Det är kallt ute, men inne i kyrkan sprids en värme bland alla som kommit för att se. Kyrkan är nästan fullsatt och det sorlas i bänkarna innan prästen Carin Hasslow tar plats i predikstolen och hälsar alla välkomna innan det är dags för klockringning.
I hennes betraktelse lyfter hon me too-rörelsen, alla människor som är på flykt och den man och kvinna som skyndar fram i julrushen på torget. Hon avslutar med att lucia står för försoning och mångfald – att alla är lika värda.
Sedan vänds blickarna åt andra hållet, kyrkan släcks ner och in skrider sex flickor som sjunger luciasången. Förra årets lucia kommer efter med ljuskronan som sätts på årets lucia Emilia Simonsbacka och Norrans chefredaktör Marcus Melinder tänder de fem stearinljusen.
Luciasånger
Sedan är det dags för de traditionella luciasångerna som ”Gläns över sjö och strand”, ”Det strålar en stjärna” och ”Jul, jul, strålande jul”.
Jag var på konferens i Stockholm, men när jag fick veta det här så var jag ju tvungen att boka om.
När väl kröningen är över är det en lite lättad men strålande glad Emilia som träffar familj och vänner. Bland annat pappa som bokade om flyget för att kunna se sin dotter krönas.
– Jag var på konferens i Stockholm, men när jag fick veta det här så var jag ju tvungen att boka om. Det var helt klart värt att skippa, hon var jätteduktig, säger Erik Berglund med tårar i ögonen.
Snart slut
Emilia Simonsbacka pustar ut efter kvällens sista framträdande och summerar att luciaäventyret snart är över.
– Det känns lite sorgligt, men även skönt att den här resan snart är slut.
Vad ska du göra nu då?
– Jag ska ta ett långt lov och sova, skrattar hon.