Det finns fortfarande de som inte tar coronapandemin på allvar. Hannes Granlund är dock ett bevis på att livet kan förändras fullständigt av sjukdomen. Över ett år sen att han först insjuknade får 43-åringen nu ta sig fram med rullator.
Faktum är att Hannes drabbats tre gånger av covid-19. Den första gången var i mars 2020.
– Jag har ingen aning hur jag fick det. Det var kanske någon man stötte på när man jobbade, säger Hannes som arbetade i Brinkenhuset.
Han fick hög feber och kände sig förkyld.
– Jag fick febertoppar på närmare 40 grader – barnen var också sjuka. De testades aldrig, men jag tror nog att de hade det också.
Han blev frisk – men i slutet av april var det dags igen. Han var återigen positiv. Och under sommaren blev det ännu värre. Hannes som tidigare haft hjärtinfarkter drabbades av hjärtsvikt och kroppen fylldes med vätska.
– Jag blev inlagd i juli och då vägde jag 97 kilo. Vätska samlades i vaderna, låren och upp i buken. Så de tömde mig och på två veckor gick jag till 58 kilo.
I oktober hände det igen. Han fick covid-19, för tredje gången på mindre än ett halvår.
– Det beror förmodligen på att jag har ett svagt immunförsvar. Och de två första gångerna så bildade inga antikroppar.
Han väger nu 65 kilo – och det syns att kroppen försvagats.
– Jag är gammal hockeymålvakt och hade starka ben tidigare – nu finns inga muskler kvar, säger han och hasar upp byxbenen.
Hannes är fortfarande sjuk och pillerlådan är välfylld med mediciner. Men framför allt är han väldigt orkeslös.
– Jag tar mig inte ur sängen själv utan måste få hjälp att ta mig upp till sittande. Då kan jag få benen över sängkanten. Värst är det att gå på toaletten. När jag behöver gå så måste jag verkligen göra det. Annars hamnar det på golvet. Hade jag varit över 80 år så hade jag kunnat acceptera det. Men inte som 43-åring...
Hannes har tre barn – alla under tolv år.
– Jag kan varken hämta eller lämna dem på skolan och förskolan så det är ju ett problem, säger han.
Lösningen stavas farmor.
– Det är tur att morsan är pensionär och har kunnat hjälpa till – det hade inte gått annars.
När vi träffas har Hannes återigen legat inne på sjukhuset i en månad.
– Eftersom jag har en historia med hjärtinfarkter så går jag hos en hjärtsköterska. När jag var på en av mina kontroller frågade hon rakt ut om jag verkligen klarade mig själv hemma. Och jag var ärlig och sa att jag inte kunde det. Så då blev jag inlagd.
Undersökningarna visade att Hannes kropp tagit extremt mycket stryk under pandemin.
– Jag har skador på lever, lungor och njurar. Det har läkarna konstaterat.
Dessutom har sjukdomarna påverkat hjärnan.
– Det var det värsta. Jag började hallucinera när jag var inne senast. Vi har ett hemlarm med kamera och jag brukar kolla så att barnen kommer hem. När jag tittade i telefonen så var det en massa människor i vårt vardagsrum, men när jag ringde min fru så var det bara hon, Molly och Vilgot hemma. Jag tog en skärmdump på människorna – men nu när jag ser på bilden så är det ju ingen där.
På rummet på sjukhuset blev det ännu värre.
– När jag kom in i mitt rum efter ett fika så satt två personer där. När jag la mig i sängen upptäckte jag att min tröja var inte där den skulle vara. Då hade en av personerna dragit den över sitt huvud och den andra skulle halshugga mig med ett svärd. Det är det värsta jag upplevt.
Han är nu hemma igen efter den senaste vistelsen.
– Men jag känner mig lite kluven. Det är naturligtvis skönt att vara hemma, men samtidigt får jag den hjälp jag behöver på sjukhuset.
Han vet inte vad som händer med kroppen nu – men en liten ljusglimt finns i alla fall.
– Innan jag åkte in senast kunde jag inte ens äta en macka. Nu kan jag äta en vanlig portion – även om det tar tid. Det innebär att jag i alla fall får lite energi.
Han har inte heller covid-19 längre, och läkarna har inte kunnat konstatera att det faktiskt är viruset som påverkat hans kropp.
– Men jag har varit sjuk sedan jag fick det första gången och jag har haft det tre gånger. Det känns verkligen som det hör ihop allting. Det vore väldigt konstigt annars.
Hannes får helt enkelt kämpa vidare.
– Det gäller att tänka positivt för att orka komma vidare. De negativa tankarna får inte ta över för då blir allt bara mer jobbig. Det gäller att hålla hoppet uppe och göra det bästa av situationen samt att värdera rätt saker. Jag hade just utbildat mig till hockeytränare och skulle gå utbildning till fotbollstränare. Nu blir det ingenting med det. Livet har förändrats. Det känns som livet lagts på is tills vidare.