästa stora satsning kom ändå i hemstaden. Aveny invigdes 1961 och då hade biografdrottningen blivit 79 år. Hon hade då varit i biografbranschen i 50 år. Hon köpte dessutom konstverket Guldstaden av Hannes Wagnstedt och placerade det i Avenytunneln. Ett konstverk som numera finns på Skellefteå Airport.
Aveny var då en av landets allra läckraste biografer och den branta golvlutningen var anmärkningsvärd. Den gick genom tre våningsplan och lutningen innebar att alla de 428 platserna hade fri sikt. Den tekniska utrustningen var dessutom den allra senaste och filmduken var böjd för att ljuset skulle komma till sin bästa rätt och dessutom böjd bakåt på grund av lutningen i lokalen. Aveny var rakt igenom klass.
När Aveny invigdes så kostade biljetterna mellan 3–3.25 kronor för de som ville se premiärfilmen "Låt oss älska" med Marilyn Monroe i huvudrollen.
Då TV på 60-talet hade kommit in på allvar i Skelleftebornas hem så kunde man tänka att denna satsning var en smula överraskande och riskfull – men när Josefina Pahlberg höll sitt invigningstal så fanns ingen rädsla för TV-konkurrensen.
Men hon fick inte njuta länge av sin nyaste biograf – fyra år senare, 1965, avled Josefina Pahlberg, 83 år gammal.
Hon fick därför aldrig uppleva hur hennes tre biografer försvann från kartan.
Citybiografen var den första som försvann i och med byggnationen av Malmiahuset 1966. 1983 var det dags för Palladium att stänga för att ge plats åt servicehuset Höken. Men Palladiums 56 år långa historia avslutades i alla fall med pompa och ståt då avslutningen blev en 17 dagar lång filmfestival.
Den 10 januari 1988 så var det Avenys tur att försvinna. Colin Nutleys "Nionde kompaniet" var den sista film som sändes. Och istället så gjordes det plats för ett annat nöjesställe, Etage,
Det Pahlbergska filmimperiet var därmed över efter 70 år. Ett imperium som hon de sista åren delade med sina barn Karl-Georg, Karl-Erik och dottern Gittan. Dottern Gittan var över 80 år när hon sålde Aveny. Hon hade då varit med sedan tiden på Tip-Top där hon sålde biljetter. Så även hon hade funnit med i alla dessa årtionden och bar mammas fana högt på biografhimlen.