Han heter nĂ„gonting annat Ă€n Johan men han fĂ„r det namnet i den hĂ€r intervjun â och de brott han utsattes för visar tydligt hur ett brottsoffer kan drabbas pĂ„ sĂ„ mĂ„nga sĂ€tt.
Den mest tydliga förÀndringen för Johan Àr att kidnappningen och kidnappningsförsöket har inneburit att han tvingats lÀmna SkellefteÄ.
Det handlar om hans personliga sÀkerhet, det handlar om han personliga trygghet. Johan bor sedan i april pÄ en annan ort nÄgonstans i Sverige.
Det handlar ocksÄ om att Johan fÄtt en dyr lÀrpenning efter brotten han utsattes för i vÄras i SkellefteÄ.
â Jag var uppenbarligen en alldeles för naiv mĂ€nniska. Det hĂ€r har Ă€ndrat mig som person, nu mĂ„ste jag tĂ€nka pĂ„ min egen sĂ€kerhet, jag mĂ„ste kunna försvara mig nĂ€sta gĂ„ng.
Den 2 april 2020, Johan kidnappas vid Kanalskolan:
â Tre av dem kommer fram och Ă€r trevliga, bjuder pĂ„ cigaretter och frĂ„gade om jag kan âfixa rökaâ. Det kĂ€nns lite skumt att de Ă€r sĂ„ snĂ€lla. Plötsligt sĂ€ger en av dem att jag ska hoppa in i deras bil. âDet skulle bli enklast sĂ„â, sĂ€ger han till mig.
â Jag sĂ€ger att jag inte Ă€r beredd pĂ„ att följa med men svaret blir hela tiden att âdet Ă€r lugnt, det ska fixas, du ska fĂ„ mycket pengarâ. Jag har nog en underliggande rĂ€dsla och det Ă€r ju tre mot en, jag blir lite överrumplad och gĂ„r till sist med pĂ„ att Ă„ka med i bilen. Det pratas om cannabis och orimliga priser, fortsĂ€tter Johan berĂ€tta.
Ăndras tonlĂ€get i bilen?
â Ja, den vĂ€nliga tonen dör ut. Föraren kör vĂ€ldigt fort och börjar tuta nĂ€r det kommer ett tĂ„g sĂ„ att vi tvingas vĂ€nta pĂ„ att bommarna ska gĂ„ upp. De Ă€r nog rĂ€dda att jag ska hoppa ut.
NĂ€r de kommer fram till Stackgatan tar en av mĂ€nnen tag i Johan med bĂ€gge hĂ€nderna och drar honom mot lĂ€genhetsdörren och sĂ€ger: âVar inte rĂ€ddâ.
â NĂ€r dörren öppnas ser jag att tvĂ„ av dem har skottsĂ€kra vĂ€star, jag fĂ„r ocksĂ„ inne i lĂ€genheten veta att jag âĂ€r kördâ.
Gör du motstÄnd?
â Ja, jag kĂ€mpar emot och tar tag i dörrkarmen. En av dem trycker nĂ„got mot min högra sida och sĂ€ger: âVill du ha kniven i dag?â. Jag blir vĂ€ldigt rĂ€dd och ber att de inte ska hugga mig. Jag fĂ„r ocksĂ„ höra att de behöver pengar och att jag skulle hjĂ€lpa dem med detta.
Vad hÀnder dÄ i lÀgenheten dÀr Johan hÄlls kidnappad i fem timmar?
Polisens utredningsinsatser visar att det frĂ„n en av kidnapparnas telefoner â en 18-Ă„rig man frĂ„n Boden â görs diverse websökningar pĂ„ Johan. Det installeras en app för den bank dĂ€r Johan Ă€r kund och frĂ„n 18-Ă„ringens telefon genomförs det flera aktiviteter.
Det görs en misslyckad lĂ„neansökan pĂ„ 50 000 kronor, swish-grĂ€nsen höjs till 15 000 kronor, ett försök görs att ansöka om ett nytt bankkort â allt i Johans namn. Klockan 21.04 skickas 3 200 kronor frĂ„n Johans bankkonto till 18-Ă„ringens konto.
Enkelt uttryckt: kidnapparna gör under flera timmar omfattande försök att skaffa fram pengar via Johans bankkonto.
Vad minns du mera av timmarna i lÀgenheten?
â En speciell hĂ€ndelse Ă€r nĂ€r det spelades musikvideos i vardagsrummet. Plötsligt sĂ€ger en av killarna till mig att sjunga med. Han stĂ€ller sig bredvid mig vid soffkanten, pekar och frĂ„gar om jag kan lĂ„ten, det Ă€r Dree Lows âDag Hammarskjöldâ. Sedan sĂ€ger han: âSjung med, annars sĂ„ hugger jag dig med knivenâ.
NÀr försöket att fÄ loss 50 000 kronor via ett snabblÄn misslyckas sÄ Àndrar kidnapparna taktik.
De tar med sig Johan till Ălvsbackabron i SkellefteĂ„ dĂ€r en bluffaffĂ€r ska göras. Johan ska lura en kompis att köpa 100 gram hasch â som egentligen Ă€r fiskbuljongtĂ€rningar inlindat i plastfolie.
â NĂ€r vi möts pĂ„ bron sĂ„ fĂ„r han en kram. DĂ„ viskar jag i hans öra: âJag Ă€r kidnappadâ. Han sĂ€ger att han behöver hĂ€mta mer pengar â men kommer tillbaka i sĂ€llskap av flera personer.
â I ett obevakat ögonblick, nĂ€r vi gĂ„r mot bilen, ser jag min chans och flyr. En av killarna som ser mig springa skickar ett sms efterĂ„t: âDu Ă€r inte lĂ„ngsam!â.
Tiden efterĂ„t Ă€r fylld av oro och Ă„ngest för Johan. Han hĂ„ller sig mestadels inomhus â och han gör ingen polisanmĂ€lan. âDet kan drabba mig Ă€nnu vĂ€rre om jag anmĂ€lanâ, Ă€r hans tanke.
Men mardrömmen slÄr in igen.
Den 18 april, kidnappningsförsöket:
â Jag och nĂ„gra kompisar gĂ„r lĂ€ngs Ăstra Nygatan dĂ„ en mörk Volvo snabbt svĂ€nger in vid oss. Flera personer sitter i bilen, nĂ„gra var med pĂ„ Stackgatan. âJag svĂ€r vid min mors grav att jag tar fram en pistol om du stĂ€ller till med en scenâ, sĂ€ger en av dem. De vill att jag ska hoppa in i bilen, sedan blir jag misshandlad, berĂ€ttar Johan.
Vad hinner du tÀnka?
â PĂ„ fullt allvar, jag tror att de ska avrĂ€tta mig. En av dem visar en pistol, kĂ€nslan Ă€r att de ska köra ivĂ€g med mig och skjuta mig i huvudet. NĂ€r en kvinna pĂ„ cykel passerar och skriker att de ska sluta sĂ„ ser jag min chans och springer dĂ€rifrĂ„n. NĂ€r mina kompisar sedan ringer vĂ„gar jag inte ens svara, tĂ€nkt om de kidnappat mina vĂ€nner?
Och nu gör du en polisanmÀlan?
â Ja, jag inser att de aldrig kommer att sluta jaga mig. Det handlade ju om ren terror mot mig. Ăven om jag sĂ„ ska dö pĂ„ kuppen sĂ„ mĂ„ste jag nu berĂ€tta för polisen.
Vad har du för minnesbilder av förundersökningen och frÄn rÀttegÄngen?
â Att polisens utredare var duktiga, att jag var sĂ„ nervös nĂ€r förhandlingen började â och hur slut jag kĂ€nde mig efterĂ„t. Jag var sĂ„ sliten, sĂ„ mycket energi drogs ur mig under rĂ€ttegĂ„ngen, minns Johan.
Det normala Àr att den hÀr typen av intervjuer, dÀr berÀttelsen slutar med att offret lyckas fly och sedan har ork, mod och kraft att gÄ igenom en rÀttsprocess, avslutas med nÄgot som ger en strimma hopp.
Men pÄ min nÀst sista frÄga, om allt Àr över och om han kan andas ut, blir Johans svar:
â Jag Ă€r rĂ€dd för att jag kommer att utsĂ€ttas för nya brott av de hĂ€r personerna, jag mĂ„ste vara beredd pĂ„ att nya saker kan hĂ€nda. De försökte ju kidnappa mig en gĂ„ng till efter att jag hade lyckats att fly.
De Ă„talade dömdes i tingsrĂ€tten som ansĂ„g att du var âdetaljerad och trovĂ€rdigâ. Vad betyder det?
â Det kĂ€ndes riktigt bra. Det var min största rĂ€dsla, att ingen skulle tro mig. Det blev en revansch. Det gav mig en mycket bĂ€ttre kĂ€nsla till samhĂ€llet, att det gĂ„r att fĂ„ rĂ€tt trots att de var sĂ„ mĂ„nga och jag var ensam. Det kĂ€ndes bra att sanningen vann till slut.
NĂ€sta reportage: âHandlar om droger, jakt pĂ„ pengar och vĂ„ldskapitalâ