Federicas kejsarsnitt i Italien blev traumatiskt av flera olika skäl. Det påverkade i sin tur anknytningen till barnet.
För två år sedan flyttade Federica Mazzocchi från Italien till Sverige tillsammans med sin man och deras dotter. Orsaken till flytten var att paret ville ha en bättre livskvalitet och ge sitt barn de bästa möjliga förutsättningarna tidigt i livet. Att det blev just Skellefteå var en slump.
– Några av kraven var att vi skulle bo vid havet och ha nära till en flygplats för att enkelt kunna besöka familjen i Italien. Sedan var det viktigt att språket inte skulle vara för svårt, Finland var uteslutet, säger hon och skrattar.
– När vi googlade runt fastnade vi för Sverige. Norra Sverige kändes bra för att våra barn skulle få växa upp i en trygg, naturnära miljö där de kan vara ute och leka fritt. Vi hittade Skellefteå och det kändes helt rätt.
Kort innan flytten till Sverige förlöstes Federicas första barn med ett planerat kejsarsnitt. Redan innan det fanns tankar på att flytta från Italien – men den upplevelsen var droppen. Det var inte en trevlig upplevelse.
– På grund problem med epilepsi i tonåren beslutade läkarna att jag skulle få ett planerat snitt.
Redan i vecka 37 genomfördes kejsarsnittet. En normal fullgången graviditet räcker i genomsnitt 280 dygn. Det vill säga, 40 veckor. Federica Mazzocchi upplever att personalen bokade in operationen tidigt för att det snart var semestertider. Federicas man fick inte heller vara med.
– Det var inte roligt. Personalen pratade om sin semester, vad de skulle äta under påsken och om resor. De skrattade och skämtade och pratade ingenting med mig. När kejsarsnittet var klart frågade om jag ville kolla på henne, jag fick se henne i någon sekund, men eftersom jag var utan glasögon såg jag ingenting. Sedan tog de iväg henne.
Federica Mazzocchis dotter Matilde förlöstes med planerat kejsarsnitt i Italien. Lillebror kom till världen genom planerat kejsarsnitt i Sverige.
Efter kejsarsnittet syddes hon ihop och skjutsades in i ett rum, som hon fick dela med flera andra kvinnor. Det dröjde fem timmar innan hon fick träffa och amma sitt barn för första gången.
– På grund av att det var skiftbyte för personalen dröjde det innan de hade tid att ge henne till mig.
När Federica kom hem kände hon sig nedstämd. Hon grät ofta och det tog lång tid innan hon kände en stark anknytning till sitt barn. Hela upplevelsen av förlossningen var traumatisk.
Snittet hade sytts igen felaktigt och trots att Federica fått information om att stygnen skulle lossna av sig själva gjorde de inte det. Efter 40 dagar träffade hon en läkare som frågade om de hade en sax hemma, så att hennes man skulle kunna klippa bort stygnen.
– Jag blev jätterädd, men vi klippte bort stygnen hemma. Det läkte inte ihop fint alls och blev ett stort ärr.
Federica var besviken på Italiens förlossningsvård och systemet i stort. I Italien får inte pappor ta ut föräldraledighet och mammor som är hemma med sina barn får ingen ersättning.
Federica Mazzocchi flyttade till Sverige för att ge sin dotter Matilde mer möjligheter. Att det blev just Skellefteå var tack vare närheten till naturen, stadens framväxt och flygplatsen.
Hon tvivlade på att någonsin skaffa ett barn igen. Men när hon kom till Sverige och lärde sig mer om vården här ändrade hon sig. I juni fick hon en son med planerat kejsarsnitt i Skellefteå. Det var en helt fantastisk upplevelse, berättar hon.
– Jag kände mig sedd och respekterad av all personal. Det var tryggt och fint. När jag kom hem kände jag mig lugn och glad, jag knöt an till barnet på en gång. Det var en helt annan upplevelse.