”Det är fantastiskt fint att få följa med i det som är så stort för människor, att ge en plats att prata om det som är så svårt”, säger skolprästen Albin Avander.
I sin roll är han van vid att möta sörjande människor och han har ett tips till den som undrar vad man ska säga till någon som sörjer.
– 'Jag har hört vad som hänt. Hur är det?'. Det kan man alltid fråga, det viktigaste är att man vågar ta kontakt.
Han säger att sorgen skiljer sig åt både från då och nu och mellan olika platser och kulturer.
– Det finns ju olika kulturella uttryck, i andra kulturer finns det till exempel professionella gråterskor som samlas för att gråta i grupp när byn är i sorg. Då delas sorgen, det blir en synlig sorg, säger Albin Avander.
Hos oss i Sverige ser sorgen ofta annorlunda ut.
– Det är både bra och dåligt att vi är superindividualister, vi sörjer men vi gör det i ensamhet och inte så mycket i grupp och vill inte belasta andra. Alla sörjer på sitt sätt och sorgen tar sig väldigt olika uttryck för olika människor.
Stödgrupper för barn
Den generella skillnaden blir ofta tydlig mellan barn och vuxna.
– Barn vågar ställa fler frågor. Många frågor i sorg har ju inget svar och att våga dela den frustrationen och våga fråga är barn oftast bättre på, säger Albin Avander och fortsätter.
– De ställer alla frågor medan vuxna inte vill ställa ”dumma” frågor, trots att det inte finns några sådana.
Ett sätt att ge barn och ungdomar möjlighet att sörja är de sorggrupper som Sankt Olovs församling har sedan några år tillbaka och som Albin Avander ansvarar för.
För ungdomar mellan 16 och 25 år har stödgrupper om sorg funnits i Skellefteå sedan mitten av 2000-talet. För de yngre barnen, mellan 9–15 år, har det funnits i två–tre år.
För att utöka sin kompentens inom ämnet har Albin Avander gått en utbildning i stöd för barn och unga i sorg vid Ersta Sköndal.
Varje träff har olika teman. Det kan vara minnen, tiden före och efter, bemötande och begravningen.
– Många tänker att det ska vara en familjemedlem som man förlorat, men det kan lika gärna vara en annan person som varit betydelsefull för en.
Ofta har det gått minst sex månader sedan förlusten drabbat en innan stödgruppen startar, dessförinnan kan sorgen vara mer akut och då kan det vara svårare att prata i grupp.
– Det krävs lite mod för att vara med, man måste göra en ansats för att gå och dela något som är tungt och tufft, säger Albin Avander.
”Fortsätt fråga”
Atmosfären i stödgrupperna är tillåtande och personalen som är med har alltid tystnadsplikt. Och i grupperna för de yngsta barnen varvas samtalen med lek eller någon aktivitet.
– Vi gör något som bryter av helt. I sorgen hjälper det många gånger att göra sådant som man tycker om, även om det kanske känns motigt att ta sig för att göra det. Ärlighet och att kunna vara i både sorg och annat är barn oftast lite bättre på än vuxna.
Sorgen kan komma långt efter ett dödsfall och i ett helt annat sammanhang och uttryck.
– Då är det viktigt att vuxna och lärare kan känna igen den och förstå vad det dåliga provresultatet eller den dåliga sömnen kan bero på. Fortsätt fråga, antingen vill man inte prata om det eller så vill man det. Frågar ingen så berättar man inte heller.
Albin Avander kan också komma in i ett tidigare skede. Till exempel vid dödsfall på en skola eller vid en minnessamling som anordnas nära inpå dödsfallet.
– I det skedet är det viktigt att förhålla sig till fakta. Nyheter sprids så fort nu, barn och ungdomar är så sjukt snabba på sociala medier, så det är inte vi som kommer med första informationen. De vet redan vad som hänt, det viktiga för oss är att hålla sig till fakta och inte spekulera. Att finnas där.
”Det vi är bra på inom kyrkan är att skapa ett rum och ett utrymme att visa den här sorgen”, säger Albin Avander.
Han upplever att skolor blivit bättre på att våga visa sorg.
– Att lyfta fram personen med fotografi, tända ljus och en minnesbok. Förr var det mer att det skulle sopas under mattan och att barn inte skulle vara med i sorgen eller på begravningen för att det var så ledsamt, säger Albin Avander och tillägger.
– I dagsläget känner betydligt fler till vad som hänt och att då både få hedra personen och visa att det är en angelägenhet för många är bra, det är bra att få prata om det.
Mindre ensam
Just känslan av att inte känna sig ensam brukar också vara det viktigaste som deltagarna lyfter fram i utvärderingen efter stödgruppens slut.
– Vår roll är egentligen ganska liten, det är de som är huvudpersoner. Det blir en väldigt speciell relation och man kommer väldigt nära varandra när det är väldigt uttalat att vi pratar om sorg, man vet att man inte tynger någon med detta, säger Albin Avander.
Han uppskattar att få möta människor där de är och få följa med en bit på deras resa.
– Jag tycker folk är fantastiskt duktiga på att hitta orden. Ofta kanske man rör sig i sammanhang där människor känner till bakgrunden, men här gör sällan alla de andra i gruppen det. Jag hoppas att det blir deras egna historia när de får sätta sina ord på sorgen.