Maria Almström har plockat fram ett värmande ytterplagg, för det är precis vad Hans Lundahl behöver. Hos Skellefteå Stadsmission hänger vinterjackorna på rad.
Det är onsdag morgon och en av volontärerna har just kommit tillbaka från sin ordinarie affärsrunda. Mat, vars bäst-före-datum är snubblande nära att gå ut, skänks regelbundet av några butiker. Varje gång är det lika spännande att se vad Sven-Erik Karlsson har fått med sig i bilen.
Volontärerna Kerstin Lidman och Inglis Wallgren förbereder dagens lunch: Ugnsrostade rotsaker, fläskytterfilé och mycket sås.
- Korv är vanligast. Men har du sett, potatismos i plastförpackning, det visste jag inte att det fanns, utbrister biträdande föreståndaren Katarina Larsson förvånat.
Bland dagens skänkta varor finns också fyra ananaser, några citroner och något så sällsynt lyxigt som kallskuret från Italien.
Ingen ska komma och påstå att Skellefteå Stadsmission inte hänger med sin tid. Plastbantning pågår. Alla som vill ta med matvaror hem måste ha med sig en egen kasse. Det är bara att välja bland allt det som lagts upp på rullbordet i samlingsrummet.
Marja Nilsson ansvarar för köket och plockar ihop det som kan användas till frukost och lunch.
Skellefteborna är ett givmilt släkte och här hänger varma vinterjackor på rad. Biträdande föreståndaren, Katarina Larsson, har koll på förrådet.
"Det här arbetet känns djupt meningsfullt." Styrelseordförande Pär Lindström ägnar sig åt budgetfrågor och verksamhetsutveckling.
All mat är bättre än ingen mat alls. Den som vill ta med hem måste ha med sig en egen kasse.
Kerstin Lidman vänder på köttbitarna som sparats ihop för att räcka till en lunch för 30 personer. Att planera en meny är ett ständigt pusslande. Allt hänger på vilka varor som skänkts från butikerna.
Tänk om det vore lika enkelt att skaffa tak över huvudet.
Pär Lindström, som tog över posten som styrelsens ordförande i våras (och som faktiskt börjar känna sig lite varm i kläderna nu), han kan bara konstatera att vi lever i de märkliga paradoxernas tidevarv.
Det byggs som aldrig förr och aldrig förr har så många Skelleftebor varit hemlösa. Att bli hemlös är inte alls särskilt svårt. Det är faktiskt ganska enkelt, berättar Pär.
- Du kanske separerar eller förlorar ditt andrahandskontrakt. Om du då inte står i bostadskö och har samlat poäng eller saknar pengar och kontakter, då är det mycket svårt att få tag i en ny bostad.
Det finns personer som lever i vår absoluta närhet och som varit hemlösa ett helt år. Människor som ramlat rakt igenom det sociala skyddsnätet.
- Då kommer de till oss, konstaterar Pär Lindström, vars ordförandeskap bland annat innebär att arbeta med den alltmer brännande frågan om att förse Skellefteå med ett härbärge för just hemlösa.
- Men jag vill hellre kalla det akutboende. Nu i november togs frågan upp av kommunen igen.
Kockvolontären Inglis Wallgren (hon som är irriterad på såsen) vet också att hemlösheten är ett stort bekymmer. För en tid sedan deltog hon i ett studiebesök på härbärget i Umeå.
- Det är inte stort, fyra rum och åtta sängar, två för kvinnor och sex för män. Så det måste inte vara ett palats. Det räcker med en liten stuga, konstaterar Inglis medan hon fortsätter att röra om i grytan.
Än så länge har varken Skellefteå Stadsmission eller någon annan av de hjälporganisationer och församlingar som verkar i kommunen något akutboende att erbjuda.
- Det vi kan ge de hemlösa är ett täcke eller en sovsäck. Nu när det är vinter ger vi bort massor av sockar och vantar också. Det är så många som skänker sånt till oss, berättar Katarina Larsson när hon visar upp förrådet där allt det skänkta härbärgeras i väntan på nya ägare.
"Utan volontärerna skulle det aldrig gå."
Två heltidsanställda, två deltidsanställda, och så ett tiotal ideellt arbetande volontärer.
- Utan volontärerna skulle det aldrig gå, förklarar Pär Lindström.
I hans uppgifter ingår också att sy ihop nästa års budget. Om han kunde hitta ytterligare 200 000 någonstans, då skulle han allt bli bra glad. Då skulle det finnas en chans att resultatet blir plus-minus-noll nästa gång det är dags att stämma av räkenskaperna.
- Skellefteå Stadsmission är en ideell förening som bedriver social verksamhet och vår budget ligger på 1,7 miljoner.
1 700 000 kronor. Det är vad en enda missbrukare beräknas kosta samhället under ett enda år.
Pengar är, och kommer förmodligen alltid att förbli, ett ständigt återkommande bekymmer.
Alltfler har börjat hitta till Stadsmissionen som håller öppet tre dagar i veckan, då det serveras både frukost och lunch.
En ny grupp som upptäckt att denna verksamhet finns, särskilt sedan den hyrde in sig i S:t Olovsgården, är de ofrivilligt ensamma. Människor som vill ha lite sällskap, som vill träffa folk att sitta och prata med över en lunchtallrik och en kopp kaffe.
Vad gäller kaffet så serveras det minst 100 koppar om dagen. Kaffet är också skänkt. Kommer från vakuumpaket som det gått hål på så att det kommit in luft.
- Men det är ju inget fel på kaffet, påpekar Inglis Wallgren och får medhåll av sin volontärkollega Kerstin Lidman som alldeles nyss skickat hem sin volontärman Sven-Erik (han som hämtade maten) för att leta fram en stoppnål och sedan komma tillbaka med den.
- Vi har fått in några mössor som måste sys ihop, förklarar Kerstin som just börjat leta efter en grilltång att vända på filébitarna med.
Tången är lite svårhittad för köket har alldeles nyss genomgått en storstädning med tillhörande omplockning i kökslådorna.
Ute i diskrummet drömmer den köksansvariga, Marja Nilsson, om att få sin hetaste önskan uppfylld:
- Ännu fler volontärer, det är vad vi behöver här.
Vad som särskilt eftersöks är frivilligarbetare som gillar att städa och diska och som orkar med detta ganska tunga jobb.
- Dessutom behöver vi kastruller som passar på en spis med induktionshäll, konstaterar Inglis Wallgren.
Inglis har jobbat i olika restaurangkök i alla tiders tider, så hon vet vad hon pratar om. Två kastruller, typ fyraliters, som går att använda ovanpå den nya spisen, det är vad som finns i kastrullskåpet.
Så små kärl duger verkligen inte när det ska lagas mat till 30 personer.
- Vi behöver en 20-literskastrull. Nej förresten, vi behöver två.
Sven-Erik Karlsson är tillbaka efter dagens "affärsrunda". Föreståndaren Magnus Hammega tar emot de skänkta varorna.