En tunn vinterjacka, sweatshirt och mjukisbyxor. När Norran möter hemlöse "Lee" så är det är de enda kläderna han har som skydd mot kylan. Resten finns kvarlämnat på härbärget.
"Lee", som egentligen heter något annat, sitter i en soffa tillsammans med härbärgets anställda i Stadshusets entré. De söker svar. Lee har ingenstans att sova.
– Nu när härbärget har stängt så har jag ingenstans att ta vägen, säger han.
Han är klädd i mjukisbyxor och en svart sweatshirt. En tunn vinterjacka vilar över stolsryggen. Det är det enda som skyddat honom från kylan under de senaste dygnen.
– Det är tur att det inte är så kallt nu. Men att sova utomhus i fyra dagar är för mycket.
Under torsdagen stängdes härbärget där han fått en sängplats i två års tid. Norran har skrivit flera artiklar om problemet, som bland annat tycks bottna i att bolaget som haft avtal med kommunen har bytt ägare. I fredags sa socialnämndens ordförande Iosif Karambotis, till Norran att deras första prioritet var att hitta sängplatser för alla de som drabbats och att de arbetade för att "hitta individuella lösningar".
Men Lee har inte sett skymten av någon individuell lösning, trots att han kontaktat kommunen.
– Jag kom hit till Stadshuset redan i fredags och bad om hjälp från socialtjänsten.
Han har varit hemlös i drygt fyra år. De senast dagarna har han sökt hjälp från kommunen, utan resultat.
– Alla säger: ”Jag vet inte. Det finns ingen plats just nu”. Jag känner mig som en fotboll som bara blir runtsparkad. Men jag är en människa och jag behöver sova, säger han.
Under helgen försökte han sova på busstationen, men där blev han utskickad.
– På morgonen försöker jag dricka varmt vatten, för att få upp värmen.
Vad vill du att kommunen ska göra?
– Jag behöver inte mycket, bara en plats att sova på. Ett ställe där jag kan ta en dusch, gå på toaletten och byta kläder.
Bredvid Lee sitter Raymond Lundin, Sture Andersson och Timur Tungushbaev. De arbetade på härbärget fram tills det stängde.
Timur Tungushbaev, Sture Andersson och Raymond Lundin arbetar på härbärget i Ursviken. De vill att kommunen ska ta ansvar för de som drabbats efter stängningen.
Behovet av sovplatser skiljer sig åt från kväll till kväll, enligt dem. Det kan handla om att allt från att två till sju personer som dyker upp på upphämtningsplatsen. Ibland brukar även polisen släppa av personer på härbärget under natten.
– Då har vi öppnat dörren, bäddat en säng, bjudit på kaffe och mackor och tvättat deras kläder, säger Timur.
Och det är inte bara Lee som har drabbats av stängningen. Raymond Lundin lät en annan av härbärgets gäster sova på hans soffa under helgen. Lee säger att han tagit sin tillflykt på härbärget i två års tid. Sture Andersson säger att Lee inte är ensam.
– Vi har haft flera gäster som bott hos oss under flera års tid. En av dem var 76 år. Han borde ha fått en plats på ett äldreboende. En människa far illa av att tvingas ge sig ut tidigt på morgonen och promenera i kylan, att sitta hela dagen på biblioteket och för att till sist bli ivägjagad av väktare. Det är hemskt, säger Sture.
De senaste dagarna har varit förhållandevis milda. Men om temperaturen börjar falla, så vet Lee inte vad han ska ta sig till.
– Jag kanske går till polisen och sover där. Kylan ett riktigt stort problem, jag vet inte vad jag ska göra.
Lee slår följe med Raymond Lundin. Han ska få skjuts till härbärget i Ursviken för att hämta upp sina tillhörigheter. Vart han ska ta vägen i natt vet han fortfarande inte.